Frågan om samtyckeslagstiftning är satt på utredning av regeringen sedan ett stort feministiskt engagemang pekat på bristerna i rättskyddet under hela våren. Men frågan om hur långt en lagstiftning egentligen räcker delar expertisen.
Mot bakgrund av den intensifierade debatten om samtyckeslagstiftning, arrangerade RFSL under onsdagen seminariet ”Behöver vi införa en samtyckeslag?”. Med i panelen satt Eva Diesen, jurist och forskare, Lina Hjort, vänsterpartist som snart är färdigutbildad domare och Maria Andersson, generalsekreterare för RFSU.
Paneldeltagarna, som var överens om att det egentligen bör fokuseras mer på åtgärder och insatser bortom lagstiftningen och att en samtyckeslag troligen inte kommer leda till fler fällande domar, skiljde sig åt i inställningen till ett genomförande av en samtyckeslag.
Lina Hjort pratade om att det oftast handlar om att den objektiva tolkningen av lagen om våldtäkt brukar kunna slå fast att samlaget ägt rum mot offrets vilja, men att det faller på den subjektiva delen av bedömningen, som handlar om huruvida personen, oftast mannen, visste att han våldtog eller inte. Hjort menar att vi därför måste vi prata om hur ska vi hantera problemet att det gång på gång visat sig att det stupar på just den subjektiva bedömningen och att en samtyckeslagstiftning inte alls är till hjälp där. Beträffande lagstiftningar menar Hjort att vi snarare borde se över utbildningen för de som utbildar sig till jurister och domare, som hon själv, då utbildningen helt saknar fokus på till exempel samhällsnormer eller en inblick i genusvetenskap.
Vad är det mest problematiska med en samtyckeslag?
– Den största risken är att det blir i ett slag i luften och att luften går ur den feministiska rörelsen, att man har hängt upp sig så mycket på en symbolfråga och trott att den ska leda till en massa positiva effekter som fällande domar, men jag tror inte att det kommer att bli så och jag tror inte att någon som är inne i juristsvängen heller tror att det kommer bli så. Det kan givetvis vara bra att införa en samtyckeslag ändå, men det är problematiskt om man tror att det kommer att leda till fler fällande domar.
Eva Diesen höll med om att det finns en övertro på att en lagstiftning skulle hjälpa mot allt och leda till fler fällande domar, men tillade att hon och andra som forskar kring det här inte har den övertron. Hon menade att lagändringar å andra sidan inte alltid ska handla om att det ska bli fler fällande domar, utan att det finns fler värden som spelar in.
– En samtyckeslag bygger på en könsmaktsanalys, vilket vi kan se i exemplen med England en Belgien, där de har en samtyckeslagstiftning och där är utgångspunkten den sexuella kränkningen och offret, vilket ju oftast är en kvinna och förövaren är nästan uteslutande män. Och det tycker jag är en otroligt viktigt feministisk ställningstagande att göra. Det handlar om att en kvinnas kropp inte är tillgänglig förrän hon givit sitt samtycke, i svensk lagstiftning är utgångspunkten att den kvinnas kropp är tillgänglig tills hon gjort motstånd.
Eva sa sig också vara förvånad över att RFSU vacklar i frågan, eftersom en samtyckeslagstiftning sätter offrets upplevelse i första rum och tar utgångspunkt i sexuellt självbestämmande.
Maria Andersson pratade istället om att det är problematiskt att det fokuserats så mycket på en samtyckeslagstiftning eftersom den i praktiken inte lär leda till någon förändring. Hon menade att det är så mycket annat som har större påverkan på hanteringen av den här typen av brott, RFSU har krävt en haveriutredning och vill ta reda på hur man till exempel säkrar bevis, hur man använder expertvittnen i rättegångar och så vidare. Hon påpekade också att ett viktigt arbete att bedriva är att påverka det bemötande som offren får av polisen i samband med anmälan, att det idag ofta finns stora brister då polisen saknar hbtq-kompetens.
På frågan om det finns det en möjlighet att en samtyckeslag är normbildande på ett sätt som även kan påverka till exempel polisarbetet med i här ärendena svarar Andersson nej:
– Jag har väldigt svårt att se att det kommer kunna göra det. Det stora problemet med polisens hantering av de här ärendena är ju att det inte finns resurser till det. Vi har också hört här under samtalet att det är enormt olika mellan olika distrikt vilket bemötande man får av polisen och vilket utredningsarbete man gör. Ska man ha ett må som håller i domstol så ska det finnas en bra utredning i ett tidigt skede, oavsett.
Vad gäller samtyckeslagens eventuellt normerande effekter sa Andersson att det handlar om förebyggande åtgärder som eventuella attitydförändringar, men att när ett övergrepp väl har skett kommer det ändå inte påverka det polisiära eller rättsliga hanteringen av det.
