En stor del av årets konferens fokus låg som väntat, efter den senaste tidens debatter, på det militära försvaret av Sveriges territorium. Hotet om militärt anfall från ett Ryssland som föryngrar sin krigsmakt, stod i centrum. Detta trots att Försvarsberedningen i sin rapport förra året tydlliggjorde att ”Ett enskilt militärt angrepp direkt mot Sverige är fortsatt osannolikt under överskådlig tid.”
Det mest genomgående budskapet i statsminister Fredrik Reinfeldts tal på konferensen handlade om ”de nya utmaningarna och hoten”, som ska inses och prioriteras. Därför betonade han vikten av förnyelse i syfte att anpassa försvarspolitiken till ”dagens hotbild och omvärldsläge och till det snabba händelseförlopp som dagens konflikter ofta innebär”.
– Dagens hot och utmaningar hanteras i dag ofta i samverkan mellan flera länder och ofta med en samlad ansats. Därför att utmaningarna och hoten är komplexa och kostsamma. Därför att de kräver många olika aktörer samtidigt – både civila och militära. Och därför att USA inte är berett att på samma sätt som tidigare agera världspolis, sade statsministern på konferensen.
Slutsatsen som kan dras av Reinfeldts omvärldsanalys är att Sverige inte kan och inte behöver stå ensamt mot dessa komplexa hot. ”Vi måste alltså agera i samverkan med andra länder”, preciserade statsministern upprepande gånger under sitt tal.
Osynliggjorda perspektiv
Svenska Freds, som har 130 års samlad kunskap och erfarenhet av kampen för fred, bevakade konferensen. Organisationens ordförande Anna Ek talade med Feministiskt Perspektiv direkt från Sälen.
Sverige har nu levt i fred i 200 år, hur tolkar ni denna fred?
– Vi har inte haft traditionellt mellanstatligt krig eller krig på svensk mark på 200 år, men denna fred för oss byggdes bland annat på höga rustningskostnader och en omfattande vapenexport. Den svenska officiella politiken har varit att vi ska bevara vår egen fred genom att sälja vapen till diktaturer och krig. Detta är dubbelmoral, vi har kritiserat synsättet för att vi inte ska sätta andra människor i krigssituationer för att klara oss själva, menar Anna Ek.
Fredsbegreppet behöver enligt Svenska Freds ordförande vidgas eftersom det egentligen är bredare än avsaknad av krig. Allt ifrån organiserad brottslighet och att kvinnor inte vågar gå ut på kvällar till diskriminering av folkgrupper är också hot mot freden, mot den samhälleliga freden och människors säkerhet, anser hon.
Bland de förslag som Svenska Freds ansåg skulle diskuteras på Folk och Försvars rikskonferens är det militärindustriella komplexet i Sverige och dess inverkan på försvars- och säkerhetspolitiken. Svenska Freds problematiserar inflytandet och ville att konferensen skulle belysa vad det får för konsekvenser och vem det är som sätter prioriteringarna för vilka satsningar som görs i försvars- och säkerhetspolitiken.
Dessa frågor är kärnan i försvarspolitikens riktning och har med svenska folkets insyn, vad menar ni med militärindustriella komplexet?
– Det var tydligt även under denna konferens i Sälen hur företrädare för vapenindustrin bestämmer träff med varandra som en särskild gruppering. Det är viktigt att konstatera att det finns ett mäktigt militärindustriellt komplex i Sverige, man tror att sådant finns bara i USA och i filmer. Om detta skrev vi en rapport med namnet Vapenkarusellen. Det råder enormt mycket brist på insyn och transparens i försvarspolitiken, mycket behålls hemligt och många aktörer rör sig anonymt. Tio personer som ingår i det militärindustriella komplexet i Sverige har stort inflyttande.
De tio personerna och deras vapenexportföretag har enorma ekonomiska resurser till sin förfogande enligt Svenska Freds. Därmed får de politisk inflyttande genom att lobbyarbeta riksdagsledamöter och politiker. De påverkar opinionen genom att betala lobbyarbetare att skriva debattartiklar i media. ”Personer med politiska uppdrag jobbar plötsligt inom branschen och driver lobbykampanjer för att svenska vapenföretag ska sälja ännu mer”, kan man läsa i Svenska Freds rapport.
– Vi försöker gå in och balansera debatten men vi har inte på lång väg samma resurser för att betala för omfattande kampanjer och bemöta vapenindustrins lobbyarbete. För att försäkra sin försäljning och vinster, lyfter komplexet självklart upp hot så att de gör fler affärer, de finns till exempel bakom debatten om Rysslands anfall. De pratar om svenska övervakningssystem och påstår att de skapar skydd för de mänskliga rättigheterna i Mellanöstern, de bevakar sina ekonomiska intressen helt enkelt genom att skapa debatt och opinion. Och detta har konsekvenser för ett land som har begränsade ekonomiska resurser. Resultatet blir att staten måste skära ner på andra viktiga områden, på vården, skolor, omsorg och miljö, säger Ek.
Jas och mansdominans
Stefan Löfvens (S) talade om ett oroande läge för det svenska försvaret i sitt tal i Sälen och gladdes över Jas-försäljningen: – Brasilien blev det femte landet att köpa stridsplanet Jas. Schweiz kan under 2014 bli det sjätte. Det bevisar att Saab har en bra produkt till rätt pris – och att svensk industri står sig bra och är livskraftig i en stenhård global konkurrens… Sverige har alltjämt behov av en egen försvarsindustri och därmed vapenexport för att garantera vårt eget alliansfria försvars framtida behov.”
Men Svenska Freds ordförande klargör att vinsten från affärer som Jas-försäljningen hamnar hos vapenexportföretagen och inte staten.
– Intäkterna av vapenexporten går till företagen själva, inte staten. Detta medan miljardbelopp i skattepengar avsätts varje år för att tillverka ny krigsmateriel. Andelen vapenexport av den totala bruttonationalprodukten, ligger mellan 1 och 1,5 procent. Det är klart att tillverkningen ger en del människor arbete. Men trots de höga siffror som det talas om handlar det egentligen om bara 20 000 svenskar, de flesta högutbildade som ofta har möjlighet att hitta jobb i andra sektorer. Att jobbargumentet ens används för att motivera vapenexporten är helt barockt. Vi borde ha kommit längre än ”den enes bröd, den andres död”.
Finns det ett band mellan vapenindustrin och kvinnoförtryck i världen?
– Jag blir glad om fler feminister deltar i försvarspolitikdebatten, jag uppmanar alla! Hela debatten och säkerhetsperspektivet är manligt kodad. När jag kritiserar Jas Gripen, får jag en massa arga män som mejlar mig om att jag är dum i huvudet! Försvarspolitiken och Jas har blivit en sorts potensmätare, om man ifrågasätter dessa då känner sig den svenska manligheten träffad! Och ifrågasätter gör jag gärna, men jag önskar fler som gör det.
Anna Ek säger att hon med åren av arbete för fred har insett vikten av att dra in kvinnofrågan i försvarspolitiska debatter.
– Sveriges militära närvaro i Afghanistan försvaras ofta med att våra soldater är där för att skydda kvinnorna. Och det har de säkert gjort till viss del. Men vad som är oklart är att varför det fortfarande, efter tio år av internationell militärnärvaro i Afghanistan, dör fler kvinnor i barnsäng än soldater i detta krig. Varför säljer Sverige vapen till Saudiarabien och, i och med det, erkänner förtryckarapparaten och kvinnoförtrycket? Kvinnofrågan är en del av försvarspolitiken och borde tas på allvar av feminister, säger Anna Ek avslutningsvis från Sälen medan Folk och Försvars rikskonferens pågår.
