I betänkandet från den nationella samordnaren av arbetet mot våld i nära relationer, Carin Götblad, presenterades i somras en rad åtgärder och förslag för att förbättra arbetet och förebygga våldet. Bland annat föreslogs att en särskild utredning ska tillsättas för våld i hederns namn för att uppmärksamma brottets specifika karaktär.

I utredningen står bland annat att ett särskilt begrepp för våld och begränsningar i hederns namn behövs då detta har sina specifika uttryck och kräver en annan form av myndighetsutövande än till exempel misshandel av barn.

Kvinnojouren Terrafem menar att en särskild utredning är oacceptabel eftersom det förutsätter att en viss typ av våld är baserat på kultur och etnicitet och därmed antas vara värre.

– Det är ett helt oacceptabelt förslag som Carin Götblad framför när det gäller våld i hederns namn, säger Alfhild Oenema, ordförande för Terrafem. Hon saknar maktperspektivet:

– Det handlar inte om etnicitet och kultur, det handlar om våld och att hon helt missar det perspektivet är ett steg tillbaka.

Alfhild Oenema, Terrafem, och Karin Svensson, Roks.

Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks) välkomnar en vidare utredning kring hedersproblematik. Karin Svensson, ordförande i Roks menar dock att alla brott mot kvinnor bör straffas likvärdigt.

– Vi tycker att systematiska kränkningar ska straffas hårdare än enstaka våldstillfällen, och att där ryms våldshandlingar i hederns namn, säger hon. Men vi menar inte att hedersrelaterat våld ska ha en särskild lagreglering, det bör rymmas inom den befintliga lagstiftningen om grov kvinnofridskränkning. Och där ser vi att det skulle kunna utredas ytterligare om den lagstiftningen är tillräcklig.

Karin Svensson understryker att samma patriarkala strukturer som orsakar mäns våld mot kvinnor finns överallt men kan ta sig olika uttryck.

– Som vi skriver i vårt remissvar så uttrycker utredningen till viss del en syn på våld i hederns namn som en konsekvens av kulturkrockar och bristande integrering. Det är en bild vi vänder oss emot. Det finns en risk att ett sådant synsätt döljer det verkliga problemet och istället fokuserar på människors etnicitet och religion som roten eller ursäkt till problemet.

Distans till våldet

Roks håller också med om Terrafems kritik mot förslaget att utveckla arbetet med ”interkulturella vägledare”, även om de välkomnar satsningen. Interkulturella vägledare ska vara ett arbetssätt för pedagoger inom förskola och skola, samt SFI, som ska bygga på ömsesidigt lärande för att hantera olikhet. Det ska ses som förebyggande mot våld inom hederns namn.

Arazo Arif, vice ordförande i Terrafem, kritiserar sådana vägledare i en debattartikel, eftersom förtryck och våld inte bara existerar i icke-svenska kontexter:

”Som att dessa ’interkulturella’ vägledare skulle kunna förhindra våldet genom att ’försvenska’ familjen i fråga. Som att våld och förtryck är något som inte förekommer i svenska kontexter.”

Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund (SKR) driver själva ett våldsförebyggande projekt som utgår från interkulturell dialog.

– Det är ett långsiktigt arbete som är förankrat hos Socialtjänsten och Länsstyrelsen.
Vi skriver i vårt remissvar till utredningen att vi själva arbetar med det i flera delar av landet och är ett utmärkt exempel på en verksamhet som bör skalas upp och innefatta fler delar av landet, säger Zandra Kanakaris, ordförande i SKR. Hon delar inte Terrafems kritik mot att Götblad vill se en särskild utredning när det gäller våld i hederns namn.

– Vi har flera medlemsjourer som är specialiserade på hedersrelaterat våld och i princip alla våra kvinnojourer, tjejjourer, ungdomsjourer och jourer mot sexuella övergrepp möter barn och vuxna av alla kön som är utsatta för just hedersrelaterat förtryck och våld. I nästan var tredje kontakt till kvinnojourerna år 2013 var våldet och utsattheten hedersrelaterad.

Zandra Kanakaris, SKR.

Tveksam till straffskärpning

Carin Götblad är väl medveten om den kritik som finns. Via mejl svarar hon att:

”Utredningen konstaterar att hedersetiken är en del av ett kollektivistiskt, hierarkiskt, patriarkalt, konservativt och heteronormativt tänkande. Men det innebär ju inte att även patriarkalt grundat våld kan ta sig olika uttryck och att angreppssättet man hittills haft har varit negativt för utsatta personer just eftersom det har utgått från en individualistisk förståelse.”

Vidare framhåller Carin Götblad att utredningen, tvärtemot vad Terrafem säger, är tveksam till straffskärpning och att frågan måste utredas närmare som svar på den starka opinion som förespråkar det.

”Däremot skriver vi att brottets specifika karaktär bör uppmärksammas, på så vis att även övriga förövare utreds och lagförs, men att detta måste ske utan att alla konflikter i en familj med utomeuropeiskt ursprung tolkas som hedersrelaterade.”

”Vi menar att Terrafem om än med vällovligt syfte kanske hellre ser till teorier än hur man praktiskt ska såväl skydda utsatta, arbeta förebyggande och straffa alla som är inblandade i att hindra någon att ta sin lagstadgade rätt att bestämma över sitt eget liv. Terrafems feministiska synsätt var vanligare några år tillbaka men nu ser alltfler att det finns anledningar att särskilt nämna hedersrelaterat våld, inte minst för att bättre kunna stödja dem som drabbats.”

Anmärkningsvärd syn på feminism

Terrafems ordförande Alfhild Oenema har tagit del av Carin Götblads respons. Hon ser det som anmärkningsvärt att Carin Götblad kallar ”det feministiska synsättet” föråldrat.

– Den patriarkala världsordningen har många ansikten men även i dess mångfald är själva våldet och tanken att man har rätt till en annans (kvinnans) liv det som förenar, oavsett om våldet motiveras med ”heder”, missbruk eller annat. Det här är ingen individualistisk utan snarare en strukturell förståelse, säger hon.

Oenema drar slutsatsen att Götblad varken känner till Terrafem – som var bland de första att uppmärksamma våld i hederns namn – eller organisationens arbetssätt. Hon framhåller att kvinnojouren bygger sin metod på befintlig feministisk forskning, som är väl förankrad i verkligheten.

– Vi anser att en gedigen teoretisk förankring av vårt arbetssätt höjer professionaliteten och gynnar kvinnorna, säger hon. Detta är inte att se till teorier i stället för att praktiskt stötta kvinnorna, så som Götblad verkar mena, utan ett stöd i det praktiska arbetet och opinionsbildningen.

Att vissa former av våld förklaras utifrån kultur och ojämlika maktförhållanden har i FN:s rapport om våld mot kvinnor specifikt pekats ut som det största hindret för kvinnors rättigheter, framhåller Alfhild Oenema. Götblads förslag om att utreda en straffskärpning för hedersrelaterade brott är enligt Terrafems uppfattning inte förenligt med en rättsstat där lagar stiftas med respekt för mänskliga rättigheter.

– Vi ställer inte upp på att skapa ett vi och ett dom. I dagens Sverige, där rasismen blir alltmer rumsren och kommer allt längre in i maktens korridorer, är det viktigare än någonsin.