Det är inte alla beslut i EU-parlamentet som uppmärksammas av svensk media. Men i dag fattades ett sånt beslut. Förmodligen det enda som kommer att ge eko före riksdagsvalet i september.
Och i dag bekände Feministiskt initiativ (Fi) färg.

Jag tillhör dem som höjde på ögonbrynen när Soraya Post valde S-gruppen i parlamentet som gjort sig kända för att samarbeta högerut i ett klimat som präglas av stängda europeiska gränser och total avsaknad av feminism.Men jag tänkte att det kanske fanns en tanke med detta som jag inte såg.
Men i dag har vi facit.

Soraya Post röstade i dag ja till Jean-Claude Juncker som ordförande för kommissionen
Vem är då denne Juncker?

Här en summering av hans position som blev tydlig vid en utfrågning (finns på video):

”På frågor om abort, jämställdhet och våld mot kvinnor pratade han om nationell kompetens och familjen. Han sa nej till en ny jämställdhetsstrategi och nej till EU-lagstiftning mot våld mot kvinnor. På frågan om ekonomisk politik och den växande fattigdomen i EU svarade han att EU inte bär något som helst ansvar för krisen, och att han är stolt över EUs agerande. Åtstramningarna har varit och är bra.

Men värst var ändå hans utläggningar om EU:s flykting- och gränspolitik. På frågan om Fort Europa svarade han att de som röstade på högerextrema partier i många fall gjorde så för att de upplever att Europa inte erbjuder tillräckligt skydd mot ”illegal invandring”! Frontex måste få betydligt större anslag för att stänga gränserna, menade han. Termen ”illegal invandring” återkom flera gånger. För den som tvivlar finns uttalandet på video.”

Denna person röstade alltså Feministiskt initiativ ja till.

Hur gick det till?

Hur var det möjligt?

Soraya Post har skrivit ett långt inlägg om saken. Och följande blir tydligt:

1. Hon tryckte inte på fel knapp. Hennes avsikt var att trycka på ja och det gjorde hon också.

2. Hon hänvisar till att hon har fått igenom en rad saker som hon inte annars skulle fått igenom. Exakt samma punkter hänvisar Socialdemokraterna till (de sitter i samma grupp). Men dessa svenska socialdemokrater avstod och tryckte alltså inte på ja. Har Soraya Post fått igenom någon alldeles egen kravlista – som hittills är hemlig?

3. Soraya Post skriver i sin förklaring att ”det ju ändå hade blivit Juncker” och att hon är ju bara en person. Ursäkta mig – men den centrala rollen i ett parlament är att rösta. Antingen röstar man ja, nej, eller avstår. I sin förklaring efteråt suckar hon över allt som hon tycker är fel med Juncker, men tyvärr är det faktiskt så att hennes ja är ett helhjärtat stöd till honom. Detta är vad ett ja i parlamentet betyder.

Och Soraya Post hade kunnat avstå…

Vad mer är hon beredd att svika? Det återstår att se.
Men det som hände i dag gör det tydligt att Feministiskt Initiativ inte är ett parti att lita på när det gäller.

Hon känner sig därutöver väl hemmastadd bland centerpartister och folkpartister i parlamentet. Tillräckligt mycket för att med Federley och Wikström kritisera Miljöpartiet.

Det är kanske så vi ska se på Feministiskt initiativ framöver – ännu ett borgerligt parti…