Inledningsbataljen var Marcus of Man mot Bajen Brawler. Den förra var kännbart besviken på sin lönnmördarduo och deras oförmåga att skydda honom. Efter Return of the King hade koaffösen Eliza tvingats ägna timmar åt att återställa den manxiska praktfrisyren. Innan han nu tog till orda slet Marcus av Stanislaw sjaletten och torkade bort eventuella polackbaciller från mikrofonen.
Thatcheristen påstod att han strax före galan hade erfarit värk i vänster smalben. När förbundets företagsläkare inte hade funnit någon skada däri hade han konsulterat sin personliga arkiater på Isle of Man, vilken hade rekommenderat vila. Den nytillträdda vicepresidenten Anita hade då gett honom lov att bussa en vikarie på Brawler.
Marcus hade sökt igenom London med ljus och lykta för att slutligen finna en ekvipotent våldsverkare i Whitechapel: Yrkesmördaren Jack the Strangler.
Brawler hade förberett sig genom att leka Taxi Driver hemma framför badrumsspegeln. Nu släntrade han godmodigt in i salen, bugade sig ridderligt för undertecknad och gav mig en burk öl. Den hånleende Jack gick lös med råstyrka. Kungen av Kungsan var smidigare än stryparen och fintade sig ur hans många grepp. Vid insikten att han hade mött sin kognitiva överman vände sig Strangler till domaren och beskyllde Brawler för otillåten hårdragning.
Domaren gick inte på’t. Knappt tillåtna stryptag följde. Resten av det manxiska hovet gav sig in i matchen och på protagonisten. Då rusade TNT in till sin kamrats undsättning. Den uppenbarligen stridföra Marcus flydde fältet. Hans tre vasaller gjorde honom strax därefter sällskap. Bajen Brawler vann på diskvalificering.
Förloraren stultade ut
Match #2 var mellan Steinbolt och nytillskottet Timmy Force. Den senare föreföll se sig själv som hjälten i en 80-talsactionfilm och hade förberett sig genom att motionera som Rocky Balboa till tonerna av Push It To The Limit. Steinbolts motivation var att krossa alla teser som överskrider hans normativitet, vilket Force gör. Expresståget från helvetet fick enkelt övertaget mot utmanarens kaprioler i neonkamouflagemönstrat och vann på pinfall.
Att segra var inte tillräckligt för österrikaren, utan han fortsatte med att spotta på Force och rycka upp honom i en förödmjukande fireman’s carry. Förloraren fick stulta ut ur manegen stödd av sin bästis Redline Robin.
I nattinéns tredje nappatag mötte nyss nämnda Redline Mick ”The Mad Bastard” Robinson. Efter att Redline hade övervunnit den sedan fyra år tillbaka obesegrade Döden hade den rödlockiga britten skickat honom en formell matchinvit. Ingen vet egentligen varför. Bastard satte stämningen genom att fräsa ut könsord åt publik och domare innan klockan ens ringt.
Klockan ljöd och den fräkniga antagonisten varvade sparkar mot njurar och mjälte med beskyllningar om dålig kroppshygien. Holmgången förflyttades rappt ut från ringen och Bastard beordrade publiken att flytta sig för att underlätta hans framfart.
– He’s dead, hävdade britten när han golvat Fruängens hjälte. He’s fucking dead!
Läggringar utanför ringen räknas dock inte, vilket domaren påpekade.
– Fuck off, fräste den rödlockiga, men släpade likväl tillbaka sitt offer in i tribunen.
Då störtade Steinbolt in och sparkade den redan mörbultade Redline gul och blå. Mad Bastard diskvalificerades.
Till auditoriets förtret gjorde den förkastliga vicepresident Anita entré. Hon eklaterade att det hade blivit överskott i kassan och nattens intäkter skulle inte gå till Läkare utan gränser som utlovat, utan till presidentens midsommarfirande i Båstad. Det var droppen som fick Varja Alerta att storma fram i protest, flankerad av TNT och Timmy Force som ett enat proletariat.
Sapfiska fans i publiken
Dessvärre hade Anita med sig en egen skyddskår i form av Beast. Han pucklade omkull Force och TNT samt lyfte Varja i ett strypgrepp innan han fällde henne. Anita tryckte triumfatoriskt sin fot mot arbetarklasshjältinnans bröst. En misogyn matriark inom patriarkatet, precis som Margaret Thatcher.
– Vi kan väl göra så här, sa vicegubernatrixen. Om Varja vinner matchen mot PT så går pengarna till Läkare utan gränser.
Sedan PT hade knäat Alerta två gånger om utan knäskydd vid There Will Be Blood II hade hon tillbringat nio månader i sjuksäng iförd stödkrage och belagd med tuggförbud. Nio månader är en lång tid att elda under en avsky. Tanken på att få höra PT:s knäckta stofthydda slå mot mattan hade hållit henne vid liv. Publiken fröjdades när nu stunden var inne. Några sapfiska beundrarinnor höll upp ett plakat med budskapet ”KLIPP KUKEN”.
Alerta begynte envigen med brainbusters. Fitnessfaraon, som PT kallar sig själv, kontrade med otillåten hårdragning. Han lyckades få upp henne på repen och smocka henne i rectus abdominis. Hon återtog överhanden med en diving crossbody. Ortorektikern verkade ge upp och tigga om nåd, men det var bara en avledningsmanöver för att dänga in anarkafeministen i repen.
PT drog till med lavetter mot bröst och struphuvud. Hämnerskan tog ett stadigt grepp om hans genitalier och slängde omkull honom. Tölpen golvade henne i en muta lock. Stärkt av församlingens högljudda stöd reste sig Alerta och försvagade honom med några suplexes. Så vann hon på pinfall. En friarinna gav henne en burk energidryck. Varja spottade ut dess innehåll på sitt byte.
Avslutningsvis mötte Ken Malmsteen den schweiziska tungviktsmästaren Adrian Jonathans, en 102 kilo tung krigsmaskin. Den förra kom in åtföljd av Anita, som bar på hans mästarbälte. Bataljen blev jämn och långdragen. När Malmsteen omsider vann på pinfall berodde det på att Anita hade sprayat Jonathans i ansiktet med narkoseter.
Galans reveny gick till Läkare utan gränser och fribrottningsfallokratin fick sig en törn.
