Om du är nörd på högerpopulism generellt och Sverigedemokraterna i synnerhet har du extra stor anledning att längta till solstolen på balkongen. Både Verbal förlag och Hjalmarson & Högberg släppte nyligen varsin bok om Sverigedemokraterna. Och nu när Almedalsveckan hunnit landa och Åkessons torgturné tar en paus är det hög tid för en teoretisk och journalistik genomgång av Sverigedemokraternas framgång. Deras intåg i riksdagen 2010 förändrade den svenska politiska spelplanen. Det är både Så fick Sverigedemokraterna makt och Sverigedemokraternas svarta bok överens om. Men hur, och varför, blev Sverigedemokraterna så framgångsrika i det som har beskrivits som världens mest toleranta land?
Dan Andersson väljer att enbart fokusera på väljarna i Så fick Sverigedemokraterna makt. Framgången för Sverigedemokraterna är ett underbetyg för de etablerade partierna menar han. På grund av ökad konkurrens om knappa resurser, ökad ekonomisk marginalisering och en intolerant attityd mot invandrare ökar Sverigedemokraterna i opinionsstöd trots de många interna och externa konflikter partiet är en del av. Men där stannar också Dan Andersson analys. Unga män är mest drabbade av Alliansens politik och de rödgrönas misslyckade klasskamp, menar han och drar slutsatsen att därför väljer unga män Sverigedemokraterna. Men utifrån den logiken borde partiet locka mångt fler kvinnliga väljare än vad de faktiskt gör. Om ekonomisk sårbarhet är den främsta orsaken till Sverigedemokraternas framgång, varför väljer inte fler lågbetalda kvinnor med otrygga anställningar och hårda arbetsförhållanden SD? Tyvärr lyckas aldrig Dan Andersson svara på den frågan. Men det Andersson går bet på fångar ekonomihistoriken Lovisa Boström upp i Sverigedemokraternas svarta bok.
Precis som Dan Andersson påpekar hon att ekonomisk kris ofta framhålls som en katalysator för högerextremism och populism. Men Sverige har varit relativt förskonat från den ekonomiska krisen, menar Boström, ändå har Sverigedemokraternas väljarandel fördubblats i vartenda ett av de senaste riksdagsvalen sedan 2002. Hon menar att det är ekonomisk oro som är den egentliga grunden för högerextremistisk grogrund. De som har mest att förlora kommer vara de som väljer populistiska partier. Trots att Sveriges inte har befunnit sig i en ekonomisk kris har det har genomförts nedrustningar inom den offentliga sektorn de senaste åtta åren som kan jämföras med vad andra länder, som faktiskt har befunnit sig i djupa ekonomiska kriser, åstadkommit under samma period. Och det är framförallt män som har sett sin sociala situation kraftigt förändras under de senaste 20 åren. Trots att mäns ekonomiska och sociala position är högre än kvinnors, som grupp, är det män som sett ett ekonomiskt fall. Det är män som drabbas först av en ekonomisk kris eftersom män i högre utsträckning arbetar inom den privata sektorn. Detta går hand i hand med Dan Andersson resonemang när han i en genomgång av SD:s väljare finner att han (främst) bor på landsbygden, arbetar inom privat sektor och har kort utbildning.
Att avslöja Sverigedemokraternas rasism är som att avslöja att en korvkiosk säljer korv, skriver journalisten Mikael Ekman i Sverigedemokraternas svarta bok. Trots det, menar han, är det nödvändigt att ständigt påminna om partiets ideologi och historia. För trots partiets ambitiösa försök att byta ut stålhättekängorna mot välputsade kostymskor har SD svårt att hantera den aggressiva rasismen som bubblar under ytan. Och Sverigedemokraternas svarta bok är mer än en snabbrepris av Sverigedemokraternas bakgrund i Bevara Sverige Svenskt. Mathias Wåg gör en grundlig genomgång av Sverigedemokraternas ideologiska utveckling, men också kopplingarna till Svenska motståndsrörelsen, Nationaldemokraterna och Svenskarna Partis. Wåg menar att det är ett misstag att betrakta Sverigedemokraterna isolerat och påminner oss om att både Peter Mangs och Anders Breiviks världsbilder ligger närmare Sverigedemokraterna än vad Svenska motståndsrörelsens gammaldags nationalsocialism gör.
Både Dan Anderssons bok och Sverigedemokraternas svarta bok är viktiga genomgångar av ett parti vars rasism blivit vår vardag. Trots ämnet upplever jag ”Så fick Sverigedemokraterna makt” som tråkig, tung och ibland mer lik en SOU-rapport än en djupgående fackbok. Sverigedemokraternas svarta bok är en engagerande och imponerande djupgående genomgång och analys av Sverigedemokraterna både i dag och igår.
Och trots allt. Båda böckerna lämnar spår av hopp. Om vi förstår Sverigedemokraterna och deras väljare kan vi förhoppningsvis vända den här trenden av ökad partipolitisk rasism.
