Studenter mot Rasism i Göteborg organiserade i dag 23 april en demonstration för att protestera mot att SDU:s ordförande Gustav Kasselstrand inbjudits att tala vid Studenternas hus inför valet. Bland talarna fanns Feministiskt Perspektivs Edda Manga. Här är hennes tal.
I går såg vi i Uppdrag granskning hur fyra nazister förföljer en svart människa i tunnelbanan. De säger till honom att de är nationalister och att de inte tycker om sådana som honom. De pressar honom bakåt och han försöker hålla undan dem med en flaska. Då tar de fram kniv. Han springer och de följer efter men han lyckas komma undan. Sen kommer det en svart man till ut från tunnelbanan. De ropar på honom. Han stannar för att höra vad de vill. Då sticker de in en kniv i hans mage. När han fattar vad som hänt börjar han springa. De jagar honom men ger upp efter ett tag. Han kollapsar och någon hjälper honom till sjukhus. Läkaren säger att han ska vara glad att han lever. Det var nära.
Nazistgänget påminner om ett annat gäng som också roade sig med att förfölja och misshandla en ensam invandrare i natten fast med järnrör istället för kniv. Vi vet inte vad som kunnat hända om polisens närvaro inte avbrutit hetsen den natten. Han bör också vara glad att han lever.
Vissa vill göra gällande att det finns ett stort avstånd mellan kostymklädda och stridsmunderade fascister. De blir till och med upprörda om en kallar fascister för fascister! Och visst, det finns skillnader. De ena deklarerar att de är nazister, de andra kallar sig ”invandringskritiska”. De ena beter sig och betraktas som kriminella, de andra beter sig som kriminella men behandlas som respektabla politiker.
Trots dessa skillnader menar jag att båda är fascister. Deras ultranationalism och främmandegörande av människor som de inte betraktar som ”riktiga svenskar” utgör ett verkligt hot mot oss och vår demokrati och normaliseringen av de kostymklädda fascisterna ökar utrymmet för de andra fascisterna samtidigt som de andras spektakulära våld understödjer normaliseringen av den kostymklädda fascismen.
Universiteten ska vara, som jag sagt tidigare i veckan, det kritiska tänkandets bastioner. Det är viktigt att det är högt i tak och att det finns utrymme för att studera och diskutera de tankar som strider mot den rådande ordningen samt att vi inom forskning och undervisning inte värjer för de mörkaste sidorna av vårt samhälle, historia och tänkande. Men i en situation då fascismen avancerar snabbt i hela Europa, inklusive i de länder där de tidigare inte hade vunnit politisk representation i de beslutande organen är det ett stort misstag att låta dem påverka strukturen för den politiska debatten. Konflikten mellan fascism och demokrati är oöverbryggbar och att en fascistisk grupp väljs in i parlamentet och kallar sig ”demokratisk” förvandlar den inte till icke fascistisk.
För den ensamma invandraren i natten spelar det ingen roll vad gänget kallar sig.
Det som spelar roll däremot är hur det omgivande samhället agerar.
Det är mycket allvarligt att de fascistiska brott jag berättade om tidigare hittills förblivit ostraffade. Institutionerna visar med sin handfallenhet att invandrares och svarta turisters säkerhet inte är en prioriterad fråga.
Många medborgare runt om i landet har med stora personliga uppoffringar tagit ställning mot fascismen. Läkaren som avvisade Jimmie Åkessons besök på sin avdelning har fått utstå både reprimander och hot. Så har det varit även för de sjuksköterskor och brandmän som agerat. I en skola i Göteborg har personalen förbjudits att kommunicera kritik och oro angående ett planerat besök som ledningen påtvingar de anställda.
Vi befinner oss i en situation i vilket motstånd mot fascismen är förenad med både risker och personliga kostnader. Inte bara på grund av den systematiska förföljelse som fascisterna själva ägnar sig åt, utan även på grund av att institutionerna inte förmår hantera den olösliga paradoxen det innebär för varje demokrati att hysa invalda fascister. Ju mer etablerad en person är desto svårare är det att kalla fascisterna vid sitt rätta namn. De som inte är väletablerade är ännu mer sårbara för direkt fysiskt våld. Förlöjliganden, delegitimering, hat, hot och våld försöker kväsa motståndet mot fascismen.
I detta historiska ögonblick väljer Poliforum att bjuda in en representant för SDU, som en bland andra partirepresentanter, att tala i Studenternas hus. Illa nog att SDU bjuds in, det handlar dessutom inte om vilken representant som helst utan om Gustav Kasselstrand: en av de värsta bland partiets konspirationsinriktade ultranationalister som hetsar mot invandrare utifrån idén att den nationella självständigheten skulle vara hotad av ”massinvandringen” och att allt vad ”förfäderna” åstadkommit i ”vår tusenåriga historia” riskerar att gå förlorat. Studenter mot rasism protesterar mot det och jag sällar mig till deras protest.
Jag vet att det finns folk som anser att jag överdriver. SD är trots allt ett marginaliserat parti och kommer knappast att påverka den svenska demokratin. Vi kan i lugn och ro låta dem tala. Jag undrar vad som behöver hända innan de förstår att det är allvar. Fascismen är här och det är nu vi måste reagera med all kraft.
Vi kommer inte att låta oss skrämmas till tystnad! I dag samlas vi för att försvara vår demokrati. Vi förstår att normaliseringen av fascismen som följer av förvirringen som uppstår när SD lockar till sig röster undergräver själva grunden för den politiska gemenskapen i vilken vi lever. Vi tänker inte lyssna på mer ”fakta om invandringen” varje gång någon nämner principen om allas lika värde, vi tänker inte acceptera problemformuleringar som ”hur mycket invandring tål Sverige”. Med andra ord: vi vägrar en fascistisk inramning för våra politiska debatter.
Mellan fascism och demokrati råder en olöslig konflikt och försvaret av demokratin kräver att vi tar konflikten!
