”I många delar av världen är aborträtten hotad och i många EU-länder är aborträtten inskränkt. Konservativa och kvinnofientliga krafter har kommit in i flera länders parlament och regeringar, samt i EU- parlamenten. Detta är ett direkt hot mot kvinnors mänskliga rättigheter.” Det skriver Riksföreningen Varken hora eller kuvad med anledning av den Internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor som infaller i dag 25 november
I dag 25 november är det FN:s internationella dag för avskaffandet av alla former av våld mot kvinnor; våld som kan vara det mest utbredda brottet mot de mänskliga rättigheterna. Vi behöver minnas att i Sverige mördas 17 kvinnor årligen av sin man, ex-man eller pojkvän.
Dessvärre är hedersmord och balkongflickorna inte inräknade. Det anmäldes nästan 18 000 sexualbrott år 2013, men bara en liten procent hamnar under allmänna åtal. BRÅ uppskattar att det sker 26 000 fall av våldtäkter varje år och det anmäldes bara 6532 förra året.
Vi känner till rapporterna om ”köksolyckor” och balkongflickor, om oskuldsintyg och mödomshinneoperationer och rapporter om barn som tvingas att ingå i äktenskap mot sin vilja. Under alla dessa år har det tillkommit flera böcker, utredningar och rapporter som belyser det hedersrelaterade våldets och förtryckets specifika karaktär. Vi har regelbundet fått forskningsrapporter om hur diskriminering i hederns namns ser ut, att det i dagens Sverige tros återfinnas drygt 100 000 ungdomar som är berövade de elementära mänskliga rättigheterna att själva kunna välja en framtida livspartner. Vore det tänkbart om dessa 100 000 ungdomar var etniskt svenska? Alla skulle nog svara: Nej, det vore det inte.
Hur länge ska det demokratiska samhället inte kunna säkra barns och ungdomars individuella rättigheter och rätten att bestämma över sin egen kropp och över sitt eget liv? Skall vi bara hjälpa de som redan är hotade och enbart forska i hur ungdomar diskrimineras i namn av kulturer och religioner? Varför kan invandrarungdomar, särskilt flickor och unga kvinnor inte ha samma rättigheter som svenskar? Samhällets olika instanser har ett särskilt ansvar att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och unga flickor, och likaså rasism och främlingsfientlighet.
I många delar av världen är aborträtten hotad och i många EU-länder är aborträtten inskränkt. Konservativa och kvinnofientliga krafter har kommit in i flera länders parlament och regeringar, samt i EU- parlamenten. Detta är ett direkt hot mot kvinnors mänskliga rättigheter. Som ett resultat av förbudet mot aborter genomförs årligen cirka 19 miljoner illegala aborter varav 68 000 med dödlig utgång. Mörkertalet när det gäller illegala aborter är stort.
Våld mot kvinnor förekommer i alla länder. Demokratiska stater har i sina parlament stiftat lagar som syftar till att bekämpa mäns våld mot kvinnor och barn. Det finns dock flera stater där en sådan lagstiftning inte finns och uppenbarligen också en rad stater där lagstiftningen syftar till att beskära och motarbeta kvinnors rättigheter. Den irakiska regeringen har föreslagit en äktenskapslag, den så kallade Jafari-lagen, där nioåriga flickor kan giftas bort. I Iran kan 13-åriga flickor och 15-åriga pojkar giftas bort. I Jemen avled en 8-årig flicka under den våldtäkt hennes så kallade make genomförde under ”bröllopsnatten”.
Det finns alltså anledning att ställa några skarpa frågor: Hur kommer det sig att unga flickor kan misshandlas och könsstympas så att de får men för livet? Hur kommer det sig att kvinnor kan förnekas rätten till sin egen kropp och förvägras rätten till abort? Hur kommer det sig att allt detta kan ske och godtas – även i stater i västvärlden – genom att man hänvisar till ”kulturen” eller ”religionsfrihet”.
Det finns också i dag anledning att verkligen fundera över det absurda faktum att vissa av FN:s medlemsstater styrs av regeringar som förtrycker, förföljer och bekrigar sina länders religiösa och etniska minoriteter och bokstavligen för ett brutalt och våldsamt krig mot halva sin befolkning – mot kvinnor och unga flickor. Alla stater som är medlemmar i FN har undertecknat FN:s konvention om mänskliga rättigheter. De flesta har också undertecknat FN:s konvention om Kvinnans och barnets rättigheter. Flera av dem fortsätter dock att på mycket flagrant sätt att bryta mot de konventioner de undertecknat, särskilt när det gäller kvinnor och barns rättigheter.
Vi kvinnoorganisationer och människorättsaktivister i Sverige förväntar oss att Sverige i FN arbetar betydlig intensivare för frigivning av de bortrövade flickorna i Nigeria, i Norra Irak och Kurdistan. Sverige borde själva öppna eller verka för att öppna ett sjukhus för rehabilitering och skydd för kvinnor och unga flickor och barn och som har varit utsatta för olika former av förbrytelser. De våldtagna kvinnorna kan bära sjukdomar, blivit gravida eller utsatts för en sådan behandling att de lider av allvarliga både fysiska och psykiska trauman till följd av sexuella övergrepp. Dessa kvinnor måste få skydd för att kunna överleva och gå tillbaka till ett normalt liv. De måste skyddas från den förhärskande hederskulturen och familjeförhållanden på kyskhetskulturen, hederskulturen.
Den svenska regeringen borde, för att rikta uppmärksamheten på kvinnor och barns lidande också ta initiativ till en internationell konferens om kriget mot kvinnor och barn i Mellanöstern och Afrika.
