"Min mamma lärde mig att ett förtryck sällan kommer ensamt. I alla fall om man är kvinna, quechua, flyktingbarn och arbetare. Det är hennes berättelser jag tänker på när jag läser statistik som säger att utrikesfödda är överrepresenterade inom de sämst betalda jobben med de sämsta arbetsvillkoren." Sissela Nordling Blanco om allt som finns bakom hennes röst för Feministiskt initiativ i sitt 1 maj-tal på Mariatorget i Stockholm.
Vi samlas i dag på 1 maj för att visa att vi är många som vill göra upp med klassförtryck, kvinnohat och rasism. Jag har vuxit upp med 1 maj-tåg som familjetradition. I en familj som gjort motstånd, med en mamma som aldrig accepterade orättvisor.
Jag växte upp med min mammas ilska. När det var min tur att städa toaletten hemma sa hon att det var lika bra jag lärde mig det i tidig ålder, eftersom det bara var städjobb jag skulle kunna få i det här landet. Hon hade städat i människors hem, min mormor hade städat på sjukhus. ”Att torka efter svenskarnas skit”, det var så hon beskrev vår plats i samhället.
Jag växte också upp med min mammas kunskap. När vi bodde i Chile fick jag följa med på hennes politiska resor i landsbygden, där hon var inblandad i mapuchefolkets kamp för sina rättigheter. En kamp mot multinationella företag som roffade åt sig mark och satte hela byar under vatten som en följd av kraftdammsbyggen. Byggen som finansierades med svenska biståndspengar. Jag minns Nicolasa Calpan, en gammal kvinna som sa att hon hellre låter sig dränkas i sitt hem än flyttar från marken som mapuches kämpat för att behålla sedan Europas kolonisering. Men kolonialismen tog aldrig slut, den bytte bara skepnad.
Globalt ser vi i dag en fortsatt plundring av naturresurser och billig arbetskraft.
Vi ser också hur Europa stänger sina gränser och försätter människor i ett rättslöst tillstånd. Papperlösa sätts på de mest riskfyllda jobben och utsätts för sexuella övergrepp av arbetsgivare och hyresvärdar – den som protesterar riskerar att utvisas.
Min mamma lärde mig att ett förtryck sällan kommer ensamt. I alla fall om man är kvinna, quechua, flyktingbarn och arbetare. Det är hennes berättelser jag tänker på när jag läser statistik som säger att utrikesfödda är överrepresenterade inom de sämst betalda jobben med de sämsta arbetsvillkoren. Det är hennes berättelser jag tänker på när jag hör om multinationella företag som ohejdat får härja världen över. Från gruvbolagen i samernas Gállok i norr till Lundin Oils våldsamheter i syd.
Men det är också hennes berättelser om att en annan värld är möjlig som lagt grunden för mitt engagemang och gjort mig till aktivist. Det är hennes ord om att fattigdom inte är en naturkatastrof – utan något som den förda politiken ska stå till svars för.
Och det är med politik vi ska förändra! Fi ska in och torka bort den skitiga politiken ur Sveriges riksdag, kommuner och landsting. Tillsammans med våra gräsrötter ska vi driva igenom en solidarisk, rättvis, jämställd och jämlik värld.
Den 25 maj är det val till Europa-parlamentet. Men det är också mors dag. När jag röstar så röstar jag för mamma, jag röstar för mormor och farmor, jag röstar för mig, jag röstar för oss, jag röstar på Fi! Det finns inget tvivel längre – 11 000 medlemmar och hundratusentals sympatisörer kommer om 25 dagar ta oss in i EU-parlamentet!!!
