Norrländska frostnätter var inget hinder för Umeå Pridefest som avslutades i söndags. Med en rekordstor parad och programpunkter som sträckte sig över flera dagar i hela stan var festivalen den största hittills.

Mio Isenrot, från arrangerande Queerförvaltningen var särskilt glad över det internationella deltagandet:

– Det faktum att Umeå är europeisk kulturhuvudstad har gjort det lättare att finansiera årets upplaga, vilket gjort att vi kunnat växa. Det har också underlättat samarbetet med internationella aktörer, som lettiska HBTQ-organisationen Mozaïka och en grupp gay-aktivister från Uganda som är på plats med hantverksdistro, berättar hon.

Årets festival hade inget uttalat tema, men var noga med att alla skulle känna sig representerade:

– Inget uttalat sådant, i kontrast till förra årets transtema, men vi har jobbat utifrån en vilja att få in mycket aktivism på dagordningen, och att alla bokstäver i HBTQ-förkortningen ska få bra representation.

På programmet fanns inslag av konst, musik, workshops, teatrar och diskussioner. Bildmuseet visade exempel på rysk hbtq-aktivism i konst, Sagateatern bjöd på på Kränkt- The musical med Teater Lacrimosa och Mian Lodalen och Matilda Tudor berättade om konsten att bli lesbisk. RFSU höll en BDSM-introduktion och Hotell Aveny höll queerbar med DJ’s.

Under fredagen höll transföreningen PFES’ seminarium tillsammans med sametingets ordförande Stefan Mikaelsson som bjöd på brandtal. Mikaelsson vävde på ett engagerande sätt ihop en berättelsen om patriarkala strukturer i norra Sverige, kolonialiseringen som drabbat ursprungsfolken världen över, förtrycken som pågår än idag, de maskulina idealen som nyckel till ohälsa och avbefolkningen i norrländska orter med den odramatiska berättelsen om hur hen kom ut som queer.

Mikaelsson tog avstamp i tolkningen av den samiska kolten som unisex utifrån den svenska blickens könskodning, och beskrev den samiska kulturen som relativt accepterande inför könsöverskridande uttryck. Hens första steg mot att bli öppen i sitt queera uttryck var att bära nagellack, vilket ledde till uteblivna reaktioner inom den samiska sfären och hyllningar i media. Därefter följde strumpbyxor och kjolar. Hen gav en vacker metafor genom att referera till naturen och visa på det naturliga i en mångfald av könsuttryck:

– En skog där alla träd ser likadana ut är troligtvis resultatet av en industrialiserad monokultur, och en sådan skog mår inte bra. En naturlig skog innehåller en artrikedom, och där har träden en mängd olika storlekar och former.

Klockan 13.00 på lördagen var det dags för festivalens parad. Över tvåtusen personer anslöt, med banderoller, regnbågsflaggor, musikanläggningar och en hel del glitter. De tågade genom Umeå under klar himmel och septemberkyla, ackompanjerade med slagord och Icona Pop och Lady Gaga på repeat.

– Det är fantastisk stämning här, med dans, musik och glädje! Det bästa är att aktivistgruppen Bara Bröst Bara är här och att vi får vara här med våra kroppar som de är. Att vi får enas och dansa ihop. Kampen tar vi sen. Nu firar vi, sade paraddeltagaren Fanny Karlsson.

En annan deltagare, Filip Hallbäck, påminde om de andra dagarna, när det inte är fest:

– Precis som förra året så blev jag lycklig av att gå med i Pride-paraden. Men Pride pågår en helg per år, och vi HBTQ-personer lever årets andra dagar också. Ibland kan jag få känslan att HBTQ-kampen handlar om fest och välgörenhet när det handlar om att belysa maktperspektiven i sexualpolitiken.

Men Mio Isenrot från Qyeerförvaltningen var nöjd med både parad och festival och tyckte att stämningen var över förväntan:

– Jättebra! Jag känner mig stolt och överväldigad av all fin respons från glada besökare, och över att ha rott i land detta även i år!

Till vänster Margaret Gärding tillsammans med Filip Hallbäck, från Feministiskt initiativ.