Ett val är en seriös affär i I Uruguay. Att rösta är obligatoriskt, inga soffliggare här. Om man är statlig anställd bör man vara beredd för att tjänstgöra som rösträknare var som helst i landet. Många ansöker om dispens och det får bara den som kan påvisa ett läkarintyg .

Frente Amplio, Breda Fronten, regeringskoalitionen som samlar alla partier inom vänstern, presenterade en presidentkandidat som är föga älskad. Tabaré Vázquez var frontens första president mellan 2005 och 2010. Han var en bra byråkrat och hans regering var en uppskattad regering, hans arbete mot tobaksbolag uppskattades av många.

Uruguay stämdes av Philip Morris som kräver ett enormt skadestånd, domen har inte utfallit än. Vázquez är läkare och opponerade sig mot aborträtten, han är gift med en djupt troende katolik och många tolkade hans veto som en eftergift till den katolska kyrkan, som hade försökt stoppa de katolska riksdagsledamöterna från att rösta fram en abortlagstiftning.

Godkänt styre

Vázquez är 74 år och kandiderar för att igen bli president. Jag och många med mig undrar om inte Frente Amplio borde ha valt en annan kandidat med en yngre framtoning. Men Uruguay är ett land av gamla människor, med ett av de lägsta födelsetal I världen, att vara gammal inger respekt och igenkänning här.

Han valdes för att visa kontinuitet och för att visa att Frente Amplio har politiker av en annan typ än José Pepe Mujica, den populäre och folklige presidenten.
Vázquez är inte det minsta folkligt, han är arrogant och dryg, men en utmärkt administratör och förvaltare, förutom president var han Frente Amplios borgmästare i Montevideo och förvaltade staden väl. Eftersom nästan 70 procent av befolkning bor i Montevideo är det en viktig post.

I valet, som avslutades igår, stod det klart att folket godkänner Frente Amplios tioåriga styre, koalitionen vann majoriteten av platserna i riksdagen och Tabaré Vázquez har stora chanser att på nytt bli Uruguays president.

Hans motståndare är en tidigare presidents son, Luis Lacalle Pou. Han är bara 41 år, advokat och bor i ett privat kvarter i Montevideos mest fashionabla stadsdel, Carrasco.

Smutsig kampanj väntar

Han och hans parti representerar markägarna, landets största förmögenheter, oligarkin som har styrt Uruguay i mer än 150 år. Hans gammelfarfar var president i Uruguay under andra världskriget och hans far var president efter diktaturens fall. Luis Lacalle Pou är en påläggskalv som påminner mycket om George Bush och hans familj har drag av både Bush-dynastin och av Kennedy-släkten.

Partiet fick 30 procent av rösterna och eftersom Frente Amplio inte fick tillräcklig majoritet får han gå till ballotage mot Vázquez.

Nu öppnas en månad av smutsig valkampanj där Lacalles parti och Colorado-partiet kommer att ena krafterna för att undvika att Vázquez blir vald. Colorado-partiet gjorde ett uselt val och folket straffade kandidaten, Pedro Bordaberry, son till diktatorn som styrde landet tillsammans med militärerna på sjuttiotalet.

Han ville så gärna ta avstånd från sin far, under kampanjen kallades han enbart för Pedro, men hans slogan Pedro President fick inget genomslag.
Hans parti, det historiska partiet som utformade landet som välfärdstat på tjugo- och trettiotalen, besegrades rejält och det känns som det politiska kapital som partiet innehade, är förbrukat i dag.

Den svenske statsvetaren Göran Lindahl var expert i Uruguay och såg många likheter mellan de båda länderna. Colorados grundare, José Batlle y Ordoñez, hade styrt landet mot modernitetet och tagit avstånd från markägarna, de traditionella anhängarna till Blancos, de Vitas parti.

Stor otrygghet

Colorados hade haft sina anhängare bland anarkister, radikala och invandrare, det var stadens pulserande fabriker mot landets feodala strukturer. I dag är kraftmätningen av en annan typ och bade Blancos och Colorados röstas fram av de som är missnöjda med Frente Amplio.

Utbildning och trygghet har varit valets ledmotiv, lärarstrejkar och dåliga resultat i Pisa-mätningen har visat att den statliga utbildningen befinner sig i kris. I ett land som prisades länge för en obligatorisk, fri och sekulariserad skola, är krisen inom utbildning något som oroar de flesta.

Medelklassen skickar sina barn till dyra privata utbildningar och att ha råd att betala skolornas uniformer och avgifter knäcker många. Och otryggheten är stor, den utbredda handeln med billigt knark har gjort gatorna otrygga och stölder och rån sker ofta mitt på dan.

Det hjälper inte att inrikesministern Eduardo Bonomi, en av Mujicas närmaste bundsförvanter, också en som har suttit i fängelset i tretton år, går in med hårda handskar i fattiga kvarter och river kvartarna. De skapas på nytt, det billiga knarket är de fattigas berusningsmedel.

Upplagt för kompromisser

Helt oavsett vilken kandidat som vinner valets nästa steg, presidentposten, kommer den att konfronteras med stora utmaningar. Om Lacalle Pou vinner valet kommer han att ha ett rekordlågt stöd i riksdagen, som kommer att styras av Frente Amplio. Om Vázquez vinner kommer han att behöva kompromissa med de små partierna som har kommit in i riksdagen och som kan råda sina väljare att stödja Frente Amplio.

Nyheterna har varit få: ett blekt ekologiskt parti har kommit in i riksdagen och Partido Independiente, oberoende av både vänster och höger, har sett en markant ökning av sina väljare.

Och kvinnorna har varit frånvarande, Frente Amplios Constanza Moreira, som många såg som en förnyare, har fått mindre stöd än vad som förväntades.

De traditionella partierna hade många kvinnor på sina listor, men det var bara ett demagogiskt verktyg, om de blev valda hade de fått som uppmaning att lämna posterna till sina manliga suppleanter.

Innan den 28 november är det osäkert om Frente Amplio kommer att fortsätta att styra Uruguay eller om de nyliberala krafterna har tagit över.