Fredrik Reinfeldt har sagt att han vill att vi ska jobba tills vi är 75 år. Men inte alla har möjlighet att jobba ens fram till dagens pensionsålder. Den som jobbar med fysiskt krävande jobb som inom hemtjänst eller som byggnadsarbetare slits ofta ut långt innan 65. Risken är stor att ojämlikheten mellan äldre kommer att öka ytterligare.
Tidigare har det varit så att ojämlikheter mellan samhällsklasser snarast jämnats ut någon efter pension eftersom standarden tidigare sänktes för de flesta: pension innebar oftast mer fattigdom och större beroende av andra. Men den utjämnande effekten har börjat försvinna och det är nu större diversifiering mellan olika grupper av pensionerade. Och i takt med att kraven på att jobba högre upp i åldrarna kommer detta sannolikt att ökas ytterligare. Eftersom de grupper som har lägre löner, med fysiskt krävande arbeten kommer inte att ha möjlighet att jobba vidare, på det sätt som andra grupper har möjlighet till. Detta framkom på Stressforskningsinstitutets seminarium ”Hur länge orkar vi arbeta? Om övergången mellan arbetsliv och pensionering”, som hölls på torsdagseftermiddagen. Tre forskare, Hugo Westerlund, fil dr i epidemiologi på Stockholms universitet, Andreas Holtermann, professor på Det nationale forskningscenter for arbejdsmiljö i Danmark, samt Martin Hyde, fil dr på University of Manchester.
Ojämlikt efter pension
Sverige har redan i dag en hög andel av arbetskraften i jobb under stor del av livet, i åldersspannet 55-64 års ålder ligger bara Island på högre procenttal än Sverige. Länder som Spanien och Grekland har avsevärt lägre procenttal, bland annat därför att kvinnor deltar i arbetskraften i mer begränsad utsträckning. Det gör det dock enklare för de länderna att få en högre sysselsättningsgrad, och svårare för länder som Sverige. Det innebär helt enkelt att jobba högre upp i åldrarna. Men förutsättningarna för detta är alltså mycket olika. Alan Greenspan, som tidigare var ordförande för USA:s centralbank kunde som 80-åring starta eget företag, men möjligheterna att jobba så långt upp i åldern har inte en kvinna som slitit ut sin kropp inom hemtjänsten långt innan pensionen, eller för den delen en dansare eller konståkare. Skillnaden syns i det som kallas den tredje åldern – tiden från det att man slutar förvärvsarbeta och innan man går in i ålderdomen:
– För många finns ett utrymme där man är frisk och ledig, men det är en ålder som är ojämlikt fördelad, vissa har 30 år, medan andra aldrig får njuta av den, sade Hugo Westerlund på seminariet.
Moderator Charlotte Signahl förklarade vad en fråga är för att undvika långa utläggningar från eventuella ”seminarieherrar”.
Den stora skillnaden i förväntad livslängd efter pension talade också Andreas Holtermann om som ett stort problem. Han har lett en studie i Danmark med 7 000 anställda som visar att det finns stora hälsorisker kopplade till fysiskt krävande jobb, och han berättade hur det 1987 skiljde sex år i förväntad livslängd mellan den fjärdedel som tjänade minst, och den fjärdedel som tjänades mest. 2011 hade den skillnaden stigit till tio år:
– Och det ser ut att fortsätta öka, sade han och fortsatte:
– Det skiljer sig mycket hur länge man förväntas leva efter 65, de som tjänar minst kan förvänta sig att leva omkring elva år efter pensioneringen, medan de som tjänar mer kan leva i 20 år efter.
Utmattade efter arbetsdagen
Genom detaljrika diagram visade han hur en genomsnittlig arbetsdag för en person i ett fysiskt krävande arbete kan se ut, att en städare eller en sophämtare går, står respektive springer stora delar av sin arbetstid. En städare kan till exempel gå och stå större delen av arbetsdagen, med undantag för en kort lunchpaus. Bara nio procent av arbetstiden sitter städaren. Ett annat diagram visade hur hemtjänstanställdas fritid ser ut. 88 procent av tiden från att de gick till jobbet och tills att de lade sig för att sova bestod av sittande eller liggande:
– De är dödströtta och utmattade efter en dag på jobbet och orkar inget annat. Är det realistiskt att de ska arbeta till de är 75 år, frågade han retoriskt.
Hårt fysiskt krävande arbeten är dessutom ofta jobb med dålig arbetsmiljö, som kräver arbete i obekväma ställningar utan adekvata verktyg: en byggarbetare har till exempel inte tillgång till höj- och sänkbara bord som finns på arbetsplatser med god arbetsmiljö. Om den tunga arbetsmiljön dessutom kombineras med dålig hälsa och sämre kondition – vilket inte är ovanligt – så ökar riskerna för allvarliga sjukdomar markant och har dubbelt så hög risk att dö än de som har stillasittande arbete.
Gapet ökar
Martin Hyde berättade att äldre människor, seniorer, i dag utgör en lukrativ marknad som grupp. Det finns numera magasin som riktar sig enbart till det äldre ålderssegmentet. Men även Hyde poängterade att det är stor skillnad mellan olika grupper av äldre. Den grupp av idealiserade äldre, är de som har god hälsa, tränar och har gott om pengar, en stor grupp har lite gemensamt med dessa.
– Detta måste diskuteras, annars kommer gapet mellan de här två grupperna att öka, sade han.
Hugo Westerlund kommenterade att det tidigare har rått något av ett tabu att tala om att grupper av arbetare med lägre inkomster ofta har högre BMI och tränar mindre:
– Vissa har dålig kondition och är överviktiga, här får vi en förklaring till varför de är det. Det är helt orimligt att de skulle orka träna eftersom de är helt utmattade efter arbetsdagen. Man blir inte stark och vältränad av att jobba med fysiskt krävande jobb, sade han och Andreas Holtermann var inne på samma spår:
– De som har hårda fysiska jobb och som är dödströtta när de kommer hem orkar inte träna, man blir utsatt för något på sitt jobb som gör det svårare att träna och äta rätt. Varför får inte de möjlighet att göra något hälsofrämjande på sin arbetstid, sade han.
Ogynnsamma arbetstider
Jonas Lindberg och Caroline Törn satt i publiken, de jobbar som intensivvårdssjuksköterskor och berättade under frågestunden att på deras arbetsplats slutar nästan alla långt innan pension eftersom jobbet är så krävande.
– Det är kanske en eller två personer på intensivvården som ligger nära pension, alla andra har bytt arbetsplats tidigare, man orkar inte jobba kvar. Vi jobbar på ogynnsamma arbetstider, säger Caroline Törn till Feministiskt Perspektiv efter seminariets slut.
Caroline Törn och Jonas Lindberg.
Hon jobbar treskift, det vill säga, hennes skift alternerar mellan dags-, kvälls-, och nattskift. Allt skiftarbete som innebär nattarbete är förknippat med hälsorisker, vanliga problem är sömnbrist, störd sömn och trötthet, och höjda risker för hjärt- och kärlsjukdom, bröstcancer och mag- och tarmbesvär. Jonas Lindberg har slutat att jobba nattskift för att hans kropp helt enkelt inte klarade påfrestningen, Caroline Törn kommer snart att bli tvungen att ändra sina skift:
– Jag kommer också ta bort treskift, för jag får yrsel av det.
– Det här är symtom på något, som det är nu så hanterar folk det på individuell nivå, man byter jobb eller går ner i arbetstid, men samhället måste ta ansvar. Man har sådana arbetsvillkor för att det är en kvinnodominerad arbetsplats, säger Jonas Lindberg.
– Bland våra kollegor tror jag att 80 procent har fysiska problem som är relaterade till jobbet, säger han. Båda tränar intensivt för att orka med jobbet, och menar att det funkar nu, eftersom de inte har barn.
Båda är fackligt aktiva i Vårdförbundet, och pekar på möjliga lösningar:
– Det viktigaste vore en arbetstidsförkortning, som det är nu så arbetstidsförkortar folk själva genom att gå ner i tid, säger Jonas Lindberg.
