I går presenterade Vänsterpartiet Storstockholm sin omställningsplan för ett jämställt län. Seluah Alsaati, som är ordförande för Vänsterpartiet Storstockholm, inledde med att premiärvisa filmen om Leila. Liksom rapporten handlar filmen om jämställdhet ”från vaggan till graven”. Även om rapporten fokuserar på Stockholms län innehåller den förslag till åtgärder och satsningar på alla politiska nivåer, även riksplanet, med starkt fokus på välfärd och den offentliga sektorn.

Presentationen av rapporten följdes av kommentarer från en expertpanel bestående av Torun Carrfors, sjuksköterska, skribent, debattör och instruktör i feministiskt självförsvar, Gertrud Åström, ordförande för Sveriges kvinnolobby och Joa Bergold, jämställdhetspolitisk utredare med ansvar för välfärdsfrågor på LO:s arbetslivsenhet.

Rapportförfattaren Nooshi Dadgostar, som är Vänsterpartiet Storstockholms femte namn på riksdagslistan, konstaterade att en del av förslagen redan är prövade i kommuner som har rödgrön majoritet. Däribland hennes egen kommun, Botkyrka. Och ambitionen inför den kommande mandatperioden är att kunna sprida exemplen till fler kommuner i Sveriges största storstadsregion.

– Vi vill gärna vara bäst men vi är inte det. Både Göteborg och Malmö har gått före med mycket satsningar på de här områdena.

Nooshi Dadgostar har varvat tillbakablickar på den gångna åtta åren och vad allianspolitiken med skattesänkningar och privatiseringar inneburit för exempelvis inkomstklyftorna mellan kvinnor och män, och framåtblickande förslag som Vänsterpartiet tänker sig ska leda till uppfyllelse av de jämställdhetspolitiska mål, som samtliga partier ställt sig bakom.

Bland annat konstaterar hon att kommunerna i Stockholmsregionen privatiserat mer än genomsnittet för landet, att 55 procent av de anställda i offentlig sektor arbetar deltid, vilket också är betydligt högre än genomsnittet för Sveriges kommuner. Och att siffror som dessa i högre utsträckning berör kvinnor, eftersom kvinnor utgör 80 procent av de anställda inom välfärdens verksamheter.

Omsorgen högre avkastning är banksektorn

Hon framhöll att de 15 största riskkaptialbolagen inom högre avkastning, 38 procent, på eget kapital än banksektorn. Genomsnittet för hela tjänstesektorn är 19 procent. Vinsterna skapas enligt Dadgostar genom lägre personaltäthet. Rapporten hänvisar till siffror från SCB som visar att personaltätheten i de privat drivna verksamheterna är 10 procent lägre inom omsorgen och 19 procent lägre i gymnasieskolorna.

Expertpanelen lyfte fram som positivt att Vänsterpartiet med rapporten tagit ett helhetsgrepp om jämställdhetspolitiken, och som Gertrud Åström uttryckte det ”skaffat sig en helhetsbild av vad jämställdhet skulle kunna innebära för samhällsutvecklingen”.

– Vad som återstår är att samla ihop det till samhällsnivå. Om vi gör en satsning budgetmässigt, vilka effekter, vilka spin-offer, vilka följdverkningar får det?

Gertrud Åström och Kvinnolobbyn har satt i system att granska statsbudgeten ur ett jämställdhetsperspektiv och kunde senast konstatera att skillnaderna i disponibel inkomst mellan kvinnor och män ökat sedan 2003, även om löneskillnaderna, mycket långsamt, minskar. Och reformer som har sagts ska gynna jämställdhet, som exempelvis jämställdhetsbonus, rutavdrag och restaurangmoms har inte haft önskad effekt.

– Hur ska man kunna göra något åt skeva inkomstfördelningen om man har jobbskatteavdrag. Det brukar sägas att sjuksköterskan får mer och det är ju sant på ett sätt, om man tittar i procent, men i kronor blir det en extrem omfördelning till män – inte för att ni är män, säger Gertrud Åström och blickar ut över åhörarna, utan för att ni tjänar så mycket mer. Jag frågar alla jag kommer åt.

Målen legat fast sedan 2006

Regeringens jämställdhetspolitiska mål har legat orörda sedan 2006, då de infördes som resultat av en utredning som Gertrud Åström ledde, så på den nivån är alla överens. Men när det gäller att omsätta målen i en jämställd budget konstaterade hon att varken Alliansen eller socialdemokratiskt ledda regeringar lyckats.

– Välfärdssamhällen prövas av hur de klarar att ta hand om de som är beroendeställning.
Jag tror att att många i Sverige är väldigt intresserade av den typen av diskussioner. Det finns fler lokala exempel på bra budgetar än länder som har det.

Torun Carrfors framhöll att högre löner för kvinnor och rätt till heltid ofta används som slagträ i jämställdhetsdebatter medan det pratas för lite om de usla villkoren för kvinnors arbete. Och hur kvinnor som redan har svårt att få livet att gå ihop ska orka arbeta heltid och ända fram till pension med de villkoren.

– Därför är det härligt läsa en text som mycket tydligare pratar om kvinnors villkor på arbetsplatsen. Jag skulle gärna se ännu mer diskussion om att kvinnor som jobbar treskift har så mycket sämre villkor än män som jobbar treskift.

Dränerar välfärdssektorn

Joa Bergold är glad att Vänsterpartiet tar upp hur privatiseringarna inom offentlig sektor förändrar relationerna mellan arbetsmarknadens parter, leder till att färre arbetarkvinnor omfattas av kollektivavtal och att vinster dränerar välfärdssektorn.

– Vad jag skulle vilja se ännu mer diskussion om är marknadsstyrningen, vad den gör fördelningspolitiskt och vad den gör med vår svenska modell. Vi måste börja utveckla alternativ till new public management. Förvaltningspolitik är det nya heta.

Hon framhöll också vikten av att prata om klass, att den borgerliga definitionen av viktiga jämställdhetsfrågor dominerar, som i diskussionen om det så kallade livspusslet.

– Vems livspussel ska lösas? Begreppet svarade inte mot något av det vi ser som de reella problemen inom LO-grupperna. De handlade inte så mycket om jakten på tid utan om jakten på försörjning, om materiella villkor. Bilden av vad som är de stora problemen handlar om tjänstemannavillkor, men vad som är de stora problemen för arbetarkvinnor gäller i stor utsträckning också kvinnor i tjänstemannayrken. Vi måste lyfta tillbaka diskussonen till att handla om försörjning och ekonomisk självständighet.

Torun Carrfors gillar att LO:s jämställdhetsbarometer tittar på faktiska löner.

– I diskussionen om att kvinnor tjänar olika andelar av mäns löner räknar man alltid upp kvinnors löner till heltid, när vi vet att så många kvinnor jobbar deltid för att vi inte förmår dela föräldraskapet individuellt. Det är viktigt att Vänsterpartiet håller kvar i den här frågan efter valet.

För enligt Carrfors bedömning kommer inkomstgapet mellan kvinnor och män att fortsätta öka, eftersom det tar tid att bygga upp en fungerande välfärd, och under tiden kommer (framför allt) kvinnor att tvingas gå ner ytterligare i arbetstid för att täcka upp luckorna i välfärdssystemet.

– Kvinnor betalar trippla priser eftersom de också jobbar i omsorgen och går sönder av det. Det talas om en skattechock om vi måste betala mer och Socialdemokraterna vågar inte ens säga att de ska höja skatt. Det innebär att kvinnor ska vänja sig vid att ha låga löner och för få arbetskamrater för att vi också ska vänja oss vid att ha 300 kronor mer i plånboken.

Inkomstskillnaderna fortsätter öka

Gertrud Åström instämde i analysen att inkomstskillnaderna kommer fortsätta att öka, och påpekade att skillnaderna i inkomst enligt den nuvarande politikens förespråkare ska få fler kvinnor i jobb på sikt

– Hur många år måste kvinnor få det sämre för att vi sedan ska få det bättre?

Joa Bergold har inte heller sett de utlovade dynamiska effekterna av det medvetna öppnandet av offentlig sektor som låglönemarknad.

– Nej, det funkar inte. Så länge målet är att öka löneskillnader kommer vi inte att se minskade könsskillnader.

När publiken släpptes in för att ställa frågor undrade en kvinna hur det förebyggande arbetet mot mäns våld mot kvinnor kan förbättras, eftersom hon menade att många av Vänsterpartiets förslag handlar om vad samhället ska göra när en kvinna väl blivit slagen.

Torun Carrfors, som har lång erfarenhet från kvinnojoursrörelsen och arbetat som sjuksköterska på mottagningen för våldtagna kvinnor, menar att även förslag som inte direkt tar sikte på frågan om våld är förebyggande mot våld. Samtidigt menar hon att det har en preventiv verkan när samhället avsätter tillräckliga resurser och bygger upp en kunskap för att kunna gripa in tar ansvar för den som utsätts för våld.

– Vi måste förändra synen på tjejers rätt till sin egen kropp och synen på mäns rätt till kvinnors kroppar och mäns ansvar för våld mot varandra och kvinnor och barn. Synen att män har rätt att börja relationer till kvinnor med bråk. Satsningar på genuspedagogik, diskussioner om vad vi uppmuntrar killar och tjejer till, vad vi skapar för rum för tjejer att prata om upplevelser av våld. Allt hänger ihop. Jämställdhet är också en lösning. Därför måste man göra allt samtidigt.

http://feministisktperspektiv.se/site_media/bilder/emeliesahlen.jpg