Panelen bestod av Eric Rönnegård, polisintendent emeritus, som uppmärksammat hur man underlåtit att använda tillgängliga lagrum i kamp mot nazismen och hur bekämpandet av hatbrott successivt nedmonterats sedan 2001, Monica Fundin Pourshahidi från Socialdemokrater för tro och solidaritet samt Linton Kennegård från Vänsterjuristerna. Moderatrix var Pia Ortíz, grunderska av SNAIV och tidigare nämndeman.

1994 beslutade riksdagen om en straffskärpningsregel för hatbrott i brottsbalken. Enligt densamma ska brott motiverade av rasism, främlingsfientlighet och/eller homofobi straffas hårdare. I slutet av 90-talet fälldes många för hets mot folkgrupp och den allmänna åsikten inom rättsväsendet var att det fanns gott om lagrum att använda mot nazisterna. När 250 personer greps på en nazistisk konsert i Brottby 1998 hyllades polistillslaget på samtliga borgerliga ledarsidor.

– Det var inte tal om att nazister skulle få demonstrationstillstånd, konstaterade Rönnegård. Inte som nu, när man ger tillstånd och många hundra poliser ska under flera dagar eskortera dem genom staden. Skräckexemplet var Kristallnatten i fjol; att ge Svenska motståndsrörelsen tillstånd att marschera från Karlaplan till grekiska ambassaden för att hylla det grövsta nazistpartiet som finns inom EU-kretsen. De hade sköldar, precis som paramilitärerna i Tyskland, med symbolen tyrrunan. Om man går med en sådan symbol är det hets mot folkgrupp.

Granska nazister enligt terrorlagstiftningen

– Vi tycker det är en bra idé att granska nazister enligt terrorlagstiftningen, berättade Fundin Pourshahidi. Det har helt enkelt skett en förflyttning, där polisen inte längre känner att de har maktföreträdet att bestämma ens över tid och plats, samtidigt som vi vet att hatbrotten ökar. Svenska FN-förbundet rapporterade 5500 fall 2012. Den näst vanligaste orsaken är sexuell läggning eller könsidentitet. Forskaren Heléne Lööw har också sagt att de högerextrema grupperna inte har varit så välorganiserade sedan 30-talet i Sverige. Man pratar ganska mycket om vänsterextremt våld just nu. Faktum är att till och med högerpolitiska debattörer och högerpolitiker oftare drabbas av högerextrema hatbrott än av vänsterextrema.

Pia Ortíz är kommunpolitiker (V) i Salem. Nazistmarscherna som hölls i hennes hemkommun 2000-2010 var, de jure, hets mot folkgrupp. Lagen därom hade inte på något vis ändrats sedan 1994. Ändå greps, de facto, aldrig någon av de heilande hatmånglarna, inte ens när justitiekanslern fanns på plats och övervakade dem. Till följd av detta daltande med nazisterna vänder sig polisen i stället mot antirasisterna.

Hänvisar till ordningsstörning

Detta valår har polisen gått in för att skydda framförallt Sverigedemokraterna mot motdemonstranter med hänvisning till lagar om ordningsstörning. Sagda lagar är så kallade gummiparagrafer, breda, löst formulerade bestämmelser, som den enskilda polisen kan tolka och använda lite efter behag. Ett exempel på denna polisiära offensiv är gripandet av Dror Feiler i maj. Feiler spelade Här kommer Pippi Långstrump på saxofon medan SD hade torgmöte och han greps följaktligen för våldsamt motstånd och ohörsamhet.

– Jag var i Almedalen när Svenskarnas parti hade bokat Almedalsscenen för att smygöppna den med sin nazipropaganda, sa Kennegård. Då var det också sådana där grejer; ”Stör inte nu”, så grep polisen en massa folk. Sedan var det ”Det är okej med era egna röster, men inte några verktyg, inga musikinstrument eller kastruller”. Men det står ju inte i någon lag någonstans att det är okej att skrika med sin röst, men inte att skramla med sina nycklar, utan det här är en bedömning som polisen gör. Juridik existerar inte i ett vakuum. Det handlar hela tiden om att domstolarna och polisen gör bedömningar och ska försöka tolka, ibland väldigt svårtolkade, lagar.

Linton Kennegård, Eric Rönnegård, Monica Fundin Pourshahidi och Pia Ortíz samtalade om hatbrott. Foto: Agneta Sandell