Den ideologiska skiljelinjen mellan de partier som försvarar en marknadsanpassning av kultursektorn och de som vill skydda den från det som synliggjordes i de politiska striderna om hur de kulturpolitiska målen skulle formuleras 2009 (då kritiska formuleringar mot komersialismens inflytande på kulturproduktionen togs bort) tycks nedtonade i årets valrörelse även om Folkpartiet sticker ut i detta avseende. Istället framträder ett synbart samförstånd i fråga om vikten av jämställdhet och jämlikhet vad gäller kulturens tillgänglighet och barnperspektiv. Hos de borgerliga partierna märks en vilja att förändra villkoren för public service. Inte förvånande framgår av enkäten att från kulturarbetarnas perspektiv är frågan om jämlikhet och jämställdhet förknippad med kulturproduktionens finansiering och anställningsvillkor mer än med frågan om tillgängligheten. Det kan konstateras att en del partier saknar det perspektivet helt.

Politiska partier

Centerpartiet:

1. Det viktigaste målet för Centerpartiet är att den offentligt finansierade kulturen ska vara tillgänglig för alla, oavsett var i Sverige du bor, vilket kön du har eller om du har ett funktionshinder. Vi vet att kultur bidrar till ett mer tolerant samhälle och stimulerar människors uppfinningsrikedom och förmåga att få nya idéer.

2. Ja. Kulturen måste som sagt göras tillgänglig för både för kvinnor och män. Samtidigt är det viktigt att ha ett intersektionellt perspektiv och se till vilka andra grupper av kvinnor och män som kan ta del av kulturen, baserat på till exempel ålder, etnicitet och klass.

3. Centerpartiet vill att en offentlig utredning om en ny modell för nationell kulturpolitik tillsätts med utgångspunkten att involvera regionerna i den nationella politiken. Vidare vill vi främja en fortsatt digitalisering av vårt kulturarv så att det kan göras tillgängligt för fler. Vi vill också att en översyn över skatte- och avdragsregler ska göras för att skapa likvärdiga och goda förutsättningar för företagare inom kultursektorn och allmännyttiga föreningar. På sikt vill vi att satsningen ”Skapande skola” ska byggas ut till att omfatta hela förskolan, fritidshem och gymnasieskolan. Vi vill också att personal inom vård och omsorg ska få möjlighet till kompetensutveckling inom kultur och hälsa. Detta är bara några av våra förslag. Finansieringen ska till stor del fortsatt vara statlig, men vi ser även positivt på att regioner, kommuner och privata aktörer involverar sig.

4. Varje beslut som tas måste analyseras utifrån ett jämställdhetsperspektiv, och måste inkludera en intersektionell analys.

5. Skaparglädje frodas i frihet och det är för oss en självklarhet att värna den konstnärliga friheten. Kulturen har sitt egenvärde men är samtidigt betydelsefull för ett hållbart samhälle. Det är viktigt att kulturen inom såväl institutioner som det fria kulturlivet kan utvecklas fritt utan för mycket påverkan från politiken. Kultur har en stor betydelse för samhället. Det är en viktig röst när det handlar om att berätta om utvecklingen som sker i människors vardag.
Politikens roll är att skapa bra grundförutsättningar för kulturen och se till att kulturen är tillgänglig för alla, oavsett var du bor, oberoende av vilket kön du har, om du har en funktionsnedsättning eller vilken social eller ekonomisk bakgrund du har. Det betyder också att det offentliga stödet till kulturen ska gynna arbetet för mångfald.

6. Ja, även om Centerpartiets prioriterade valfrågor är miljö och jobb.

Feministiskt initiativ

1. Fi arbetar för att:

-Kulturen ska genomsyra alla de övriga politikområdena.

-Kulturens offentligt finansierade institutioner målmedvetet arbetar
internt och externt för ett jämställt innehåll och utbud samt aktivt
arbetar för att ge röst och delaktighet åt marginaliserade grupper och
uttryck.

-Arbetet med att bevara vårt kulturarv görs med utgångspunkt i
jämställdhet, normkritiska perspektiv, mångfald och samtid.

-Statligt finansierade kulturinstitutioners uppdragsbeskrivning
innehåller krav på såväl könsmakts­, hbtq­, funktionalitets­ och
antirasistiska perspektiv.

-Införa gratis entré på statliga institutioner och museer.

-Mångdubbla stödet till kulturen – målet är att 1 % av BNP ska gå till
kulturen.

2. Det faktum att män är överrepresenterade inom kulturens alla områden
innebär att kvinnors berättelser, erfarenheter och uttryck förblir
underrepresenterade. Både historia och nutid präglas av osynliggörandet
av kvinnor, hbtq­personer, personer med funktionsnedsättningar,
rasifierade grupper och nationella minoriteter. Feministiskt initiativ
anser att den rådande könsmaktsordningen, heteronormen, den strukturella
rasismen och klasstillhörighet begränsar det fria uttrycket genom att
undertrycka, nedvärderar berättelser och erfarenheter samt ger inte alla
lika möjlighet att delta i det offentliga samtalet. Vi anser att ett
jämställt och jämlikt kulturliv i sig är ett kvalitetskriterium.

3. Fi vill mångdubbla stödet till kulturen, målet är att 1% av BNP ska gå
till kulturen. Vi ser goda möjligheter till fiinansiering då det mest
handlar om kloka och ansvarsfulla prioriteringar i dagens
samhällsekonomi där kulturen är en av våra viktigaste näringar. Dess
industrier tillhör numer en av de starkaste motorerna för tillväxt både
lokalt och globalt. Vi anser att kultursektorn är en viktig framtida
jobbsektor – och där kan många nya jobb skapas. Den ökade
ekonomiseringen och instrumentaliseringen av kulturen är en del av vår
samhällsutveckling och ger positiva effekter inom vård, skola och kultur
som regional och kommunal utveckling. Det kräver oberoende
grundfinansiering, nya affärsmodeller och andra sätt att mäta tillväxt
och bärkraft. Armlängds avstånd i all offentlig finansiering är
självklart. Vi vill satsa på kultursektorn mycket hellre än att satsa på
stora skattesänkningar. Fi ska verka för en jämn könsfördelning vid
tillsättning av ledande befattningar vid statligt finansierade
kulturinstitutioner.

4. Rådande patriarkala maktförhållanden i samhället blir också tydliga inom
kulturen. Fi har en genomgripande genusanalys som genomsyrar vår syn på
samhället och täcker alla områden – likaså kulturen. Det faktum att män
är överrepresenterade inom kulturens alla områden innebär att kvinnors
berättelser, erfarenheter och uttryck förblir underrepresenterade. Både
historia och nutid präglas av osynliggörandet av kvinnor, hbtq­personer,
personer med funktionsnedsättningar, rasifierade grupper och nationella
minoriteter. Feministiskt initiativ anser att den rådande
könsmaktsordningen, heteronormen, den strukturella rasismen och
klasstillhörighet begränsar det fria uttrycket genom att undertrycka,
nedvärderar berättelser och erfarenheter samt ger inte alla lika möjlighet att delta i det
offentliga samtalet. Vi anser att ett jämställt och jämlikt kulturliv i
sig är ett kvalitetskriterium.

5. Kulturen har stor makt och inflytande över hur vi uppfattar vår omvärld.
Bilden av världen och av oss själva formas av de berättelser och bilder
kultur och media levererar, definierar som normalt och värt att sträva
efter. Berättelserna om kvinnor och män är som gjutna i cement inom
många kulturområden och en vit manlig, heterosexuell norm genomsyrar
mediebranschen, dess innehåll och tilltal. Samtidigt är kulturen också
nyckeln till att förändra dessa förlegade könsnormer. Vi ser kulturens
styrka.

6. Ja! I ett välfärdssamhälle befinner sig kulturen i politikens centrum
eftersom kultur är en självklar och oundgänglig del av det mänskliga
livet. Att forma en politik för kulturen är således att forma en politik
för livet självt i all dess komplexitet och mångfald. Konsten och
kulturen har en av de bärande huvudrollerna i Feministiskt initiativs
vision om det jämställda, jämlika och rättvisa samhälle vi vill ha.

Folkpartiet

1. Om vi ska välja bara en fråga, vill vi satsa på ett läslyft för både barn och vuxna. Förmågan att ta till sig kunskap, analysera information och fatta självständiga beslut grundläggs genom en god läsförmåga. Genom läsning tränas förmågan till perspektivbyten liksom förmågan att hantera kulturella, politiska och etiska skillnader och att ta till sig all slags kultur.

Vi vill också att kulturpolitiken ska sträva efter kvalitet. Vad som är kvalitet definieras av professionen. Konstnärligt skapande av hög kvalitet ska ha goda villkor. Sverige ska erbjuda attraktiva förutsättningar för etablering och upprätthållande av konstnärliga miljöer på hög internationell nivå.

2. Ja. Folkpartiet anser att insatser måste göras för att öka jämställdheten inom kulturen.

3. Det offentliga ska på alla nivåer gynna mångfalden av kulturuttryck, öka kulturens tillgänglighet för hela befolkningen och skapa ekonomiska förutsättningar även för sådan kultur som är av hög kvalitet utan att vara kommersiellt lönsam.

Mångfalden i kulturlivet ska öka genom att fler kulturinstitutioner görs självständiga från staten. Fler stiftelser för kulturfinansiering ska skapas. Privat finansiering ska stimuleras genom ökad avdragsrätt för gåvor och gynnsamma skattevillkor för kultursponsring. Offentlig finansiering ska ske i former som garanterar kulturlivets oberoende gentemot politisk detaljstyrning.

Sverige ska erbjuda attraktiva förutsättningar för etablering och upprätthållande av konstnärliga miljöer på hög internationell nivå.

4. Folkpartiet anser som sagt att insatser måste göras för att öka jämställdheten inom kulturen. Den liberala kulturpolitikens uppgift är inte att styra kulturen utan att förbättra förutsättningarna för det konstnärliga skapandet och för individens bildning. Inom den ramen anser vi bland annat att jämställdhetsintegrering som metod är relevant också när det gäller att analysera, genomföra och följa upp kulturpolitiska åtgärder. Ett jämställdhetsperspektiv ska integreras i alla relevanta offentliga beslut. Kvinnor och män ska ha samma förutsättningar att utbilda sig, arbeta, göra karriär och forma samhället. Det förutsätter jämställda villkor inom alla områden, såväl politiska, sociala och ekonomiska som kulturella.

5. Tankens och ordets frihet är grunden i liberal kulturpolitik. Som vi skrev i föregående fråga är kulturpolitikens uppgift inte att styra kulturen utan att förbättra förutsättningarna för konstnärligt skapande och bildning. En liberal kulturpolitik vill skapa utrymme för litteratur, konst och andra kulturella uttryck som provocerar och utmanar. Den konstnärliga friheten ska värnas. Kulturens ekonomiska och samhälleliga betydelse ska erkännas, men kulturpolitiken ska värna kulturens eget värde gentemot rena nyttoändamål.

6.Ja. I Folkpartiets valmanifest har kulturpolitiken ett eget avsnitt med följande konkreta förslag:

* Läsning i fokus. Att stimulera till läsning handlar om kultur, demokrati och jämställdhet. Läsklyftorna måste minska och läsning prioriteras i skolans alla stadier. Alla elever ska ha tillgång till ett skolbibliotek.

* Mer kultur till barn och unga. Kultursatsningen Skapande skola ska värnas. Förutsättningarna för att musik- och kulturskolan får ett nationellt kunskapscentrum ska prövas.

* Tillväxt i kulturen. Kulturens plats i samhället stärks och dess oberoende från politiska beslut ökar när den bärs av många. Det bör utredas om extern finansiering till kulturen kan stimuleras genom avdragsrätt för gåvor på samma sätt som idag gäller för vissa ideella organisationer och forskning. Kulturpolitiken ska syfta till att fler tar del av den kultur som har offentlig finansiering.

* TV-licensen i dess nuvarande form bör avskaffas. En ny finansiering av public service-medierna ska slå vakt om bolagens oberoende.

* Fler fristadsförfattare. Ett utökat antal fristadsförfattare och fristadsbostäder behövs över hela landet. Andra konstarter ska också inkluderas i fristadssystemet.

* Gör kulturarvet tillgängligt. Det kulturarv som finns i Sverige är en del av mänsklighetens gemensamma kulturarv och ska hållas tillgängligt för kommande generationer. Museernas roll som bildningsinstitutioner och deras forskningsanknytning ska stärkas.

Kristdemokraterna

1. Kristdemokraterna står bakom de kulturpolitiska mål som fastställdes av riksdagen 2009.

2. Ja. Kulturen ska vara tillgänglig för alla, oavsett kön, ålder, etnicitet, religion eller sexuell läggning.

3. Genom att de som har till uppgift att fördela medel till kulturen (t ex Kulturrådet) har de kulturpolitiska målen för ögonen. Men politiken ska inte styra kulturen mer än att ange kulturpolitiska mål, det är av stor vikt att politiken håller sig borta från det faktiska kulturutövandet.

När det gäller finansiering av kulturen, tror vi också att det är viktigt att vi hittar nya vägar för att öka resurserna till kulturen. Vi vill t ex bredda möjligheterna till kultursponsring och ge alla ideella organisationer -inklusive de inom kultursektorn- samma generösa regler för arbetsgivaravgifter som idrottsrörelsen har.

4. Att medlen ska fördelas utifrån principen att kulturen ska vara tillgänglig för alla, betyder också att jämlikhet är en viktig aspekt när det gäller kulturpolitiken.

5. Att principen om armlängds avstånd är grundläggande. Det är bara om politiken håller sig på behörigt avstånd från kulturutövandet som kulturen kan få den fria roll som den ska ha. Kulturen måste ha möjlighet att vara ifrågasättande och skava.

6. Absolut, men tyvärr får kulturfrågorna ganska ofta ett för litet utrymme i debatten. Ansvaret för att fokus har en tendens att glida bort från kulturfrågorna ligger givetvis dels på oss politiker, men också på media.

Kristdemokraterna prioriterar följande kulturpolitiska frågor. Först och främst är det viktigt att arbeta för att kulturpolitiken inte blir lidande av ekonomiska orostider, vilket varit en målsättning för oss. Vidare vill vi se till att bryta dödläget om TV-avgiften. Avskaffa tv-licensen och ersätt den med en individuell, teknikneutral tv-avgift som betalas via skattsedeln. Vi vill också inrätta en klassikerlista med böcker, film, pjäser och musik som alla elever ska ha tagit del av när de lämnar skolan. Vi vill verka för en breddad kulturfinansiering och att det ska finnas en kultur- och musikskola i varje kommun och att alla barn ska ha möjlighet att få spela ett instrument under sin skoltid.

Miljöpartiet

1. Barn och ungas tillgång till kultur. Mer estetik och skapande i skolan. Utveckla det fria kulturlivet genom bättre villkor för kulturskaparna. Större tillgänglighet till kultur i människors närmiljöer.

2. Det är relevant eftersom det finns en ojämställdhet i kulturlivet, liksom i övriga samhället. Miljöpartiets politik syftar till att skapa förutsättningar för en större mångfald i kulturlivet. I det ingår att hela befolkningen ska ha tillgång till, och representeras av, vårt kulturliv. Politiken behöver därför skapa förutsättningar för att en mer jämställd representation i kulturlivet ska kunna förverkligas. Det är också viktigt att minnas skolans roll i arbetet med att främja demokratiska värderingar. Miljöpartiet har omfattande satsningar på normkritiskt värdegrundsarbete i skolan.

3. Målen ska uppnås genom en ambitiös kulturpolitik. Miljöpartiet vill utöver regeringens anslag investera en miljard extra på kulturen under de kommande åren.

4.Kulturen ska stå fri från partipolitik och kommersiella intressen. Den konstnärliga friheten är inte förhandlingsbar. Det hindrar dock inte att särskilda offentligt finansierade kulturprojekt särskilt uppmärksammar ojämställdhet och andra orättvisor i samhället.

5. Kulturen är ett maktmedel. Den är diskursskapande i så motto att den präglar vår uppfattning om världen och förhållandet mellan människor. Därför är det viktigt att kulturens arenor är demokratiska. Människor måste få tillträde till kulturens plattformar för att kunna utöva fritt meningsutbyte och inhämta kunskap, bildning och information.

6. Ja. Kulturen tillhör demokratin och välfärden. Den bidrar till åsiktsbildning, kritiskt tänkande och maktkritik. Därför får politiken absolut inte styra konstens innehåll. Politiken ska skapa förutsättningar för att den konstnärliga friheten ska kunna leva och utvecklas.

Moderaterna

1.Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.

För att uppnå målen ska kulturpolitiken:

främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor,

främja kvalitet och konstnärlig förnyelse,

främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas,

främja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan inom kulturområdet,

särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur.

2. Begreppet alla innebär just alla.

3. Det sker genom att man gör som regering gjort under åtta års tid värnar stödet till kulturen även i ekonomisk kris (916 miljoner kronor mer till kulturen sedan 2006) samt arbetar för en modern kulturpolitik som värnar kulturens egenvärde och frihet men också förmår att se dess möjlighet att bidra till bättre välfärd och större tillväxt.

4. En dynamisk och modern kulturpolitik blir varken modern eller dynamisk om inte alla människor ges samma möjlighet att bidra och ta del i kulturen. Detta kräver att kulturmönster i bred bemärkelse analyseras vilket idag sker genom den så kallade kulturanalysmyndigheten.

5. Kulturen är inte en isolerad ö i det svenska samhället. Samma strukturer som finns i samhället kopplat till exempelvis kön och socioekonomisk bakgrund finns också inom kulturen. Dessa strukturer bör vi långsiktigt arbeta för att förändra.

6. Ja, många väljare är kulturintresserade och den nya och moderna kulturpolitiken som i ord och handling kopplar kulturen till jobb och välfärd gör kulturen tenderar att långsiktigt göra kulturen mer relevant i valrörelsen.

Socialdemokraterna:

1. När nya nationella kulturpolitiska mål antogs 2009 var vår uppfattning att de mål som gällde inte behövde ändras. Särskilt besvärande ansåg vi att målet om kommersialismens negativa verkningar togs bort. I de nuvarande målen vill vi betona allas möjlighet till kulturupplevelser, och att själv utöva kultur. Kvalitet och konstnärlig förnyelse är viktigt liksom att barns och ungas rätt till kultur prioriteras.

2. Ja självklart. Socialdemokraterna är ett feministiskt parti. Jämställdhet är inget eget politikområde utan ett perspektiv som präglar hela vårt politiska arbete.

3. Inom kulturområdet har flera projekt igångsatts för att öka jämlikheten mellan män och kvinnor. Grunden för att kunna arbeta aktivt med jämställdhetsintegrering är att det finns könsuppdelad statistik. Detta finns till viss del idag men det är inte systematiskt genomfört inom området. Det ska finnas en redovisning från myndigheterna och institutionerna som erhåller bidrag hur de genomför sin verksamhet ur ett jämställdhetsperspektiv. All redovisning ska innehålla könsuppdelad statistik. Samma sak ska gälla alla organisationer som erhåller bidrag från Statens Kulturråd. I bidragsgivningen och stipendieutdelning ska utfallet redovisas könsuppdelat. De myndigheter, institutioner och organisationer som aktivt och framgångsrikt arbetar med att öka jämställdheten ska prioriteras. Inte minst viktigt är det att jämställdhetsaspekten uppmärksammas och prioriteras när det gäller kultursamverkansmodellen. Regionerna ska lämna redovisning med könsuppdelad statistik. Uppföljningen avser både verksamheters organisation och konstnärliga innehåll. Vi vill ge Kulturrådet en samordnande roll i samarbete med Myndigheten för Kulturanalys för att genomgripande och systematiskt skapa ett underlag för att göra bedömningar.

4. Se fråga 3.

5. Konst och kultur skapar värden – värden som kan leda till makt. Den som besitter kulturellt kapital har en maktposition – som går att bruka både gott och ont. Makt och inflytande kan stavas ekonomiska resurser, men det kan också vara andra resurser – t.ex. påverkansmöjligheter.

Vänsterpartiet:

1. En ny kulturpolitik måste utgå från och sträva emot jämlikhet, tillgänglighet, jämställdhet, kulturens egenvärde, motverka kommersialismens negativa verkningar och ett stärkt barnperspektiv.

2. Ja! Precis som samhället i övrigt så genomsyras även kulturpolitiken och kulturlivet av patriarkala strukturer. Kulturmålen kan därför inte uppnås om vi inte samtidigt bekämpar olika former av maktstrukturer som rör exempelvis kön, klass, sexuell läggning, etnicitet och funktionsvariation.

Kulturpolitikens uppgift är att ge riktlinjer som säkrar att samhällets kulturstöd främjar allas delaktighet i det kulturella livet. Det betyder att alla ska ha lika möjligheter till utbildning, arbete, karriär, anslag och stipendier inom varje konstområde. Könsidentitet får inte utgöra hinder. Funktionsnedsättning ska inte vara ett handikapp. Arbetsgivare och utbildare måste skapa förutsättningar för att alla ska klara arbetsuppgifterna. För kulturkonsumenten är nedsatt syn, hörsel eller rörelsenedsättning handikappande enbart så länge som det saknas ramp, plats för rullstolar, hörselslingor, textning, tecken/syntolkning, lättläst-böcker, tal- och punktskriftsböcker och -tidningar och taktila bilderböcker som barnen kan läsa av med händerna och böcker för teckenspråkiga.

3. Det krävs flera åtgärder för att dessa mål ska uppnås, med nedan följer några av förslag på hur det ska gå till:

• Upprätta överenskommelser mellan myndigheter och kulturinstitutioner om riktlinjer och mätbara mål för arbetet för jämlikhet och jämställdhet. Institutionernas verksamhet följs sedan upp enligt modellen ”göra eller förklara”.

• Uppföljning av jämställdhets-, mångfalds- och tillgänglighetsplaner och möjlighet att ingripa med sanktioner om dessa inte följs.

• En bred satsning på hjälpmedel som ramper, hörselslingor, tecken/syntolkning, textremsor, dubbning av även icke kommersiellt gångbar barnfilm, dessutom lättläst skön- och facklitteratur, tal- och punktskriftsböcker, taktila och teckenspråkiga barnböcker.

• Öka kompetensen om genus, hbtq, tillgänglighet och antidiskriminering hos bl.a. beslutsfattare, institutioner och verksamhetsledare inom kultursektorn.

• Sänk avgifterna, öka antalet pedagoger och se till att Kulturskolan finns i alla kommuner! Alla barns och unga ska ha möjlighet att utöva konst, teater, dans och musik.

Våra kulturpolitiska förslag vill vi bl.a. finansiera genom att öka anslaget till kulturen så att en procent av stadsbudgeten går till kultursektorn.

4. I såväl våra kulturpolitiska mål som i våra förslag på hur de ska uppnås finns ett tydligt könsperspektiv och genusmedvetenhet.

5. Genom kulturen kan människor tolka och definiera vår tid, vårt förflutna och våra visioner framåt. Makten över tanken skapas i hög grad av vår möjlighet att utöva kultur och av att få kulturupplevelser. Våra föreställningar präglas av den världsbild som andra förmedlar till oss men också av vilka möjligheter vi har att själva berätta våra historier. Kultur och kulturyttringar är därför aldrig neutrala. De präglas av sin tids föreställningar, motsättningar och villkor. Kampen mellan olika intressen kan bestämma hur den mänskliga kommunikationen och kulturen utvecklas. Det handlar om kontroll översamhällets resurser och om tolkningsföreträde.

6. Det borde vara det.

Kulturarbetare

Channa Bankier

1. Att kulturen får en större plats i samhället o finansieras gemensamt

2. Kön är relevant. Kvinnliga kulturutövare har en underordnad position. De bör flyttas fram

3. Gemensam offentlig generös finansiering

4 ?

5. Kultur ÄR makt

6. Borde vara

Johan Berggren

1. Att kringskära och motverka företagssfärens/privatkapitalets kontroll och inflytande över kulturproduktion och -konsumtion.

2. Ja. Kultur formar våra värderingar, och kommersiell kultur, inklusive reklam, torgför och stärker nästan utan undantag en stereotyp kvinna/man-uppdelning av människor. Denna uppdelning är förtryckande och nyanslös.

3. Kultur som inte produceras av bara vinstintresse har andra möjligheter att vara ”obekväm” mot rådande normer, verka undersökande och nyanserande. Kulturpolitik, vare sig den kommer från en parlamentarisk stat eller från föreningar och organisationer, bör förstå att kön är en diskurs som behöver tas i beaktande, belysas och kritiseras – och skapas alternativ till. Det ökar människors frihet och makt.

4. Idag är kulturen starkt styrd uppifrån. Företagssfären reglerar utbudet på ett nästan monopolistiskt sätt när det gäller biofilm och musikfestivaler, på mediesidan är det samma bild: stora koncerner kontrollerar produktion och distribution. Applicera konkurrenslagstiftningen lite hårdare där, samt ha ökad skatteprocent ju större ett kulturföretag är. Det kommer in pengar till finansiering, samtidigt som vi får en positiv effekt med uppbrutna kvasimonopol som tillåter fler att komma fram. Tilldelning är knepigt, stödpengar till t ex teatrar kan öka, men ändå ätas upp av t ex höjda hyror. En tanke är att bygga fler kulturhus, alltså allmänägda byggnader med plats för skapande och framförande av kultur i olika former, med passande, billiga lokaler för diverse kulturutövning och -upplevelser. Dessa hus ska förstås skötas på ett genusmedvetet sätt. Även krogbranschen och fotbollen kunde bidra med mer pengar, dessa två vinstdrivande affärsgrenar som kostar samhället väldigt mycket. Krog/klubbbesökare/ och publik får idag betala mycket dyrt för sina upplevelser, och är dessutom hårt reglerade. De i toppen på dessa kulturella världar borde vara med och dela den bördan i större utsträckning.

5. Kultur är makten att beskriva världen, sprida värderingar och styra kunskapsproduktion. Utan maktvänlig kulturproduktion skulle systemet där ett fåtal kontrollerar produktion och konsumtion medan flertalet styrs till att utföra denna produktion och konsumtion utan att ha särskilt mycket att säga till om, eller uppskatta sin roll, ha mycket svårare att bestå. Kulturen är m a o essentiell för maktsfären kapital/stat att beskriva världen som de menar att vi bör uppfatta den. Detta sker genom allt som kan kallas kultur, alltså inte bara teater, poesi och musik, utan stadsplanering, reklam, utformningen av och utbudet på internet, mediers ägandeförhållande, format och innehåll, kunskapsproduktion och undervisning i skolor och högskolor. Skådespelssamhället, kallade situationisterna detta.

Samtidigt har kultur egenskapen att kunna uppstå varsomhelst, närsomhelst, hos vemsomhelst, vilket gör att den har frihets- och maktpotential i varje individ och tillfälle. Den kan kritisera, beskriva, förlöjliga maksfärens strukturer, forma fristående sammanhang, avvika från normer på tusen olika, svårberäkneliga sätt. Detta utgör en konstant fara för makten, så kultur måste kontrolleras, särskilt den som inte passar i kommersiella mallar, eller till och med går emot dessa.

Kultur som går maktens ärenden finns överallt: Reklam är tillåtet och påbjudet, medan t ex affischering för små kulturella händelser är förbjuden. För att inte tala om kriget mot ”klotter”. Att smälla upp 10 000 reklamskyltar som exponerar en photoshoppad och sexualiserad person, i syfte att ge folk otillräcklighetsångest som de ska döva med konsumtion anses bra och normalt. Att skriva ”flewrp” eller ”bojkotta H&M” på en av skyltarna är kriminellt.

6. Nej, inte nämnvärt. ”Kultur” är idag något som ska förstås mycket snävt. Mest en fråga för de utövande, och förstås experter; politikersfären och medie/lobbyisfären, samma kretsar som berättar för oss vad som är ”politik”. Ämnen som ”kultur” och ”miljö” anses ”mjuka”, och per definition utanför realpolitikens mittfåra: jobb, budgetbalans (och möjligen infrastruktur.) Trots att kultur är hur vi uppfattar allt, och miljön är precis allts grundförutsättning.

Det är hyfsat nedslående att konstatera att Guy Debords beskrivning av Det Totala Skådespelssamhället (från 1988, Kommentarer till Skådespelssamhället) är en träffsäker summering av hur världen ser ut idag:

oavlåtlig teknisk förnyelse

integration av stat och ekonomi

generaliserad sekretess

lögner som inte går att besvara

ett evigt nu

Men om skådespel krävs för att bevara makten, är det också genom förståelse av detta skådespel, avslöjande av det och motstånd mot det som förändring till det bättre kan ske.

Mina Friberg

1. Vi måste skapa ett samhälle igen där kulturutövarna kan verka. Utöver den obefintliga kulturpolitik som hittills varit måste den nyliberala marknadsstyrningen upphöra. Entreprenörskap, kultur/”nytta” = alla managemnetutsagor som kopplar ihop kultur med ekonomisk tillväxt måste brytas! Det paradigmskifte inom hela samhället där medborgarna nu aktivt bidrar med att kontrollera sig själva mer och mer inom alla bärande samhällssektorer, där ekonomiska ”incitament” och strukturer utöver de rent kulturpolitiska skapat en urholkning av trygghetssystem som a-kassan, dåliga pensionsavtal, dyra lokalhyror, måste brytas. Hotet mot en kreativ miljö som gynnar ett vitalt, fritt kulturliv- avvecklas snart genom konstnärernas självkontroll (läs entreprenörskap).

• Jag vill se en representation på scen och film av den mångfald som är i vårt samhälle. Bredda rekrytering till våra högskolor utifrån ett intersektionellt perspektiv.

• Barns rätt till kultur ska stärkas både som utövare och göras tillgänglig.

2. Kön, liksom klass, etnicitet, religion, sexualitet, funktion är relevant utifrån att rubba den maktordning varpå konsten och kulturen subversivt förhåller sig.

Om majoritetsnormen utgår från en nyliberal agenda och ett kön (den ekonomiska mannen på en 5-åringsnivå-) där nu ingen långsiktig, social eller miljömässig hållbarhet är i sikte- där var man tror sig vara själv nog, drabbar inte bara detta självbedrägeri den ”ekonomiske” mannen själv, utan framförallt allt andra som inser att människans grundexistensförhållande är beroendet av varandra och de mellanmänskliga relationerna. Det är inom just kulturen människan utforskar sin relation till varandra och sin samtid, så de normer som upprätthåller just den ekonomiska makten är relevant vilket kan omskrivas ”könsmaktsordningen” ekonomisk ojämlikhet som har betydelse för vilka värden vi låter råda i samhället och även vilka värden som styr en kulturpolitik.
Kön har annars som vanligt betydelse i frågor som gäller kulturell representation, kulturarbetsmarknad/arbetstillfällen och media utrymme/media representation.

3. Gör revolution. Eller läs noga den regeringsform vi har och gör verklighet av den (likasom alla grundlagar i Sverige ska garantera alla medborgare bostad, skola, vård och omsorg) men makten vill inte betala för att ha ett rikt, fritt och oberoende kulturliv. Följ annars Norge och lagfäst samhällets ansvar för att ha ett sådant kulturliv. Dubbla kulturanslagen generellt! Stoppa den anorexia, självsvält och indexsänkning av kulturanslagen som skett kraftigt under 2000 talet; nu stryps kulturinstitutioner liksom det fria kulturlivet långsamt, minst 1 % av BNP eller mer borde gå till kultur. Kultur är tjänstebaserad produktion som inte alls kan eller ska effektiviseras likt annan varuproduktion. Inom den fria kulturen finansieras alltför mkt av de som produceras och konsumeras av gratisarbete på hög nivå av flerårigt utbildade konstnärer.

• Ta bort vinstkrav på kommunala fastighetsbolag så att kulturaktörer kan ta plats i det offentliga rummet där människors skapande behöver plats.

• Höj a-kassan rejält

• ”Kommersialismens negativa skadeverkningar” behövde verkligen verifieras: det finns ingen given motsättning mellan kommersiell bärkraft och konstnärlig kvalitet- men tyvärr ofta, finns det. I och med det starka medieoligoppol (läs Bonniers och SF) och en film”stöd” som mera kan sägas bli ett produktionsbidrag till kommersiellt bärkraftiga filmer istället för att gå till filmer som verkligen behöver stöd p.g.a. uteblivna kommersiella vinster. Så inför igen något om Kommersialismens negativa skadeverkningar i de kulturpolitiska målen…

En del av en kulturpolitisk expansion måste vara att ge mer anslag till allianserna, att offentliga teatrar och institutioner blir goda arbetsgivare, att folk lasas in i kultursektorn och att lönenivåer och avtal justeras upp. Konstnärslöner bör återinföras, utvidgas och höjas.
Kulturskolan ska vara gratis i alla kommuner och barn ska i skolan både ha estetiska ämnen kvar som kärnämnen, även på gymnasienivå, samt få kulturupplevelser av skolan genom professionellt kulturskapande. Bättre samverkan mellan utbildnings-‐ och kulturpolitik på alla nivåer från departement ned till varje enskild skola! Skapande skola är mkt dåligt styrd, 50 % av eleverna har fått det, och inte i den form av professionell kultur som det var menat- och samtidigt så har det blivit mkt svårt för kulturaktörer att veta vart de ska vända sig; kultursamordnarnas roll måste stärkas igen Förslag: förstatliga skolan.

Lägg Folkbildning (som är ett av de kulturpolitiska målen) under kulturdepartementet och lägg Skapande Skola under utbildningsdepartementet.

En del av en kulturpolitisk expansion måste vara att ge mer anslag till allianserna, att offentliga teatrar och institutioner blir goda arbetsgivare, att folk lasas in i kultursektorn och att lönenivåer och avtal justeras upp. Konstnärslöner bör återinföras, utvidgas och höjas. Ta bort dåliga avtal där fritt ideellt arbete hela tiden ingår outtalat; vi som arbetar inom kultursektorn är ett ”multimultiprekariat” så finns inga anpassade enkla former för att ingå och fylla i blanketter i olika välfärds- och trygghetssystem: och då behöver en ändra också projektifiering och kriterierna inom de instanser som ger anslag till enskilda eller fria grupper- tillåt fria grupper att få 3- eller 5- åriga anslag så att de kan utveckla sina idéer i en någorlunda trygg ram; inget skapande handlar om att tjäna pengar utan skapandet är en passionerat och värdedrivet val att göra när en påbörjar en konstnärlig bana i livet.

4. Kultur är symbolisk makt och meningsskapande faktorer i våra liv; när vi lever i ett ojämlikt samhälle där lönediskriminering, urholkat trygghetssystem liksom andra ojämlika ekonomiska strukturer slår detta främst mot t.ex. kvinnor eller andra utanför maktordningen., speciellt inom en kulturarbetsmarknad med obekväma arbetstider, dubbelarbete, färre arbetstillfällen och genom sämre och snävare spegling av de livsvillkor som går utanför den norm som genom snedvriden representation (inom olika konstformer)

Identitetspolitiken får dock inte stelna i slutna rum utan måste vara i dialog med dem som kämpar för samma sak; samarbete och ärligt menad solidaritet är lösningen så att vi inte spelar ut olika förtryck mot varandra, och kan göra sig blind för den verkliga makten.
”När du ser mig- Se dig”– symbolisk makt är stark (annars skulle vi aldrig ha ett kungahus t.ex.) Och därför behöver alla ha rätt till att få bli representerade av sig själva och inte ngn annan – rum att formulera erfarenheter men tillsammans, genom identitetspolitiekens ramar, sträcker vi oss till en gemensam kamp för att rättigheterna ska komma lalla tilldels…

5. Kultur ska helst slå sönder strukturer, dra undan mattan för struktur som vill skapas, eftersom den tjänar den normativa makten. Så fort ett konstnärligt uttryck ingår i en maktstruktur så dör det. Kulturen är alltid subversiv, skaver och gör motstånd.
6. Är kulturpolitik en valfråga?
Ack nej.

Astrid Menasanch Tobieson

1. Jag anser att kulturpolitikens uppgift är att skapa trygga förutsättningar för skapandet och bevarandet av kultur, konst och dess arbetare. Samt möjliggöra för ett samhälle att ta del av den

.

2. Kön är alltid relevant, precis som andra identitetspositioner är det. I synnerhet i de uppdrag som ges statliga instanser, då de uppdragen har en normerande effekt och tydligt visar samhällets intention. I relation till det jag föreslår ovan så är trygghet avhänget av t.ex. både sociala kontaktnät och ekonomiska förutsättningar, vilket i sin tur leder till utrymme. Det utrymme en människa ges är också beroende av strukturen som samhället använder sig av, i bästa fall kan statliga uppdrag fördela utrymme rättvist, i värsta fall är statliga uppdrag direkt repressiva mot en eller flera samhällsgrupper.

3. (Hälsning till kommande kulturminister: Låt mig under tre månader tillsammans med en grupp personer som jag väljer jobba heltid med detta, ge oss en budget för grundläggande research och avsätt sex timmar i månaden för möten med oss så återkommer jag efter det med en genomförbar handlingsplan som svar på dessa frågor. Ser fram emot vidare kontakt. Vänligen. Astrid.)

4. Som ett initiativ till kontakt som jag sällan ser i offentliga sammanhang.

5. Kultur och konst gör att uppfattningen av vår omvärld expanderar, därför är kulturen och konsten alltid en arena för möjlig förståelse och förändring. Det styre som skyr konsten och kulturen, eller som låter marknaden styra uttrycket, bygger inte bara ett ängsligt och trångsynt samhälle utan i förlängningen också ett farligt samhälle. Det är enkelt, det styre som tror på att ge konsten och kulturen makt fördelar tid och utrymme till konsten och kulturen. Punkt.

6. Inte i år. Det behövs ett pågående belysande av/samtal kring frågan över längre tid för att ett samhälle ska kunna knyta an och därmed känna sig delaktiga i frågan. Vilket är politikernas ansvar att driva. (Men i vår handlingsplan kommer det självfallet att finnas direktiv för hur detta ska genomföras.)

Frida Sandström

1. Frågorna är många, och rör sig mellan såväl utbildningspolitik, medial retorik och krass ekonomi. Ordet tillväxt och inte minst dess många tillmätta innebörder är en grundbult i den kista vari konsten har hamrats in. Vad behövs? Intersektionalisering, tillgänglighet, decentralicering och omfördelning av resurser mellan minder och större plattformar och utövare. På utbildningsplanet ett tillåtande och utövande, utforskande och tillåtande av flera möjligheter, på alla utbildnings- och verksamhetsnivåer. Kulturen bör vara fri och dess institutioner måste få drivas på minst en armlängds avstånd. Ordet kultur bör inte användas som vore det en hamburgerderssing eller en jobbig granne och dess påtvingade tvilling ”och nöje” bör genast slopas.

Kulturstöd ska inte styras av besökarsiffror med prefixet ”ökade” – i stället bör en fördjupad kunskapsspridning inom och mellan de intagande och de utövande öarna subventioneras. Den statliga subventioneringen vara tillräcklig och tillåtande: en tanke kan inte vara tidsbegränsad, och inte heller kan presentationen av den forcera fram dess slutsats innan de första reflektionerna har hunnit ta form. Ord såsom ”mål” bör tunnas, eller suddas ut.

Det ska inte vara möjligt att gå arbetslös efter 8 års konstnärlig utbildning och en kulturskribent och en författare ska kunna försörja sig på det som de skriver. En konstnär ska få både tid, rum och lön för sitt arbete.

Att ta del av och att verka, möta och vara i ska inte vara en klassfråga. Vi är i och det är just där som vi bör påminnas om att, ges möjligheter till och tillåtas att tala.

2. Ja, det bör diskuteras liksom all annan fördelning och positionering. Så väl i samtal om, som finansiering av, verksamhet kring, i, runtom och inför ska det inte gå att ana den patriarkala struktur som nu är närvarande på både micro- och macronivå. Så: i dag är frågan relevant, men i den bästa av världar behöver vi inte ägna den en tanke.

3. Hur ska dessa mål uppnås? Hur ska finansiering och tilldelning gå till?
Genom förändring som ovan (se fråga 1). Frigörelse, utbildning, tid och rum. Nya frågor, där de ekonomiska inte är de inledande, som kan ge nya svar. Att fråga tre i denna enkät berör just finansiering utgör ett motexempel för vad jag skulle vilja se.

4. Av egen erfarenhet och den som jag har tagit del av på kortare eller längre avstånd, är kopplingarna ännu tydliga mellan styrande positioner, fördelning av resurser och grupptillhörigheter. Här är könstillhörigheten som avgörande faktor en.

5. Konsten är mäktig, och dess utövare skapar universum tillsammans med de som tar del av, delar eller samtalar kring, i konsten. Det finns dock även annan makt, och det är den ekonomiska av vilken nutida politik genomsyras. Här kan konsten bli ett medel och inte ett mål (efter som målet är den ekonomiska makten), men den kan även förminskas och förnekas. Att kultursidor- och plattformar har blivit rum för politisk debatt säger en del om konstens medel, men än mer om övriga rums brist på språk, form och volym. Jag tänker att alla rum ska rymma alla röster och att ett utövande inte ska vara en väg eller en täckmantel för andra mål, utan ett öppet vara.

6. Kulturen bör tillåtas föra sin egen politik, både utanför och innanför valfrågorna. Ovan nämnda hinder bör vara valfrågor, på samma vis som annan omfördelning, annat tillgängliggörande bör skyndas på. Dagsläget är akut och för att frisläppa konstens universum från det ekonomiska rastret bör vi alla förses med en bultsax och börja klippa. Det är tillgängliggörandet av dessa bultsaxar bör vara en valfråga. Intra-aktionen bör ersätta de statiska strukturerna i vilka vi alla nu verkar. För, det är inte en viss grupp utövare som verkar i denna fråga, det gör vi alla. Som de politiska och utövande varelser vi är, är all konst politik och bör därmed ha en självklar plats i debatter inför ett riksdagsval, såväl som i vardagsval. Att föra och delta i ett samtal är en essentiell mänsklig rättighet, inte en eventuell ekonomiskt tillgång. Kulturpolitiken är en valfråga eftersom kulturens autonomi bör understrykas, på samma vis som dess aktualitet i samhällslivet bör uppmärksammas, men inte exotifieras, undvikas. Den ska inte skrivas kursivt för att inte försvinna eller för att visas upp, men i sitt vara ska den stå som vad det är, men bokstäver likt alla bokstäver alla alfabetet, oavsett var och hur det står skrivet. Därför är alla politiska frågor kultur och all kultur utgör en politisk fråga. Men att pressa in någotdera i valfrågornas trattar placerar oss långt under golvet, där vi nästintill i hemlighet eller i alla fall avskurna från all form av eko måste ställa oss frågor som dessa fem.

Yngve Rådberg

1. Värna om de enskilda kulturproducenterna, dvs konstnärerna, som har svårast ekonomiska villkor inom hela kultursektorn, men som denna i slutänden står och faller med. Rädda vårt framtida kulturarv genom att göra det möjligt för konstnärer att leva på sin konst. För bildkonstnärer gäller det framför allt att höja utställningsersättningen, efterleva enprocentsregeln vid offentlig nyproduktion och sänka gallerimomsen (25% idag.

2. Nej, dessa mål är könsneutrala.

3. Det vet jag inte riktigt. Jag är ingen politiker. Men nivåerna för utställningsersättning är lätta att justera upp (idag rör det sig om mellan 5 och 10 000 kr för en separatutställning, vilket alltså i många fall är konstnärens enda ”lön” vid en utställning.

Enprocentsregeln är ingen regel utan ett frivilligt åtagande som kommuner kan välja att ansluta sig till och som inte heller är bindande för den som är ansluten. Lite mer kontroll skulle inte skada här.

Momsfrågan är svår att få upp på dagordningen, Lena Viljelös Adelsdahm avfärdade nyligen KRO:s förslag på sänkt gallerimoms. Kostnaden för en sådan reform är dock försumbar om man jämför med moderaternas hjärtefråga krogmoms. Däremot skulle den ha stor ekonomisk betydelse för den majoritet konstnärer som inte lyckas försörja sig på försäljning av konst.

4. Se svar 2. För övrigt finns det svåra jämställdhets- och jämlikhetsfrågor, men de faller utanför den konkreta kulturpolitikens direkta inflytande. T ex problemet att kombinera ett framgångsrikt (i både yttre och inre mening) konstnärskap med barn, vilken generellt är större för kvinnor än män och allra störst för ensamstående kvinnor med barn. Men detta beror ju inte på just kulturpolitiken, utan mer på hur ansvaret för hem och barn fördelas i hela samhället. Sen har vi också problemet med rekrytering till högre poster i hierarkin, där det fortfarande finns en diskrepans mellan en bred och förhållandevis jämställd rekryteringsbas och ett mansdominerad toppskikt. Men här är egentligen jämlikhets- (dvs klass-) frågan mer akut, eftersom det inte hänt någonting på den fronten de senaste 20 – 30 åren. Vad gäller konsthögskolors rekrytering tror jag t o m att det gått baklänges.

5. Kultur och makt är intimt förknippade, i viss mening går det inte att urskilja vad som är vad. Alla bilder och texter som formar våra medvetanden – det är den verkliga makten. Och den verkliga möjligheten! Men allt är inte en maktkamp. Konsten kan också vara en frizon, där man får vara sig själv, som en människa bland andra oavsett bakgrund.

6. Objektivt sett: Nej! Kulturpolitiska frågor hamnar långt ned på dagordningen och inget parti har några framträdande intellektuella som kan förädla (eller vulgarisera?) kulturfrågor till valfrågor. Inget parti driver heller någon av de frågor jag tagit upp ovan. Men alliansen tog bort inkomstgarantin för konstnärer, vilket måste anses som en krigsförklaring från deras sida. Så den som känner någon slags respekt för konst, bör i alla fall undvika att rösta borgerligt.