Varje år bältas, isoleras och tvångsmedicineras flickor och unga kvinnor på rättspsykiatriska kliniker i Sverige. De riskerar att få armarna gipsade, att bära hockeyhjälm med visir eller att få händerna fastlåsta i stora skinnvantar. Det här händer flickor som inte är dömda för något brott, som inte är farliga för någon annan. Bara för sig själva.
Var tredje gymnasieelev har någon gång avsiktligt skadat sig själv visar en stor undersökning från Linköpings universitet. Man kan tro att ett så vanligt symptom på psykisk ohälsa bland unga i allmänhet och flickor i synnerhet skulle innebära stora satsningar på psykiatrisk vård och behandling. Men tvärtom har vårdplatserna minskat dramatiskt och bristen på kompetent personal är stor.
– Det är alltid intressant när vi ser könsskillnader i hur vi bemöter dem som söker hjälp inom psykiatrin. I det här fallet att unga kvinnor verkar vara överrepresenterade när det gäller exempelvis bältesläggning, säger Åsa Nilsonne, psykiater, psykoterapeut och professor på Karolinska institutet i Stockholm.
Hon är nybliven pensionär men var en av dem som introducerade DBT, dialektisk beteendeterapi, i Sverige. I många år arbetade Åsa Nilsonne med unga kvinnor som led av allvarliga självskadebeteenden. Metoden utvärderades över tid. Och nu vet man att den ger resultat.
– Det finns nu ett antal studier som visar att metoden kan vara till nytta för emotionellt instabila personer. Inledningsvis togs den fram för att behandla kvinnor, men nu används den för båda könen även om kvinnorna är överrepresenterade.
Möjligen kan det bero på att pojkarna också blir utagerande och fastnar i kriminalvården.
– Jag har sett unga män med förfärliga självskadebeteenden där, säger Clara Hellner Gumpert, docent, lektor och verksamhetschef för psykiatriforskning Karolinska institutet/Stockholms universitet.
Diagnos saknas
Dialektisk beteendeterapi utarbetades av den amerikanska psykologen Marsha Linehan som en reaktion på den behandling hon själv utsattes för som ung och psykiskt sjuk.
Behandlingen är känslobaserad. Det handlar om att leva med sina känslor, att uppleva dem och att förstå dem. Känslans intensitet måste anpassas till situationen. Den som kan anpassa styrkan i sina känslor kan undvika desperata handlingar som beror på extrema känslor av exempelvis förtvivlan, panik eller skam.
– Enligt Marsha Linehan har kvinnor oftast en relationell identitet, vi definierar oss genom våra relationer. Vi söker och behöver goda relationer. Männen söker istället självständighet. Kvinnor önskar flexibla gränser eller att de förflyttas naturligt. Männen, däremot, verkar föredra mer fasta gränser att förhålla sig till.
Självskadebeteende är fortfarande inte en egen diagnos. Men frågan diskuteras.
– Det är angeläget att de här patienterna får god vård oavsett om det finns en diagnos eller inte, säger Clara Hellner Gumpert, men finns det en diagnos så sätter det tryck på landstingen att vårda och ge behandling.
Inom ramen för Nationella självskadeprojektet har Clara Hellner Gumpert tillsammans med sina kolleger tagit fram en ny behandlingsmetod, ERGT, emotionsreglerande gruppterapi, till landstingens psykiatriska öppenvård.
– I vår startar utbildningen som kommer att ske i omgångar. Kanske kan landstinget i Stockholm erbjuda behandlingen om ett år, säger hon.
Clara Hellner Gumpert. Foto: Karolinska institutet
Ovanligt illa bemött grupp
Det är utbildade psykoterapeuter som vidareutbildas i ERGT så att behandlingen blir likvärdig oavsett landsting. För kompetensen är kolossalt viktig.
– Av någon anledning finns det en föreställning om att det räcker med att vara trevlig och välvillig för att kunna behandla just de här patienterna, säger Åsa Nilsonne. Men ingen skulle väl komma på tanken att välja en trevlig ickeläkare framför en mindre trevlig hjärtkirurg inför en by pass-operation?
Flickor med självskadebeteende är den patientgrupp inom psykiatrin som känner sig sämst bemötta. Clara Hellner Gumpert tror att det finns flera möjliga anledningar till det.
– Dels har patienterna utsatts för enorma kränkningar, som överanvändning av tvångsvård och metoder som inte har lagstöd. Dels kanske de har större förmåga än andra patientgrupper, som till exempel psykossjuka, att göra sin röst hörd. Och rent generellt blir den här gruppen faktiskt ovanligt illa bemött, säger hon.
Många, också inom vården, reagerar starkt på patienter med självskadebeteende. Det är otäckt, våldsamt och irrationellt. För de flesta av oss helt obegripligt. Kanske kan de många tvångsåtgärderna mot de här patienterna förklaras med just det.
– Extra bekymmersamt är att i Sverige behöver inte ansvarig läkare tillsammans med patienten gå igenom vad som ledde till en tvångsåtgärd, hur professionen och patienten upplevde situationen. I andra länder är det lagstadgat, säger Åsa Nilsonne.
– Hade det varit så hade Anna Odell kanske inte behövt göra sitt verk ”Okänd kvinna”.
