Veronica Svärd tillbakavisar Birgitta Ohlsson med fleras påstående att Feministiskt initiativ blundar för IS våld. Hon konstaterar att det är FN som har mandat att bedöma om en militär insats krävs och skriver: "Sverige får enligt lag inte bidra med krigsmateriel till väpnade konflikter – så den intressanta frågan är om Folkpartiet ytterligare en gång vill bryta mot svensk lagstiftning? Räcker det inte med den svenska vapenexporten till diktaturen Saudiarabien, vilka i sin tur förser IS med vapen?"
Det är symptomatiskt att Birgitta Ohlsson med flera i Folkpartiet ständigt går ut med budskapet att vi måste försvara feminismens ideal med militärt våld. Det är en av de tydligaste skiljelinjerna mellan Folkpartiet och Feministiskt initiativ, som säger bestämt nej till våldsupptrappning och ökade militära spänningar. Det är i grova drag det valet vi står inför; ska vi på valdagen rösta för ökad militarism eller ökade humanitära insatser?
Sverige är ett litet land som aldrig har kunnat försvara sig militärt mot stormakter, och kommer inte att kunna göra det. Vår framgång genom årtiondena har varit att vi snarare har varit aktiva i fredsbygge, humanitära insatser och diplomati – insatser som också är betydligt mer kostnadseffektiva och i realiteten innebär ett aktivt fredsarbete till skillnad från ökad militarism. Sverige har också en unik möjlighet att vara ett land som satsar mer på humanitärt arbete och civila insatser, dels för att vi har god expertis på dessa områden, dels för att vi inte är medlem i någon militär allians (i alla fall inte på papperet), och dels för att det inte föreligger något militärt hot mot Sverige inom överskådlig framtid (för att låna Försvarsberedningens egen bedömning). Folkpartiet går istället till val på att Sverige ska lägga resurser på, och bli medlemmar i, Nato vilket skulle få effekten att Ryssland (och inte bara Nato) kommer att öka sin militära närvaro i Östersjöområdet.
Folkpartiet tycker att det är ett hån mot kvinnor att inte rusta upp militärt – men det är snarare ett hån mot kvinnor att Folkpartiet inte lyssnar på eller tar hänsyn till kvinnoorganisationernas budskap. FN liksom den kvinnodominerade internationella fredsrörelsen är tydliga i sitt budskap; vi behöver investera i ett förbättrat konfliktförebyggande och konfliktlösande arbete – inte i militarism.
Kvinnoorganisationerna ropar efter humanitärt bistånd, ökat politiskt inflytande och ökat inflytande i fredsprocesser. Den nuvarande alliansregeringen lämnar efter sig ett utrikespolitiskt arbete där de konsekvent struntat i FN:s resolution 1325 som ska säkra kvinnors makt och deltagande i fredsprocesser.
Varje eskalering av beväpnat våld är ett misslyckande av det konfliktförebyggande arbetet. Varje investering i militär upprustning innebär att dessa resurser inte läggs på det konfliktförebyggande arbetet. Feministiskt initiativ är tydliga med hur vi vill att resurserna ska fördelas; till det konfliktförebyggande arbetet, till de civila och humanitära insatserna och till i kvinnors aktiva deltagande i fredsprocesser. Inte till ökad militarism eftersom all kunskap visar att våldet mot kvinnor eskalerar i varje beväpnad konflikt. Vi tar ett större grepp om säkerhetspolitik när vi talar om säkerhet för människor, inte för stater.
Feministiskt initiativ blundar aldrig för det våld som kvinnor, hbtq-personer och etniska minoriteter utsätts för, inte heller av IS. Sveriges regering måste höja rösten mot de övergrepp som pågår, precis som vi påpekat tidigare, och sanktioner måste självfallet sättas in mot IS.
Som jag sade i intervjun så är det FN som bör ha mandatet att bedöma om det krävs en tillfällig militär insats för att hejda det upptrappade våldet från IS. Sverige får enligt lag inte bidra med krigsmateriel till väpnade konflikter – så den intressanta frågan är om Folkpartiet ytterligare en gång vill bryta mot svensk lagstiftning? Räcker det inte med den svenska vapenexporten till diktaturen Saudiarabien, vilka i sin tur förser IS med vapen?
