Ligg på! Våga ta plats! Satsa på jobbet! Det är Facebook-profilen Sheryl Sandbergs uppmaningar till kvinnor som vill nå näringslivstoppen. För att bryta den manliga maktdominansen och hjälpa fler kvinnor att göra karriär har hon skrivit boken Lean in, om att luta sig in och ta mer plats – en teori som har fått miljontals anhängare och hyllats i media. Men kritikerna tycker det är för mycket fokus på kvinnan, individen och den vita makteliten som privilegierad överklass.

Trots att en övervägande majoritet av kvinnorna i västvärlden i dag befinner sig på arbetsmarknaden och kvinnor i högre grad än män väljer studier och uppnår högre resultat än sina manliga studentkamrater är det fortfarande få kvinnor på toppen i den ekonomiska maktsfären. Vad beror det på och vad kan göras? Och framför allt vad kan de kvinnor som slår igenom glastaket åstadkomma för kvinnor som grupp?

En av de kvinnor som har lyckats göra karriär i denna verklighet är Facebook-profilen Sheryl Sandberg, som använder sin personliga karriärresa som kvinna i en mansdominerad sfär till grund för boken Lean in om att kvinnor måste ta plats – ett budskap som miljontals kvinnor världen över har nappat på sedan boken kom ut förra året.

Sheryl Sandberg är operativ chef på Facebook, har studerat på Harvard och tidigare arbetat på bland annat Världsbanken och Google. Hon har rankats som en av världens mäktigaste människor av både Time och Forbes Magazine och finns på listan över dollarmiljardärer.

I december 2010 höll hon ett 15-minuters TED-föredrag om bristen på kvinnor bland ledare och om hur hon ser på hur ojämställdheten påverkar kvinnors agerande på jobbet. Kvinnor ber aldrig om befordran och låter ofta barn och hemarbete stå i vägen för karriären, hävdar Sandberg. TED-inslaget på internet sågs av miljoner människor och kom att förändra hennes liv.

Sheryl Sandberg hade för första gången talat högt om hur hon under sina år i arbetslivet sett hur män styr världen. Genom att ständigt överskatta sig själva och sin egen förmåga lyckas män ta sig fram till topposition gång efter annan menar Sandberg. Detta medan kvinnor systematiskt tvivlar på och underskattar sin egen förmåga och om de mot all förmodan lyckas får de skuldkänslor, känner sig som en bluff eller slätar över framgången genom att prata om vilken tur de har haft.

Ett illustrerande exempel från den svenska kontexten är när Helena Helmersson, hållbarhetschef på H & M, kommenterar Veckans affärers utnämning av henne till näringslivets mäktigaste kvinna i Sydsvenskan: ”Att personligen bli kallad mäktig kanske jag inte kan identifiera mig med. Men jag har en viktig position på ett stort företag, och det är klart att företaget har makt.”

Näringslivets feministiska manifest

Essensen av vad som ska till för att fler kvinnor ska lyckas göra karriär sammanfattade Sheryl Sandberg under TED-föresläsningen i tre punkter: Sitt vid bordet, gör din partner till en riktig partner och lämna inte förrän du lämnar. Efter föreläsningen skrev hon boken Lean in utifrån dessa tre principer, vilken har blivit ett näringslivets, eller marknadsliberalernas, feministiska manifest.

Sheryl Sandberg omhuldades av medierna och skapade en lean in-organisation som i dag utgörs av över 20 000 cirkelgrupper som finns i 73 länder. Till någras fasa har lean in-teorin nu även nått in på universiteten.

Sheryl Sandberg har blivit en guru genom att tala och skriva om det som alla redan visste. Att män styr världen. Men kritiken är omfattande och kommer från olika håll.

”Luta dig tillbaka – inte in”

Många feminister anser framför allt att Sandberg har en alltför snäv definition av feminism genom att enbart fokusera på maktfördelning mellan män och kvinnor, och dessutom från ett toppskikt av samhället. Istället vill de flytta fokus till både ett mångfalds- och strukturellt perspektiv.

En av kritikerna är författaren och feministen bell hooks, som har skrivit över trettio böcker med fokus på klass, kön och ras. Såhär skriver hon om Sheryl Sandbergs bok Lean in på nätsajten thefeministwire: ”Sandbergs definition av feminism börjar och slutar med antagandet att allt handlar om jämställdhet inom det rådande sociala systemet.”

Hooks kontrasterar Sandbergs smala definition av feminism mot den hon själv utgår från i ett par böcker, Feminist Theory From Margin to Center (1984) och Feminism Is For Everybody (2000): ”Enkelt uttryck, feminism är en rörelse för att få slut på sexism, sexuellt utnyttjande och förtryck.”

Hon menar att Sandberg osynliggör strukturer av vit maktöverhet och ett kapitalistiskt patriarkat. Och på så vis får det att framstå som om vita män gärna överlåter sina privilegier inom det rådande ekonomiska systemet till de kvinnor som är beredda att ”lean in”.

Juridikprofessorn och den före detta säkerhetspolitiska rådgivaren Rosa Brooks skriver i Washington Post under rubriken ”luta dig tillbaka, inte in” om varför hon ”hatar Sheryl Sandberg”. Brooks beskriver hur hon till en början omfamnade tipsen om att luta sig in och började ta för sig mer, prestera än bättre och ligga på för att klättra högre på karriärstegen samtidigt som hon höll jämna steg i det privata småbarnslivet. Men att hon efter ett par år insåg att det vi behöver göra är precis det motsatta.

Att luta oss in kommer bara driva oss i fördärvet, istället ska vi luta oss tillbaka och se till att skaffa ”ett eget rum” som Virginia Wolf skrev – ett mentalt utrymme för tänkande, menar Brooks. Som tror att vi genom att skapa tid för ostrukturerat kreativt tänkande ökar förutsättningarna att lyckas. Brooks uppmanar därför kvinnor att tillsammans stå emot och bekämpa den rådande kulturen om allestädesnärvaro, det vill säga att alltid förväntas vara tillgänglig, på jobbet.

Den amerikanska författaren Leora Tanenbaum, som bland annat har skrivit Catfight, en bok som undersöker den kulturella förväntningen att kvinnor alltid tävlar mot varandra, sade till tidningen Cosmopolitan tidigare i år att ”kvinnor i ledande roller mäts mot nästan-omöjliga måttstockar, vilket inte männen gör” – en åsikt som hon delar med många som skrivit om kvinnor och chefskap. Även Tanenbaum sätter hellre fokus på strukturer än individer, vilket hon menar gör det svårt att jämföra kvinnor och män i ledande positioner.

Leora Tanenbaum hävdar att ”riktiga ledarfigurer är vanliga människor som ser strukturerna och använder sin kollektiva makt för att åstadkomma förändring och bryta negativa mönster”. Det är en träffande sammanfattning av mycket av kritiken mot Sheryl Sandbergs fokus på individen – hur den ensamma kvinnan, inom rådande system, ska lyckas slå sig fram till toppen med hjälp av en stöttande partner och chef.

Det är också en kritik som Andi Zeisler, författaren och medgrundaren till den amerikanska tidskriften Bitch Magazine instämmer i. Såhär sade hon i en intervju i våras apropå svårigheterna att nå mångfald i medievärlden:

– Vi behöver fler röster inifrån mediavärlden. Och det måste vara röster som visar att det handlar om universella problem och inte motgångar på ett individuellt plan.

Zeisler hävdade att det faktum att New York Times tidigare i år sparkade sin första kvinnliga chefredaktör, Jill Abramson, efter att hon hade krävt högre lön, eller rättare sagt krävt samma lönenivå som sin manliga föregångare bevisar att Sheryl Sandbergs lean in-teori inte håller.

– Att enskilda kvinnor lyckas ta sig till toppen kommer inte innebära bättre förhållanden för resten – det är lögn att feminism kan sippra uppifrån och ner, menar Zeisler.

– Det funkar helt enkelt inte så utan det är samma dynamik på alla nivåer, konstaterar hon. Liksom hooks efterlyser Zeisler ett synliggörande av de patriarkala och sexistiska strukturerna på arbetsplatsen såväl som i resten av samhället.

Bok byggd på personlig karriärresa

Sheryl Sandberg skriver öppet om hur hon växte upp i tron att de viktigaste landvinningarna för kvinnorna redan var gjorda och att kvinnor och män faktiskt hade reella och lika möjligheter. Hon ville inte kännas vid feminismen – en syn som hon hade med sig ända ut i arbetslivet. I dag säger hon sig däremot omfamna ordet feminism.

Hennes bok bjuder på många anekdoter från arbetslivet och uppmuntrade pep och goda råd kring att våga ta plats. Mot bakgrund av den stora fan-skara som har anslutit sig till hennes lean in-filosofi finns det onekligen många som känner igen sig och har ett uppdämt behov av att tala om frågorna. Sandberg vänder sig till en bred publik bland den utbildade medelklassen.

Boken är skriven i en amerikansk kontext, vilket enligt Sheryl Sandberg, är det enda landet i västvärlden som inte har lagstiftad betald föräldraledighet. Det ställer frågan kring hur en familj praktiskt ska lösa barn, hemarbete och karriär på sin spets. En kvinna som vill göra karriär ska satsa fullt ut på jobbet tills det är dags att föda är hennes budskap – ”lämna inte förrän du lämnar”.

Boken som inte presenterar något nytt eller revolutionerande framstår snarare som en naiv upptäckt av feminismen. Hela boken är uppbyggd kring personliga exempel med stort fokus på individen och Sandberg har också anklagats för att återigen lägga över ansvaret på kvinnorna att lösa ojämställdheten inom näringslivet.

Sheryl Sandberg lyfter visserligen fram kvinnor som grupp, men framför allt för att visa på hur en kvinna för att inte framhäva sig själv – vilket oftast inte kan hanteras varken av chefer eller kollegor – kan tala om sig själv som representant för eller del av gruppen kvinnor och på så vis framhäva sina insatser, kräva förbättringar eller genomföra förändringar på arbetsplatsen. Hon menar också att flera kvinnor på jobbet lättare kan driva igenom förändringar tillsammans.

Sandberg säger också att kvinnor som lyckas i karriären sällan är omtyckta. Det beror på att vi sällan associerar kvinnor med framgång och än mindre kvinnors framgång som något positivt. Dessutom riskerar de som står upp och pratar högt om jämställdhet att försvåra sin situation. Själv fick hon många varningar innan hon talade ut, som hon beskriver det.

Luta sig in och sen?

Men frågan är vad vi uppnår genom att omsätta Sheryl Sandbergs lean in-teori till praktik. Vi kan sträva efter att få in fler kvinnor på toppositioner i näringslivet under rådande villkor, men det garanterar inte att fler kvinnors röster blir lyssnade till och att kvinnor som grupp förbättrar sina livsvillkor. Och kärnfrågan är väl ändå – vad är det för värden i livet vi vill främja och vad är det för samhälle vi vill ha?

Antagandet att vi i Sverige lever i ett av världens mest jämställda länder hamnar i skuggan när vi studerar näringslivet. Enligt stiftelsen Allbright, som kartlägger jämställdhetsstatistik i svenskt näringsliv, är 238 av börsens VD:ar män och 15 kvinnor och utvecklingen går trögt.

Och lägger vi till ytterligare en maktdimension till debatten kring Sheryl Sandbergs lean in-teori: att alltmer av den reella makten flyttas från folkvalda regeringar och lagstiftande församlingar till överstatliga organ och transnationella bolag med starka ekonomiska intressen – då ser kvinnors och alla minoriteters ställning ännu sämre ut – så även i Sverige.

Om vi vill ha ett inkluderande, jämlikt och rättvist samhälle, där människor lever bra, är det tveksamt om samhället som helhet eller ens kvinnorna har något att vinna på Sheryl Sandbergs konkreta och praktiska tips. Vill vi däremot bevara status quo i samhället – inte röra om för mycket – men däremot bana väg för att fler kvinnor lyckas i arbetslivet, då finns det nog mycket att hämta hos Sheryl Sandberg och hennes framgångsrecept för hur en når en plats på tronen.