Det iranska folket har förlorat en av sina mest folkkära och profilstarka poeter. Samtidigt förlorade Irans kvinnorörelse en viktig röst. Simin Behbahani blev 87 år och dog på ett sjukhus i Teheran den 14 augusti. Vid begravningen den 22 augusti deltog hundratals människor för att ta farväl av diktaren, berättaren och motståndskvinnan som inte fruktade regimens repressalier utan sade vad hon hade att säga.
Simin Behbahani uppfattas inte enbart som en profilstark poet, en av Irans nutida största diktare, utan också som en modig försvarare av demokratirörelsen. En som utan reservation stod vid frihetskämparnas sida. Hon var aktiv inom kvinnorörelsen och skyddade aktivisterna. Behbahani var för folkkär för att regimen skulle våga gripa och fängsla henne. Men hon hade blivit hotad till tystnad, slagits vid kvinnodemonstrationer och fått utreseförbud.
Behbahani deltog i kvinnorörelsens demonstrationer, möten och kampanjer. Hon gav sitt stöd till de politiska fångarna och deras familjer och försvarade yttrandefriheten genom att vara aktiv i det iranska författarförbundet. I en tidigare telefonintervju med persisk radio utomlands, fick hon frågan om hon inte var rädd. Hon svarade: ”Vad kan de göra med mig, klippa av tungan, döda mig? Låt dem göra det. Jag är inte rädd”.
Simin Behbahani som började dikta när hon var 14 år gammal, utvecklade den klassiska persiska versformen ”Ghazal”. Poeten åstadkom sin egen unika stil genom att gestalta sina subjekt, ofta i samtalsform om vardagliga och aktuella händelser. Hennes senaste diktsamlingar anses som litterärt nyskapande. Dess högaktuella och moderna innehåll inom ramen för den traditionella klassiska poesiformen, fast fri från krångliga fraser, har upphöjt Behbahani till en av Irans största moderna poeter.
Hennes verk har klara feministiska och humana budskap. I berättelseform har hon beskrivit kvinnoförtrycket, prostituerade kvinnors ångest och drömmar, polygamin och dess konsekvenser för kvinnor men också kärlek, hopp, fattigdom och förtryck.
