Före jul larmade Astrid Menasanch Tobieson om den oroväckande utvecklingen i Spanien, där regeringen vill sätta stopp för demonstrationer, trots att de många som följt i krisens spår varit erkänt fredliga. Över 30 000 personer har läst hennes artikel på svenska och den spansktalande version som Feministiskt Perspektiv också publicerat har av närmare 80 000, varav över 60 000 i Spanien.
Varför tror du att din artikel har blivit så spridd?
– För att den är tydlig, för att den hade nyhetsvärde, eftersom ingen annan rapporterade, och för att den uppmanar till internationell solidaritet och det tror jag att vi längtar efter.
Vilka reaktioner har du fått?
– Jag har fått så många reaktioner! Överraskande och väldigt väldigt hoppfullt! Dels har jag fått de reaktioner jag sökte, journalisternas reaktioner, de har börjat rapportera. Aftonbladet, DN, P1, P3, UNT, med flera har börjat täcka. Säkert flera. Nu gäller det att de fortsätter att täcka upp.
– Sen har också massvis med människor hört av sig och undrat varför de inte vet någonting om det här, och det har ju jag svårt att svara på, men visst är det oerhört frustrerande att det har gått så långt som det gjort i Spanien utan att det har nämnts ett ord om det innan.
– Sen har jag fått massvis med mail och meddelanden från människor som bor i Spanien just nu, som drabbas dagligen av det som händer eller vars familjer drabbas. Det är nog den största andelen mail. Det är väldigt många som är väldigt tacksamma över att någon pressar på politikerna utifrån.
Också journalister har hört av sig från flera länder och bett att få översätta. Den översattes igår till engelska och ska översättas till finska, tyska och franska.
Hur kommer det sig att du skrev artikeln?
– För att jag var så förbannad över tystnaden som rått över hur Spanien utvecklas till en fascistisk stat. Jag menar, vad ska vi ha historien till om vi inte lägger ihop två och två? Jag tycker det är under all kritik att ingen rapporterat tidigare.
Varför tror du att det varit så tyst?
– Den snällaste förklaringen är att den svenska journalistiken är Brysselcentrerad. Att när redaktionerna ”täcker” Europa, täcker de i hög grad vad som händer och vad som sägs i Bryssel. Vilket i sig ger Bryssel ännu mer makt att definiera världsläget. Det som berättas i Bryssel om till exempel Spanien är helt annorlunda än det som faktiskt utspelar sig i Spanien.
Ju mer jag tänker på det ju argare blir jag över uteblivandet av kritiskt granskande journalistik. Det är oansvarigt på ett farligt sätt.
Hur ser du på möjligheterna att vända utvecklingen?
– Tystnadens utveckling? Eller den politiska utvecklingen i Spanien? Angående tystnadens utveckling behöver vi gruppera oss, samtala och formulera oss. Jag väldigt glad över de mejl jag fått som påbörjat ett sådant samtal. Att ge ett samtal plats är i sig en politisk handling som påverkar. Av journalistkåren som täcker södra Europa önskar jag mig kritiskt granskande journalistik och ett rapporterande utan uppehåll, de har mycket att ta igen och de kommer att få mycket nytt att täcka. Det senaste är att de som varit arbetslösa tillräckligt länge eller som är utanför Spanien i 90 dagar blir av med rätten till sjukvård. Men framförallt, kritiken mot Spaniens politik måste komma från en politisk nivå internationellt.
– Angående den politiska utvecklingen i Spanien, det borde redan nu ha utropats nyval i Spanien på grund av de korruptionsskandaler regeringspartiet befinner sig i. Det har inte gjorts. Med den nya lagen som i praktiken gör det omöjligt att demonstrera så hoppas jag att påtryckningarna kommer utifrån Spanien på Spanien. Lagen som kallas för ”medborgarskyddslagen” bäddar för tillåtet polisiärt övervåld och reaktionerna som jag tror att det kan föda önskar jag ingen. Verkligen inte min familj, mina vänner och/eller mig själv.
