Inför OS i Sotji i vintras tog RFSL, LO-TCO Biståndsnämnd med hjälp av Swedwatch fram rapporten De olympiska kränkningarna – om OS i Sotji, de svenska sponsorerna och de mänskliga rättigheterna. Théo Jaekel från Swedwatch var kritisk till att IOK förlagt vinter-OS till Sotji, trots att respekten för mänskliga rättigheter i Ryssland avsevärt försämrats, något som också direkt påverkar OS som arbetsvillkoren för de migrantarbetare som byggde många av OS-arenorna.

– Det här väljer den IOK att blunda för när man väljer att placera ett OS i Sotji, de lev tilldelat OS 2007, vilket var ungefär i samma veva som man förde diskussioner kring problemen med att förlägga OS till Beijing. IOK påstod att genom att placera OS där kommer man att belysa mänskliga rättigheter där. Men i efterhand kunde människorättsorganisationer som Human Rights Watch och Amnesty International konstatera att det var tvärtom, regeringen hade gått hårt åt alla kritiker, och precis samma sak ser vi i OS i Sotji.

– Det är märkligt att man trots att man har samma diskussion inför Kina ändå väljer man att placera i ett nytt land med bristande respekt för mänskliga rättigheter. Det beror på att IOK:s styrdokumentet inte säger något om mänskliga rättigheter annat än att själva spelen inte ska diskriminera någon.

Viktigt granska idrottsrörelsen

Detta räcker alltså inte på långa vägar eftersom människorättsläget i landet som helhet borde tas i beaktande då ett land ansöker om att bli värd för ett stort sportevenemang. Därför rekommenderade rapporten bland annat skrivningarna om mänskliga rättigheter i till exempel IOK:s styrdokument bör följa de internationella ramverk som finns som till exempel FN- och OECD-konventioner. Det Swedwatch gjorde genom arbetet med rapporten var att vända sig till de svenska sponsorerna av OS i Sotji för att fråga dem hur de ställde sig till hur deras varumärke skulle sättas på en arena som kanske byggs av migrantarbetare som inte fått någon lön. Ett företag kan vara antingen direkt för ansvarig för människorättskränkningar eller indirekt ansvarig genom till exempel underleverantörer, eller så kan de stå i direkt samband med kränkningar eller negativ påverkan. Det är detta tredje alternativ som är aktuellt i fallet med OS, och Swedwatch började kontakta de tre största svenska sponsorerna till OS i Sotji, Vattenfall, Nordea och ATG.

– Det är tre ganska stora företag som i allmänhet vad gäller deras internationella verksamhet har skrivningar och policys om att respektera mänskliga rättigheter, men när det gäller sponsorverksamhet tyckte de inte att de hade något ansvar.

– När rapporten kom så insåg företagen ganska fort att det inte gick ihop med deras syn på mänskliga rättigheter, att det fanns en diskrepans, sade Théo Jaekel.

Efter det gick Vattenfall, Nordea och ATG samman och skrev ett gemensamt uttalande om att de ska se över sina sponsringsavtal till nästa period, att de vill ställa krav på den svenska olympiska kommittén som de sponsrar.

Han förklarade att ett problem är att internationella idrottsorganisationer som IOK och internationella fotbollförbundet Fifa, inte är särskilt demokratiskt uppbyggda och att det därför kan vara svårt att påverka dem:

– Men förhoppningsvis om man hade en gemensam internationell kampanj med företag som Nike och Coca Cola skulle man kunna göra skillnad, sade han.

Ulrika Westerlund, ordförande för RFSL, förklarade att trots det gemensamma uttalandet från de svenska sponsorerna hade rapporten inte uppmärksammats i den utsträckning man hade hoppats på. Och nu väntar alltså en rad idrottsevenemang i värdländer som Qatar och Ryssland. Qatar har handbolls-VM nästa år, och hockey-VM spelas 2016 i Ryssland, liksom fotbolls-VM 2018. Fotbolls-VM efter det spelas i Qatar 2022. – Schemat här visar att det är viktigt för människorättsrörelsen att granska idrottsrörelsen hårt. Det är inte svårt att gissa att länder som vill vara värdar försöker putsa på sin glans, sade Ulrika Westerlund