Trots uppenbart välgrundad fruktan för förföljelse utvisades Mehr Sahakyam till Armenien där det nu rapporteras om att den regimkritiske journalisten misshandlats. Redaktionen för Flyktingarna.se kräver nu att Sverige tar hem honom, att myndigheternas hantering av asylärenden granskas och att ansvarsfriheten upphör.
”Fru talman! Jag har inte kännedom om alla faktiska omständigheter i detta enskilda fall, utan jag kan bara konstatera att Migrationsverket och migrationsdomstolarna har gjort sina bedömningar av skyddsbehovet och att regeringen inte kan påverka denna bedömning.” – Migrationsminister Tobias Billström angående Pastor Jean i ett svar på en interpellation den 20 mars 2012.
Det är inte svårt att hitta berättelser där myndigheter försöker hävda sin ansvarsfrihet. Politikerna, handläggarna, domstolarna och poliserna – alla skyller de ifrån sig genom att peka på någon annan och alla hävdar de sin ansvarsfrihet. Kvar blir Karim, Ahmed, Mohammed, Jean, Abbas och Mehr. De sökte sig till Sverige för att de kände en välgrundad fruktan förförföljelse. De är flyktingar som Sverige har avvisat och vars livsöden Sverige bär ett tungt ansvar för.
Karim utvisades till Uganda innan Migrationsverket hade hunnit ta ställning till nyinkomna asylskäl, trots att det inte får ske. Polisen erkände sitt misstag i hans fall så småningom, men Karim har inte fått upprättelse och lever numera som gömd efter utvisning från Sverige till Uganda. Ahmed och Mohammed utvisades 2001 till Egypten. De blev tillfångatagna och fängslade. Båda fick utstå omänskliga behandlingar och agerandet fick FN:s kommittée mot tortyr att fälla Sverige för brott mot Konventionen mot tortyr. Jean hade bott i Sverige sedan 2003 innan han låstes in i 131 dagar för att därefter utvisas till Kongo i slutet av 2012. Där utsattes han för misshandel och tortyr. 2003 skulle Abbas utvisas till Iran men till följd av myndigheternas inkompetens tvångsutvisades han istället till Irak, vilket anmäldes till Justitieombudsmannen.
Listan kan göras lång. I skrivande stund rapporterar medierna om hur Mehr, en regimkritisk journalist från Armenien, misshandlats sedan han blivit utvisad från Sverige tidigare i år. Detta trots att Mehr har haft uppenbara asylskäl som han har redogjort för för Migrationsverket, och trots att riskerna för en utvisning alltså har varit kända för svenska myndigheter.
Det vi ser är upprepade händelser som hänger ihop. Det vi ser är grundläggande systemfel som pekar på att rättsosäkra utvisningar och bristande hantering av asylärenden. Sverige har hittills fällts av FN:s kommittée mot tortyr 20 gånger. Det är 20 ”enskilda fall” som regeringen med migrationsministern i spetsen viftar bort med hänvisningar till paragrafer som så uppenbart inte funkar.
Karim, Ahmed, Mohammed, Jean, Abbas och Mehr är bara några av alltför många människor som fallit offer för svensk migrationspolitik. Desto fler får sina röster kvävda av den svenska statens tvångsdeportationer. Desto fler får sina protester tystade av injektioner av lugnande medel innan deportationerna sker.
Det får vara nog nu.
Sittande och kommande regering måste på allvar ta sig an uppgiften med att se över rådande lag, politik och praktik. Det måste ske med omedelbar verkan.
Vi kräver att en oberoende kommission tillsätts för att se över myndigheternas hantering av asylärenden, från början till slut. Vi kräver en tydlig regel om när bevisbördan ska övergå från den asylsökande till myndigheterna. Vi kräver att den nuvarande ansvarsfrihet som råder efter verkställighet av utvisningar upphör. Vi kräver att Sverige tar hem Mehr och ger honom den självklara rätten att få leva här, i frid och frihet.
