Moderator Johanna Palmström inledde samtalet genom att fråga paneldeltagarna om det fanns någon särskild händelse som de reagerat på nyligen som det borde gå att göra politisk satir på. Sara Hansson, som är aktuell med sitt nya seriealbum Torskarnas Prideparad, angrep frågan från ett övergripande perspektiv och betonade att hon generellt gillar satir som inger en känsla av samhörighet och att motstånd görs mot makten. Hon efterlyste även nya grepp i den politiska satiren.

Sara Granér, som bland annat givit ut det omtalade och hyllade seriealbumet All I want for Christmas is planekonomi, instämde och menade att satiren och konsten borde verka mer i den riktningen. Hon lämnade även ett förslag som väckte en hel del skratt från publiken.

– Genom konst och satir kan vi till exempel ta över en kommun och införa basinkomst på skoj. Då hade man visat att politik visst kan vara roligt!

Sara Burhan, i dag boende i Norrköping och en av de första som gjorde en karikatyr av Syriens president Bashar al-Assad, betonade i sin tur att det finns gott om händelser att göra politisk satir på, men det behövs fler forum där den kan spridas. Robert Nyberg menade att han får mycket inspiration i sitt tecknande från nyhetsflödet och statistik, till exempel om den ökade segregationen i samhället.

– Men politik blir roligt på riktigt när man inte säljer ut allmännyttan, tillade han.

Skratt ett verktyg för förändring

Därefter fick paneldeltagarna ge sin syn på vilket uppdrag den politiska satiren har. Burhan berättade om sina erfarenheter som tecknare i Libanon, då hon gjort politisk satir om läget i Syrien strax innan kriget bröt ut.

– Vi behöver politisk satir i dag mer än någonsin. Satiren bygger på att hitta och synliggöra kontraster och motsatser, som vi kan skratta åt och sedan ändra på.

Samtliga av deltagarna var överens om att den politiska satiren egentligen inte skiljer sig så mycket från andra kulturella uttryck inom den politiska rörelsen. Likheten är att alla strävar mot ett gemensamt mål: att förändra samhällets maktförhållanden. Granér menade att en styrka med politisk satir genom tecknade serier är att man genom dem kan popularisera text och på så sätt göra den mer tillgänglig för en större publik. Serier går även förhållandevis snabbt att konsumera.

Sedan har papperstidningens tynande tillvaro och nätets genomslagskraft förändrat villkoren för att göra och sprida politisk satir. Både på gott och ont, enligt Hansson:

– Det är fett att vem som helst idag kan göra en bild och att den kan spridas fritt från ekonomiska intressen. Samtidigt är det svårare att försörja sig på politisk satir.

Burhan höll med.

– Det finns en styrka i att kommunicera i bilder, för då kan även de som inte kan läsa förstå. Bilder är ett internationellt språk.

Den politiska satirens utveckling

Palmström frågade slutligen panelen om vad de önskar sig av den politiska satiren under 2015. Finns det rentutav mindre att skämta om nu när Sverige har fått ett maktskifte och har en rödgrön regering?

Robert Nyberg menade att det finns mycket kvar att kritisera, i och med att de ekonomiska intressena finns kvar. Han önskade sig en ökad organisering i den politiska rörelsen. Hansson hoppades även på en starkare utomparlamentarisk kamp, som den politiska satiren kan utvecklas utefter. Vid sidan av arenorna på nätet uppmuntrades till fler forum med plats för satiriska bilder. Granér tryckte återigen på att hitta nya sätt att angripa gamla problem. Oavsett eventuella förändringar, trodde Burhan på att mycket kommer se sig likt ut.

– Det kommer nog egentligen inte vara så stora skillnader i skämten i sig, även om tekniken ändras. Vi har olika språk och vanor, men vi skrattar på samma sätt världen över.