Fascismen vinner allt större framgångar i Europa och feminister får därmed allt mer stryk, och får kämpa allt hårdare, för att kvinnor ska kunna överleva, andas, njuta, ha egen lön, slippa skaffa barn och kunna skaffa barn. I Sverige är alla riksdagspartier eniga om att inte samarbeta med det fascistiska partiet Sverigedemokraterna. Men frågan är hur länge det håller. Får SD mer makt kommer vi i Sverige också få kämpa allt hårdare för vår rätt att leva, andas och njuta. Rasism, sexism, och homofobi hör ju ihop och jag funderar på när/om vi kommer till en vändpunkt – när vi behöver släppa det här med att fördjupa arbete och flytta fram positioner rörande sexuella rättigheter och istället bara försvara det vi har i form av genusvetenskap, aborträtt, sex- och samlevnadsundervisning, bidrag till organisationer som RFSU och RFSL, ungdomsmottagningar och så vidare? Det här hade jag tänkt skriva om i månadens ”sex-krönika”. Men nu tvingar jag mig istället att trycka ut SD ur mina porer för en stund. De får inte fortsätta att invadera våra vakna liv och drömmar som de gjort med så många av oss efter valet.

Istället följer jag lusten, och när den får utrymme känner jag hur hela mitt väsen egentligen bara vill skriva om en enda sak: UFC-galan i lördags! Ultimate Fighting Championship är en organisation för MMA (= mixed martial art = kampsporter såsom karate, thaiboxning, kickboxning, brazilian jiu jitsu och så vidare, som slås ihop i fullkontaktsfight). Inget kan ge mig sådan adrenalinkick, och få mitt blod att sjuda av sådan glädje, som när jag får se extremt duktiga fighters mötas. 2011 var jag på min första MMA-gala, Superior Challenge i Globen. Jag minns hur vi i vårt sällskap var så positivt överraskade – över respekten mellan de tävlande, över att en tjej var den som intervjuade vinnare i buren, att tjejerna som tävlade fick mest applåder, den fina stämningen och avsaknaden av nakna tjejer med rondskyltar.

Desperat heterosexualitet

Årets gala blev därför en chock av maskulinitet och heterosexism. Männen ägde buren, ingen kvinna tävlade eller öppnade munnen. Istället var det barbiebrudar i bikini som gick runt med skyltar över huvudet. Publiken brölade som på en fotbollsmatch och så fort en skyltbrud syntes till hördes visslingar och ”hund-skall”. En kille bakom oss tyckte kompisarna skulle lugna ner sig för ”Hon är ju bara en äcklig hora”. Mitt i detta satt vi och behövde göra ett val. Hur obehagligt skulle det behöva bli innan vi skulle gå? Men så kommer en svag doft vi känner igen, en parfym som lesbianer ofta bär. Och strax därefter har Niklas Backtsröm valt Tracy Chapmans Crossroads när han med sitt hov går fram till buren. Jag fylls av doft och ljud från flatornas förlovade värld och jag blir lugn. Jag har sett fram emot den här kvällen. Jag tänker njuta av fight.

I sådana här extremt maskulint heterosexuella sammanhang är det så klart intressant att titta på de queera läckagen. Hur desperat män behöver visa sin heterosexualitet för att inte bli avslöjade med att de håller på med bögerier. För att vi alla INTE ska sitta och tänka på att det är nakna män i små shorts vi tittar på. Nakna väldigt vältränade män som trycker sina kroppar mot varandra, på golvet i brottning, eller stående mot burens galler. Ett par står en stund kind mot kind och deras svett blandas. Publiken njuter. Jag vet att nakenhet och intimitet inte behöver betyda sex då det självklart är kontextuellt. Samma beröring kan vara formell eller sexuell beroende på sammanhang och personer. Men att just denna typ av sporter behöver nakna tjejer som förföriskt går runt med skyltar säger något om laddningen. Tjejerna måste försäkra oss om att det vi tar del av inte är bögigt. Alla går dock inte på denna heterodeal. Vid en snabb googling hittar jag självklart en sida som lägger upp närgångna bilder av MMA-fighter med beskrivningen ”Gay porn for straight men”. En anledning till att Youtube-klippet på boxaren som pussar den andra boxaren (ansiktena kommer så nära när de ska stirra ut varandra innan domaren ger startsignal, och en kille passar på) är så delad, är att den visar hur skör den här tråden mellan heterosexuell maskulin aggressivitet, ömhet och sexualitet är.

Begärets inriktning

Och allting är inte alltid som det verkar vara. I våras frågade en journalist i MMA-tidningen SBnation några kända fighters hur de skulle reagera om en manlig MMA-utövare kommer ut. De flesta gav positiva svar, eller är nästan oförstående inför frågan – antingen är man en duktig utövare eller inte. En påpekar att i fight har du ganska mycket att tänka på och sådana här småsaker är inget man då kan lägga vikt vid. Kanske är det därför den enda öppna bögen inte verkar vara särskilt känd. Tidningen gör en intervju med honom redan 2008 då han får prata om sin barndom och berättar hur han slog sig igenom uppväxten för att verka vara tuffaste killen. Ingen skulle misstänka att han var bög. Homo-tjejer läser jag inget om. Men däremot konstaterar SBnation att misogynin och homofobin är stark bland fansen. Och jag tänker att UFC måste vara tydliga och bekämpa detta, och bland annat inte arrangera tävlingar med skyltbrudar.

Jag njuter av att se MMA-fighter. Jag njuter även av de queera läckagen inom MMA. De finns där att njuta av, precis som i den övriga världen. Några kanske hade velat att jag skulle skriva om hur MMA förhärligar våld och hypermaskulinitet, eller hur farligt och förkastligt det är med fullkontakt. Jag säger bara: Det vore allt för förutsägbart. Däremot kanske jag återkommer om begär, intellekt och politik – det här med när vi kanske riktar vårt begär ”fel”, när feminister exempelvis går igång på nakna män som slåss i bur.