Rossana Dinamarca och Claes Borgström från Vänsterpartiet föreslog på måndagen i en debattartikel i Aftonbladet att det ska upprättas en jämställdhetsmyndighet. De anser att jämställdheten går åt fel håll och hänvisar till de ökade inkomstklyftorna mellan könen samt de allt sämre villkoren inom välfärdssektorn. De tycker inte heller att sammanslagningen av Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och Diskrimineringsombudsmannen (DO) har fungerat.

”För att få fokus på jämställdheten och kunna leverera konkreta resultat vill vi upprätta en jämställdhetsmyndighet med ansvar och mandat att styra Sverige mot jämställdhet igen”, skriver Dinamarca och Borgström.

Som de nämner i debattartikeln har detta initiativ tagits tidigare. De refererar själva till Gertrud Åström, ordförande för Sveriges kvinnolobby, som 2005 skrev utredningen Makt att forma samhället och sitt eget liv – jämställdhet mot nya mål, där en jämställdhetsmyndighet föreslås.

– Sedan Sverige beslutade om jämställdhetsintegrering har det vid upprepade tillfällen poängterats att det är en bra strategi. Men den kräver att det finns en institutionell ordning för genomförande. Och bristerna i genomförandet har kritiserats i snart 20 år, säger Åström.

Hon menar alltså att en bra grund redan finns, men att alltför lite i praktiken genomförs. Det här förslaget kan göra viktig skillnad.

– Största bristen i dag är att det finns oerhört mycket kunskap, beslut och åtaganden som är fattade under en lång tid. Men de behöver fogas ihop till något som blir till verkligt gagn för samhället. En jämställdhetsmyndighet är till för att göra det, säger Åström.

Konkret skillnad

Claes Borgström håller med Åström om att det finns bra underlag. Han anser att det utifrån det måste ställas högre krav, både på arbetsgivare och riksdagen.

– Vi måste hålla koll på att jämställdhetsförändringar verkligen sker. Det behövs ordentliga påtryckningar på statsförvaltning, kommunal förvaltning, landstingen och även privata sektorn, säger han.

Han menar att det behövs en samlad enhet, en plattform, som driver frågorna.

– Jämställdhetsmyndighetens viktigaste uppgift vore bland annat att se till att alla ministrar talar om jämställdhet. Alla politiska frågor påverkas av jämställdhetsfrågan, som är den viktigaste av alla. Myndigheten vore oerhört nyttig.

Gunvor G. Ericson, jämställdhetspolitisk talesperson för Miljöpartiet, har i stället föreslagit ett jämställdhetsråd på regeringskansliet.

– Det tar för lång tid att organisera en myndighet, vilket vi har sett i omorganiseringen av JämO. Ett jämställdhetsråd skulle komma igång snabbare och regeringskansliet samt alla departement skulle ha bättre samordning. Fokus skulle ligga på att verkligen jämställdhetsintegrera, säger hon.

Men om ett regeringsskifte skulle inträffa ser hon inga problem med att förslagen på organisationsform ser annorlunda ut, i ett eventuellt samarbete mellan V, MP och S.

– Det viktigaste är att ge rätt politiska uppdrag, och att det gör konkret skillnad för människor. Till exempel minska löneskillnaderna, säger G. Ericson.

Det är i dagsläget inte helt självklart vem som är Socialdemokraternas talesperson för jämställdhetsfrågor. Ylva Johansson, riksdagsledamot och vice ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott, har tidigare haft den rollen, men hennes pressekreterare hänvisar nu till Ann-Christin Ahlberg, som också sitter i arbetsmarknadsutskottet. Hon menar att en jämställdhetsmyndighet inte vore tillräckligt, men har svårt att formulera vad partiet egentligen vill i frågan.

– Vi är varken för eller emot en jämställdhetsmyndighet. Men en sådan löser inte allt. Vi tittar på bredare saker i våra förslag. Vi vill eventuellt lösa problemen till exempel med hjälp av en permanent nationell resurs, kanske ett sekretariat, för jämställdhetsarbete. Men vi måste formulera vilka uppdrag den resursen skulle ha. Kortare och temporära projekt som genomförs i dagsläget är i varje fall inte nog.

Svagt stöd

Gudrun Schyman (FI) berättar att hon drev krav på en jämställdhetsmyndighet redan under sin tid som partiledare i Vänsterpartiet. Det var också en av Feministiskt initiativs (Fi) huvudfrågor inför valet år 2006. Vidare lämnade samma parti 2011 in en skuggmotion till riksdagen, om att etablera en jämställdhetsmyndighet.

– De här frågorna ligger i dag på olika departement, så det blir en väldig röra. Det behövs en myndighet, så att förändringar verkligen blir gjorda, säger Schyman.

Också jämställdhets- och biträdande utbildningsminister Maria Arnholm (FP) föreslog hösten 2013 en jämställdhetsmyndighet. Någon sådan har dock ännu inte inrättats. Gudrun Schyman menar att stödet för jämställdhet är för svagt i riksdagen, och att införandet av myndigheten tyvärr är osannolikt i dagsläget. Hon påpekar samtidigt att det krävs att någon med mandat driver frågan, om ambitionerna ska bli verklighet.

– Feminister får inte tillräckligt med stöd i riksdagen. Men om vi kommer in där nästa val, kommer det att gynna många, menar hon.

Feministiskt Perspektiv söker jämställdhetsminister Maria Arnholm för en kommentar.