Jag älskar Liv Strömquists serier och det har jag gjort sedan jag läste henne första gången för tio år sedan. Då fanns inte den feministiska seriescen som finns idag och att läsa Liv var som att dra ut huvudet ur en dammsugarpåse och äntligen andas frisk luft.

Idag har hon gett ut fem egna album. Två pjäser baserade på hennes böcker har gjort succeé på svenska scener. Hon hörs regelbundet i Sveriges radios Tankesmedjan i P3 och i poddarna En varg söker sin pod (tillsammans med Caroline Ringskog Ferrada-Noli) och Lilla Drevet (med Ola Söderholm, Kringlan Svensson och Nanna Johansson). När hon sommarpratade 2013 läste hon manuset till vad som senare skulle bli kapitlet ”Blood Mountain” i Kunskapens frukt. Reaktionerna blev starka och boken Kvinnor ritar bara serier om mens (Kartago förlag) som kom ut i början av september var ett direkt svar på Livs sommarprat. Men inte bara serietecknare gick igång, kvinnor över hela Sverige bestämde sig för att sluta skämmas över sina kroppsfunktioner en gång för alla.

Var mina förväntningar på Liv Strömquists nya bok skyhöga?

Ja.

Blev de infriade?

Ja!

Jag är övertygad om att det finns passager i Livs tidigare album som har räddat liv. Som har fått läsaren att förstå att det tryck de känner från omgivningen (och sig själva) inte handlar om dem utan om samhällets normer och brist på alternativ. Liv visar på den verkliga källan till illamåendet (inte sällan patriarkatet) och berättar om historiska personer som velat, gjort och tänkt annorlunda – att det går! I Kunskapens frukt gör hon det igen.

Man skrattar och blir samtidigt smartare. Ibland gråter man lite också, över de jävligheter som kvinnor, barn och andra som brutit mot det manliga egots hegemoni har råkat ut för. Jag kommer på mig själv med att vilja trycka upp långfingret i den tecknade Sartres ansikte när han pratar om fittan som ett ”hål” som orsakar låg självkänsla och bara vill bli igenproppat.

Normerna skapas av och i den kultur vi lever i och i boken får vi flera konkreta exempel på hur den ”allmänna uppfattningen” har formats från 300-talet och framåt. I takt med att gubbarna och deras religioner/teorier/pseudovetenskaper avrättas verbalt med hjälp av Strömquists fantastiska språk – lika delar formell svenska och sociala medier-lingo – befrias vi som läser från känslan av skam och skuld (två ämnen som f ö också avhandlas i boken).

Strömquist har en osviklig känsla för när det är dags att plocka fram ännu en klyscha och klä av den naken – och när det är dags att ta till kraftord. Som den så extremt vältajmade bilden på drottning Kristina när hon ber alla ”män som varit för intresserade av det som brukar kallas för det kvinnliga könsorganet” att ”Fuck-off för evigt.”.

Kunskapens frukt är en bok med potential att befria generationer framöver.