Förra veckan larmade Terrafem om att kvinnojourens stödboenden är i fara på grund av uteblivet bidrag till verksamheten. Terrafems kritik avfärdas av Socialstyrelsen, och ministrarna som lovat förstärkningar till organisationen duckar när Feministiskt Perspektiv söker förklaringen. Å ena sidan hänvisas Terrafem att söka medel från Roks för att rädda sina kvinnojourer, å andra sidan anger myndigheterna att bidraget inte är avsett för kvinnojourernas drift.
Terrafem ger skydd och stöd till våldsutsatta kvinnor med utländsk bakgrund som kommer i kontakt med organisationen genom dess nationella, flerspråkiga telefonjourer. I och med att Terrafem bedriver stödboende till våldsutsatta kvinnor från hela landet menar Bernardita Nuñez att Terrafem bedriver verksamhet av riksintresse och är berättigade minst fördubblat anslag till sin verksamhet, enligt löften från jämställdhets- och socialministern.
Socialstyrelsens utredare Almir Cehajic och Lise-Lotte Norén gör en annan bedömning i sin första kommentar:
– Terrafem är inte en rikstäckande organisation enligt Socialstyrelsens regler som styr fördelningen, då måste man ha lokal verksamhet i hälften av länen i landet. Detsamma gäller för alla organisationer som söker bidrag inom detta område, kommenterade Socialstyrelsen.
Men enligt Bernardita Nuñez bortser utredarna då från den andra delen av förordnandet (Förordning 2011:1062) som reglerar fördelningen av statsbidraget och får ges till en ideell organisation som: ”är en rikstäckande organisation vars verksamhet riktar sig till utövare på regional eller lokal nivå eller är en organisation som bedriver verksamhet av riksintresse.”
Det är denna paragraf som Socialstyrelsen hänvisar till i sin kommentar och som gjort att Terrafem sedan 2004 har beviljats bidrag, dock endast till organisationens telefonjour på olika språk. När Terrafem i september 2013 fick besked från ministrarna Maria Arnholm och Maria Larsson om ökade medel till ”kvinnojourer som arbetar nationellt”, förutsatte Bernardita Nuñez att dessa skulle gå via Socialstyrelsen.
Hon anser att Socialstyrelsens beslut klart strider mot förordningen och visar även ett brev från Socialstyrelsen daterat 19 september 2013. Brevet hänvisar till förordningen och ger intrycket av att det inte finns några hinder för Terrafem att få medel till hela verksamheten.
– På uppmaning från Stockholms stad, som akut räddade vårt boende, och för att vara på den säkra sidan inför det kommande året ställde vi en direkt fråga till Socialstyrelsen: kan vi ”beviljas medel till Terrafems skyddade boende för år 2014”? (Brev till Socialstyrelsen 2013-09-05) Det skriftliga svaret lyder: ”Socialstyrelsen kan inte se att det utifrån gällande förordning skulle finnas några hinder för Socialstyrelsen att, vid bedömning av ansökan, kunna bevilja medel för den sortens verksamhet som ni hänvisar till” (2013-09-19 Dnr 37766/2013).
Men när Feministiskt Perspektiv återigen ställer frågan varför Terrafem har fått anslag enbart till sin telefonjour och inte till stödboenden svarar utredarna att ”Socialstyrelsen har gjort bedömningen att den del av Terrafems verksamhet som omfattar telefonjour är av riksintresse, och därför har statsbidrag beviljats för den.”
Menar ni att stödboenden för våldsutsatta kvinnor med utländsk bakgrund inte är av riksintresse?
– Det finns stödboenden i flera kommuner som utsatta kvinnor kan vända sig till. Dessutom finns det flera lokala organisationer i landet som jobbar med dessa frågor och som kan hjälpa utsatta kvinnor med utländsk bakgrund, svarar utredaren Almir Cehajic per telefon.
Extra medel men inte till Terrafem
Socialstyrelsen argumenterar för sitt beslut och menar att de extra pengar, drygt 13 miljoner, som regeringen satsade för att förstärka arbetet mot våld har i princip helt och hållet gått till riksorganisationerna Roks och SKR. Detta bland annat för att de ska komma lokal verksamhet till del.
– Det finns så vitt vi på Socialstyrelsen känner till inget som hindrar att Terrafem får del av dessa pengar via de rikstäckande paraplyorganisationerna.
Feministiskt Perspektiv har sökt jämställdhetsminister Maria Arnholm för en kommentar men fått beskedet att hon avböjer att svara och får ingen kommentar från socialminister Maria Larsson heller. Larsson lämnar dock ett skriftligt svar på direkt fråga från Gustav Fridolin (Mp) rörande stöd till kvinnojourer. Precis som Socialstyrelsen hänvisar hon till möjligheten för Terrafem att söka medel via medlemskapet i Roks. Hon framhåller att 13 miljoner kronor har fördelats mellan paraplyorganisationerna Roks och SKR just för att de ska kunna förstärka sina lokala jourers verksamhet:
– Det ankommer nu på dem att fördela medlen mellan sina medlemmar. Terrafem har som medlem i Roks möjlighet att ansöka om dessa medel för sina lokala jourer. Därutöver har Terrafem erhållit statsbidrag för 2014 för att täcka kostnaderna för organisationens rikstäckande jourtelefon för kvinnor med utländsk härkomst.
Terrafem är förvisso medlemsorganisation i Roks, men Angela Beausang, ordförande för Roks, är klart upprörd över hanteringen. Hon konstaterar att Roks inte har ansökt om pengar öronmärkta för finansiera Terrafems stödboenden. Dessutom räcker pengarna som beviljats inte långt eftersom de ska fördelas på många jourer, som också kämpar för överlevnad.
– Terrafem har en viktig och speciell verksamhet och jag förstår inte hur Socialstyrelsen tänkt när de inte delar ut medel till deras stödboenden. Vi protesterar mot detta beslut. Terrafem servar behövande kvinnor från hela landet. Terrafem behöver medel som täcker boende och lokal på löpande basis. Vi fick 5,6 miljoner varav 3,5 som vi delar ut till jourerna att söka. Resterande går till utbildningar som jourerna ska ha. 3,5 miljoner på 100 jourer varav flera skulle behöva stöd för att överleva – hur skulle det gå ihop? undrar Roks ordförande.
Kommunernas uppgift
Trots särarten i Terrafems verksamhet, som ofta hyllas av media och politiker, hänvisar både Socialstyrelsen och socialministern till kommunerna för finansierieringen av stödboenden, som om Terrafem hade en reguljär verksamhet.
Socialstyrelsens utredare anger samtidigt att de medel som Roks och SKR ansökt om är avsedda att förbättra kvaliteten på arbetet, inte att driva verksamheten.
– Ingen organisation har fått medel för att finansiera stödboende från detta statsbidrag. Det är en uppgift för kommunerna att erbjuda stöd och skydd till sina invånare, det vill säga att säkra att det finns hjälp till dem som behöver ett skyddat boende eller liknande.
Maria Larsson skriver i sitt svar till Gustav Fridolin att regeringens avsikt är att förstärkningen ska komma de lokala jourerna i hela landet till godo.
– Men det är inte meningen att statsbidraget ska finansiera driften av verksamheten. Detta är ett kommunalt ansvar. En stor del av socialtjänstens insatser på området utförs av kvinnojourer som då ska få ersättning av socialtjänsten för detta.
– Det är kommunerna som ansvarar för att medborgarna får det stöd och hjälp de behöver. Kommunerna har också en lagstadgad skyldighet att ge våldsutsatta kvinnor stöd och hjälp. Regeringen gör stora ansträngningar för att stödja kommunerna i detta mycket viktiga arbete, anser Larsson.
Verkligheten ute i landet för kvinnojourer är dock att många inte får de anslag som behövs för att driva stödverksamheterna, eftersom kommunerna inte har avsatt tillräckligt eller saknar medel för detta. Roks ordförande Angela Beausang reagerar därför på Larssons uttalande. Roks ser positivt på att statliga medel ges till riksorganisationerna, vilket ökar möjligheterna att serva medlemmarna, men har också gjort klart för politikerna att staten också behöver ge bidrag till kommunerna som är öronmärkta för de ideella jourerna.
– Vi har flera jourer som håller på att lägga ner på grund av att de inte får bidrag från kommunerna så att det täcker löpande utgifter. Det är skamligt att inte regeringen kan stödja kommunerna med riktade medel till de lokala jourerna!
Även om den kommunala finansieringen hade fungerat bra är det oklart om Terrafems verksamhet hade varit säkrad. Organisationen riktar sig till invandrarkvinnor i hela landet, bland annat de som drabbas av hedersrelaterat våld och behöver särskilda åtgärder för att skyddas. De kommer i kontakt med organisationen genom dess nationella, flerspråkiga telefonjour. Kvinnorna och barnen som får skydd och stöd hos Terrafem är spridda över olika kommuner i olika delar av landet, framför allt i de områden i storstäder där målgruppens utsatthet är mest akut. Just därför är det svårt för någon enskild kommun att ta helhetsansvar för organisationens stödboenden, uppger Terrafem. Och det är en viktig orsak till att verksamheten, enligt Bernardita Nuñez, behöver ingå i Socialstyrelsens definition för organisationer av riksintresse.
