Inga sensationella utspel men däremot uppenbart att fler partiledare än för fyra år sen tydligt kunde formulera sig i hbtq-frågorna. Så summerar RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund den hittills största partiledardebatten under Stockholm Pride.
Partiledardebatten som fick avsluta Pridehouse på stora scenen i Kulturhuset väckte stor uppmärksamhet, inte minst som starten på höstens valrörelse. Med en större lokal än de någonsin haft för en partiledardebatt på Pride, och med alla de inbjudna partiledarna på plats för första gången, var det dessutom en högtidlig tillställning för Stockholm Pride. Men det hördes också flera kommentarer om den begränsade tillgängligheten för de som ville se debatten. Bland annat kritiserades kravet på medlemskap i RFSL eller någon annan av Prides samarbetsorganisationer för att få se debatten. Ulrika Westerlund svarar på några frågor om debatten, om kritiken och om förhoppningarna på ett politiskt genombrott för hbtq-rörelsen.
Vad tänker ni kring kritiken om att det var svårt för merparten av Pridebesökarna att se den uppmärksammade debatten mellan våra folkvalda politiker?
– Problemet var att vi blev överraskade av Kulturhusets krav på att det måste arrangeras som ett slutet sällskap för att vi inte skulle behöva bjuda in Sverigedemokraterna. Vi hade bjudit in samma partiledare förra året och då var det inga problem. Vid det laget då vi fick veta det här hade vi dessutom kommit så långt i planeringen att det i princip var uteslutet att byta lokal. Även om vi hade gjort det i sista stund är frågan om det hade blivit mer lättillgängligt, nu hade vi åtminstone den största lokalen hittills med betydligt många fler som fick plats än året innan.
Borde ni ha livestreamat debatten då intresset uppenbarligen var så stort?
– Kulturhuset lät meddela att vi inte fick streama, vilket är konstigt eftersom vi fick göra det för fyra år sen när det var valår sist. Däremot har ju både TV4 och Expressen varit på plats och filmat så det har varit tillgängligt för allmänheten. Vi har också filmat hela debatten för eget bruk, så vill någon detaljstudera den i efterhand så går det också.
Vilka synpunkter har du på själva debatten? Några tydliga höjdpunkter?
– Jag tycker debatten gick bra. Vi har också fått bra feedback i efterhand, många har tyckt att den var tematiskt bra med relevanta frågor som togs upp. Det var ingen partiledare som ändrade sig mitt i diskussionen, vilket hände för fyra år sen, så det kanske inte var så sensationellt då inga nya utspel gjordes. Däremot gjordes ju flera utspel under veckans gång, däribland Moderaternas vändning i frågan om att inkludera transpersoner i hetslagstiftningen. De har ju aktivt varit emot det innan, antagligen för att de inte tror på den här lagen överhuvudtaget och då är det svårare att bry sig om att inkludera fler i den heller. Något annat vi kunde notera var att de mindre partierna generellt sätt var lite snabbare med att vilja fatta beslut i frågor medan de största partierna ville utreda mer. Undantaget var väl Kristdemokraterna, som också tog ställning för mer utredningar och betänketid, men där handlar det väl om att det är ett konservativt parti som står emot flera av RFSL:s ställningstaganden.
Fanns det någon vinnare i debatten?
– Någon vinnare vet jag inte om det var, men det är uppenbart att fler partiledare än för fyra år sen tydligt kunde formulera sig i den här politiken. Några av partierna har det här lite mer som en profil sedan innan och då är det ju lättare att uttrycka sig i det. Vissa har till exempel pratat om Åsa Romson som den som tydligast tog ställning för RFSL:s frågor, men generellt är det mycket mer samstämmighet bland partierna gentemot våra värderingar än för fyra år sen. Sen blir det såklart en nyhet att Moderaterna tar ställning för transpersoners rättigheter, Vänsterpartiet skulle till exempel inte kunna få cred för en sådan sak eftersom de alltid varit för i den frågan.
Kan du se ett politiskt genombrott för hbtq-personers rättigheter, eller handlar det mer om att vi befinner oss i en valrörelse?
– Jag tänker att det har hänt mycket gällande hbtq-personers rättigheter, och att det beror på att både vi och andra har jobbat hårt för det och krävt reformer. Det går därför inte att säga att ett genombrott har saknats innan och plötsligt kommer nu, för mycket har redan hänt. Jag har sett ett intresse från flera partier över tid och det märktes också på partiledarna i den här debatten att de här frågorna har diskuterats även inom partierna. Som en påverkansorganisation jobbar vi med att påverka partier och tycker såklart det är positivt när de lyssnar. Utspelen som gjorts den här veckan är ju inte politikernas egna påfund utan förankrade i sakfrågor som vi har bedrivit under en längre tid. Sen är det vår och andra aktivisters roll att nu bevaka och se vad det blir av alla utspel, om de faktiskt genomförs efter valet. Det är såklart något som vi kommer att inkludera i vårt påverkansarbete.
Under Prideveckan kom det utspel från flera av partierna, däribland Centerpartiets ställning för en översyn av utlänningslagen för att kunna säkerställa en rättssäker asylprövning för hbtq-personer, Folkpartiets ja till en reglering av surrogatmödraskap och Socialdemokraternas förslag om ökat anslag för hbtq-organisationer. RFSL har listat de olika utspelen som gjordes under veckan.
