En kartläggning som Jämställd festival har gjort visar att könsfördelningen är otroligt skev på flera av de större festivalerna i Europa. Män dominerar stort bland artisterna och på vissa festivaler är så många som 95 procent i artistuppställningen män. Diskussionen är inte lika ny i Sverige, men trots aktivt arbete är vägen till jämställdhet fortfarande lång.
Kartläggningen av framför allt hiphop- och reggae-festivaler runtom i Europa har gjorts på uppdrag av det feministiska musikkollektivet Femtastic.
Samarbetet med Jämställd Festival är tänkt att lyfta debatten kring frågan om kvinnors represenation i musikbranschen. Nu visar kartläggningens dystra siffror hur långt ifrån jämställdhet Europas festivaler befinner sig.
Grundaren av Femtastic, Vanessa Marko, ser med oro på denna exkludering av kvinnor bland artisterna som bokas.
– Hela rapporten härrör från att Femtastic gör ett musikutbyte med ett kollektiv i Holland. Så vi började kolla på vart vi skulle vilja spela, men upptäckte då att dessa festivaler inte hade några kvinnor bland artisterna i vår genre hip hop/reggae. Det kändes otroligt skevt så vi gick ihop med Jämställd festival för att få en statistisk kartläggning. På ett sätt var statistiken inte förvånande, men jag är förvånad över hur ensidigt det kan vara och att trenden att boka coola kvinnliga artister inte har nått längre. Det känns väldigt förlegat.
Samlar argument
Vanessa Marko poängterar att även flera svenska festivaler har en lång bit kvar till jämställd representation av artister.
– Vi har bara kollat på urbana festivaler, framför allt inom hip hop- och reggaegenren. Det bör därför göras en större undersökning, men jag tror inte att det har med genre att göra. Ta Sweden Rock eller Summerburst till exempel som har runt 90 procent mansdominerade akter. Det handlar om hur långt man har kommit i sin medvetenhet och det finns en bakomliggande syn om att kvinnor inte kan leverara lika bra som män.
Femtastic kommer att jobba vidare med frågan på olika sätt. Bland annat kommer ett panelsamtal äga rum på Södra teatern i Stockholm där olika företrädare för branschen kommer att debattera utvecklingen.
– Vi kommer att fortsätta att samla argument för att sen kunna skriva en debattartikel på engelska som ska skickas ut till festivalerna i Europa. Vi vill visa att det här är fel och komma med konkreta förslag till en lösning. Femtastic kommer att forstätta att jobba med att skapa en scen för kvinnliga artister, vi kommer även att släppa musik tillsammans med det holländska kollektivet.
Signaler om frågans status
Även Elena Wolay, musikprofil som driver klubben och skivbolage Jazz är farligt, samt är musikskribent i Feminististiskt perspektiv, har märkt av den skeva könsfördelningen på Europas scener tydligt.
– Jag var på en musikkonferens med de tyska festivalerna i maj. Där var det en i publiken som frågade varför festivalerna bokade så få kvinnor. Den ansvariga valde att inte kommentera alls på grund av att han ansåg att det inte är en viktig fråga. Det gav en tydlig bild av hur de tyska festivalerna jobbar. I Sverige tycker jag att de som anordnar festivaler är ganska medvetna om att de har ett uppdrag och hur det ska se ut. Men övriga i Europa tycker inte jag att folk jobbar för jämställdhet alls, oavsett genre.
Vidare menar Elena Wolay att journalister spelar en viktig roll för att främja ett mer jämställt musikliv.
– Journalister har ett ansvar att framhäva och förtydliga vilka artister som är på g. Om inte journalister utbildar så är det svårare för folk att hitta artister. Det är en fråga jag som journalist brinner för. Även spridningen i sociala medier är viktig. Men folk börjar bli mer och mer medvetna. De börjar också märka att det inte är så många kvinnor bland artisterna som de har lyssnat på. Men tack vare att folk orkar tjata om jämställdhet blir andra mer medvetna om problematiken.
Attitydförändring senaste åren
Luger är en av de större aktörerna i Sveriges festivalliv, då agenturen arrangerar festivalerna Way Out West, Stockholm Music & Arts och Popaganda. Victor Schvarcz som är bokare på Lugers svenska avdelningar menar att det trots allt går framåt med jämställdheten på Sveriges festivaler. Han poängterar även att samtliga av Lugers festivaler har ett långt aktivt arbete med jämställdhet bakom sig, i synnerhet Popaganda och Way Out West.
– Jag upplever att det har skett en attitydförändring kring festivaler de senaste åren. Det som är positivt är att fler och fler festivaler börjar tänka på att ha folk med olika bakgrunder. Det är en positiv förändring, även om det inte alltid går så snabbt. De senaste åren har det vuxit fram en större medvetenhet på svenska festivaler om att de artister man bokar även fungerar som förebilder.
Men Luger har en bra bit kvar till ett jämställt urval av bokningar. Företaget har ungefär en fjärdedel kvinnor bland artisterna medan en fjärdedel består av grupper med både kvinnor och män. Ungefär hälften av Lugers artister är därmed män, berättar Victor Schvarcz som menar att det delvis beror på det urval skivbolag och managers väljer att presentera.
– Kvinnors underrepresentation beror på flera faktorer, urvalet från skivbolag och managers är en. Det handlar även om vad media väljer att lyfta fram. Vi på Luger har en nolltolerans mot sexism och rasism. Vi pratar lika mycket om vad artisterna står för som om deras genus eller etnictet. Även om en sådan dialog också förs, kommer den i andra hand. Det musikaliska kommer alltid i första hand.
Ser potentialen
För en jämställd musikbransch krävs mer än bara ökad representation av kvinnor på scenerna. Det menar artisten Love Antell, känd som frontfigur i bandet Florence Valentin och hans politiska engagemang märks tydligt i hans musik.
– Musikbranschen är ju inte bara mansdominerad på scen, den är på flera plan fast i gamla könsroller. På skivbolag är oftast killar A&R*, och tjejer jobbar med PR. På bokningsbolag är det oftast killar som dealar gager och tjejer bokar resor och hotell. I inspelningssammanhang är killar producenter, och tjejer spelar stråkinstrument. Jag kanske hårddrar det, men det är väldigt få som bryter med invanda könsnormer.
Love Antell längtar efter den dagen då fler artister som är kvinnor ges utrymme och då patriarkala mönster inom musikbranschen försvinner.
– Det behövs fler artister, låtskrivare, producenter som är tjejer, punkt. Det är de som kommer göra skillnad, och påverka. Populärkultur har ju alltid skrivit om reglerna. Nu längtar vi efter något genre- och genusöverskridande, då kommer vi få det till slut. Alla kreativa personer med någon form av konstnärlig fingertoppskänsla kommer fatta det och se potentialen, väldigt snart hoppas jag.
* A&R är en förkortning av engelska Artist and Repertoire och avser en person som arbetar hos skivbolag eller musikförlag och har som uppgift att granska inkomna demos
