De senaste åren har flera våldtäktsdomar väckt stor medial uppmärksamhet.
Gemensamt har dessa domar att våldtäktsmännen blivit friade trots att de medgivit att kvinnan inte verkat intresserad, varit undvikande eller sagt nej men att den åtalade männen inte förstått att kvinnan inte velat ha sex.

Det är ett problem att rätten verkar utgå från att män är dumma i huvudet som inte förstår att ett nej, sluta, stopp, sömn, apati, skrik eller gråt är tecken på att någon inte vill ha sex.
Vänsterpartiet har länge drivit på för en samtyckesreglering och för att göra en mer omfattande granskning av förundersökningarna vid våldtäktsmål. Den senaste tidens händelser visar ännu tydligare varför detta är nödvändigt.

En samtyckeslagstiftning är väldigt viktig för att den har en normerande verkan för synen på sex och sexuell självbestämmanderätt även om den troligen inte kommer att innebära fler fällande domar. Kritiker till en sådan här reglering menar att kvinnorna i rätten riskerar att bli ännu mer pressade med närgångna frågor.

På detta vill jag svara: Kan det verkligen bli värre i rättssalarna än det redan är?

Med en samtyckeslagstiftning skulle de åtalade männen i större utsträckning få svara på frågor som:

– Vad har du för bild av sex? Brukar ofta ha den här typen av sex? Hur kan man visa att man är intresserad av någon? Hur visade du att du ville ha sex med henne och hur försäkrade du dig om att det fanns samtycke?

Tillsammans med olika förebyggande insatser såsom mer och bättre sexualundervisning, genuskunskap och feministiskt självförsvar i skolan kan samtyckesregleringen på sikt förhoppningsvis leda till att minska antalet våldtäkter.

Vi vill nu också utreda frågan om att införa ett oaktsamhetsbrott i likhet med lagstiftningen i Norge där man har grov oaktsam våldtäkt. Med ett oaktsamhetsbrott kan vi, utan att sänka beviskraven, få fler fällande domar i och med att en sådan lagkonstruktion fångar in fall där gärningsmannen borde ha förstått att den handlade på ett oförsvarligt sätt (jämför till exempel med vållande till annans död som är oaktsamhetsformen av mord).

I en del våldtäktsfall frias gärningsmännen för att det inte går att bevisa att de haft uppsåt att våldta. Med vårt förslag skulle man bli skyldig till brott om omständigheterna varit sådana att man borde ha förstått att den utsatta inte ville ha sex.

Vi har även drivit på frågan att göra en översyn av rättsväsendets hantering av sexualbrottsärenden. Glädjande nog har Vänsterpartiet den gångna veckan fått igenom ett sådant krav i riksdagen. Det innebär att regeringen ska återkomma med förslag om hur rättsprocessen, från anmälan till dom, ska bli bättre, samt hur fler våldtäktsfall ska kunna leda till fällande domar.

Samtyckeslagstiftningen tillsammans med oaktsamhetsbrott tror vi kommer leda till färre våldtäkter. Det kommer även förhoppningsvis leda till fler fällande domar. Ett samhälle som inte förmår att lagföra övergrepp brister i sin omsorg om medborgarna. Vi måste se brottsoffrets rätt till upprättelse som en del av rättssäkerheten. Vi kan inte ha ett samhälle som säger att handlingar är okej för att en man inte förstår att ett nej är ett nej.