Varje år flyr tusentals iranska hbtq-personer till grannländerna för att slippa tvångskönsbyte. Under två år har Shadi Amin, Raha Bahreini och deras kollegor i iranska hbtq-nätverket 6rang samt organisationen Justice for Iran, utfört ett studie om de verkliga orsakerna och konsekvenserna av könsbyte operationerna i Iran.

Shadi Amin, Koordinatör för Iranian Lesbian & Transgender Network –
6Rang, talade om det horribla livet transpersoner och homosexuella i Iran tvingas till och den desinformation och omvärldens tystnad som råder om situationen i Iran.

Tvingas till operation

– Vid sidan om muntliga djupintervjuer med 88 hbtq-personer från Iran, bosatta i olika delar av världen samt i Iran, har vi granskat samtliga publicerade forskningar, artiklar, dokument och uttalanden om ämnet i Iran. Det sägs ofta att ”Iran är transpersonernas paradis”. Vår studie visar att Iran är transpersoners och homosexuellas helvete. Könsbytesoperationerna tvingas på hbtq-personer, kanske inte med våld men genom påtryckning, läkarkårens direktiv samt den dominerande homo- och transfobin som hela samhället uppfostrats till. Operationerna utförs ofta av inkompetenta kirurger och proceduren liknar i många fall tortyr. Iran har det högsta antalet könsbytesoperationer i världen.

Raha Bahreini, juridisk forskare, förklarade i sitt anförande att enligt regimen i Iran samt den delen av läkarkåren som samarbetar eller anpassar sig till regimens direktiv, är homosexualitet en sjukdom och defekt. Det är inte bara transpersonerna som utsätts för könskorrigering, även unga homosexuella drabbas allt mer. Psykologer gör ofta ett par tester och kommer fram till att den unga ”udda” kilen eller tjejen som enligt oroliga föräldrar inte beter sig ”normalt” är sjuk och ska ”botas”.

– Homo- och transfobin har blivit inlämmad i samhället genom regimens beskrivning av homosexualitet i litteratur, forskning, skolutbildning och media. Även hbt-personer själva har allvarliga fobier och ser sig själva som sjuka. Det är klart att i en sådan kontext ställer hbt-personer upp på könsbytet eller ansöker själva om en operation. Till exempel när en ung kille är kär i en annan kille, genomgår han kanske ”frivillig” könsbyte för att kunna vara ihop med sin kärlek och bli accepterad av samhället, familjen och systemet, menade Amin.

Flera operationer på samma gång

Shadi Amin tog upp fall av flera intervjuade hbtq-personer som genomgått könsbytesoperationer av läkare som inte är experter inom området men ändå utför operationerna. När patienten inte har råd med de omfattande operationerna som ska utföras vid könskorrigering, görs allt på en gång för att spara pengar. Både övre och nedre delar av kroppen opereras under en session. Detta innebär enorm smärta och stora risker för infektion och andra komplikationer.

– En av de intervjuade personerna i studien är en ung kvinna som berättade att hon togs till psykolog där läkaren sade att det gick att bota hennes sexuella läggning genom el-chockterapi. När hon togs till kliniken mot sin vilja såg hon många andra i samma sal som genomgick elchock. Hon var traumatiserad redan innan hon själv fick elchocken, återberättade Amin.

Raha Bahreini förklarade att könsrollerna är noggrant definierade av regimen i Iran. Homosexualitet är beskrivet som perversion. Samhället består officiellt av två kön med skilda roller, attribut och egenskaper som dessutom ska skiljas från varandra. En person som är man tillhör den manliga sfären i samhällslivet får inte röra sig i den kvinnliga sfären. Detta gör att de som har andra sexuella identiteter och inte identifierar sig som man eller kvinna inte har inget utrymme i samhället. Även hbt-personerna själva tvingas inse könsbytet som enda alternativ för att bli accepterad som samhällsmedlem.

Problemen ändrar karaktär

Avslutningsvis sade Nadia Zabehi aktiv inom RFSL samt iranska nätverket 6Rang, att hbt-personer ifrågasätts i alla samhällen. Skillnaden enligt henne är att reaktionerna och formerna varierar.

– Mina problem minskades inte när jag lämnade Iran. De ändrade form, karaktär och grad. Min erfarenhet säger att diskrimineringen blev mer invecklad och svårare att sätta finger på. Men den försvann inte, inte ens i Sverige.