Att kvinnor och män har olika villkor i samhället och att medierna bär ett stort ansvar för sexism är två grundläggande frågeställningar som driver Isabelle Germain:

– Media sägs vara en spegel av samhället, men i själva verket är medierna mer sexistiska än samhället. Jag är övertygad om att vi måste agera mot media om vi ska kunna stoppa sexismen i samhället. Vi har uppnått många rättigheter, rätt att arbeta, preventivmedel och så vidare. Det som är viktigt nu är att utmana kvinnors och mäns föreställningar. Kvinnor tror fortfarande att lönearbete inte är för dem, för de får sådana föreställningar via media. Kvinnor med makt förlöjligas i media, de kallas bossiga på ett negativt sätt, därför vill kvinnor inte ha makt.

Vi träffas på ett av Paris anrika författarhak, i stadsdelen Montparnasse. Regnet öser ner och vi slår oss genast ner under tak på uteserveringen, bara några timmar innan jag ska lämna Paris. Isabelle Germain har varit stressad på sista tiden, och vårt möte dagen innan på tidningens redaktion glömde hon bort. Kalendern är fulltecknad, inte bara av tidningsjobbet utan dessutom av en massa genuskurser för olika företag för att dra in pengar till tidningen.

– Jag ger mig ut i näringslivet och förklarar vad som hindrar kvinnor att nå toppen. Flickor lär sig att bli passiva, väntar på att bli tillfrågade. Jag säger – vi får det vi kräver. Vi når dit vi strävar. Vi måste stå upp för oss, ställa krav. Du kan inte bara behaga, men det är vad flickor lär sig och vad alla förväntar sig av dem. Du kan inte bara vara vänlig och trevlig. Vi måste visa på andra exempel, att kvinnor är kapabla att inneha makt.

Kurserna är efterfrågade. Men de är inte vad som egentligen intresserar Isabelle Germain, hon är ju journalist och vill ägna sig åt en förnyande journalistik.

– Jag startade ett kvinnonätverk för journalister 1995. Ända sedan studietiden har jag upprörts över hur stereotypt media porträtterar kvinnor och män, förklarar hon.

De feministiska insikterna gjorde det svårt att riktigt trivas som ekonomi-journalist – det Isabelle Germain tyckte var viktiga frågor skulle oftast behandlas i notisform, om de behandlades alls.

– Ämnen som berör män anses väldigt angelägna. Även om du har bra ämnen som rör kvinnor anses de oviktiga. På en ekonomiredaktion till exempel är ett ämne som fertilitet relevant. Frankrike har ett jämförelsevis högt barnafödande. Franska journalister påstår därför att det finns en bra balans mellan privatliv och arbetsliv, att det finns en utbyggd barnomsorg. Men detta är fel!

– Bara 10 procent av barnen är i barnomsorg innan de börjar skolan vid tre års ålder. Resten är hemma. Kvinnor slutar jobba för att ta hand om barnen. Vi kan inte förklara nativiteten med barnomsorgen. Men journalistkåren fortsätter sprida lögner. Därför ville jag starta min egen tidning för att skriva om samhället utifrån mina egna utgångspunkter. Till exempel skriva om prostitution, eftersom den rådande normen i media är att prostitution inte går att stoppa.

– Det är en nyhetstidning, med målet att behandla alla typer av aktuella ämnen, och vilken påverkan olika saker får för jämställdheten. De flesta medier skriver om föräldraledighet som en angelägenhet för kvinnor. Jag anser att det är ett politiskt ämne som rör kvinnor och män och att vi måste göra politiska tidningar, inte bara fragmentariska.

– Är detta feministiska utgångspunkter? Jag vet inte. För mig är det normala utgångspunkter, verkligheten. Vi talar inte bara om feministiska frågor, vi behandlar nyheter, aktuella frågor, men på vårt eget sätt. Du hittar inte ordet feminist i spalterna, för det försvårar möjligheten att nå ut.

– En kort ja- eller nejfråga undviker jag att svara på. Ska jag svara kräver jag tid att förklara att om du anser att feminism är jämställdhet mellan kvinnor och män är vi alla feminister. Om du förknippar feminism med hysteriska krav, kanske jag inte är feminist – det beror på vad du lägger i ordet. Jag brukar vrida på frågan.

– När folk säger att de läser och ser att detta är annorlunda än andra medier. Folk säger att Les Nouvelles News öppnar deras ögon. När de övriga medierna påstår saker som att det är första gången en fransk person står på en prispall i en viss gren går vi till arkiven. Vi lyfter fram kvinnorna som glömts bort.

– Mest positiv. Men det är svårt att nå ut. Det skulle vara ett heltidsjobb att vara på twitter och facebook, vi hinner inte både göra en bra tidning och sprida den via sociala medier.

– Aldrig! Jag är en ganska lågmäld person jag tror att det kan spela en viss roll, för jag har aldrig varit utsatt. Jag har däremot varit med om att journalister försöker provocera och få mig nervös. För fransmän i gemen är feminister nämligen hysteriska. Om du inte är det, blir de besvikna. Mitt problem är att jag därför inte blir inbjuden till feministiska samtal, jag uppfyller inte stereotypen av hur en feminist är. Jag har skrivit tre böcker, ibland bjuder de in mig till tv, men jag varken gråter eller skriker. Så de bjuder inte in mig igen. De vill ju ha hysteriska feminister. Det är svårt att nå ut med en annan attityd, passar du inte i stereotypen är du inte intressant.

– Att det var möjligt för mig att bli min egen chef och starta ett företag. Det som dessutom förvånar mig är att feminism är ett så känsligt ämne, så subversivt. Jag vill ju bara lyssna lika mycket på kvinnor, skildra vad kvinnor gör när de får makt, och det upplevs som oerhört subversivt.

– Jo, vi skriver absolut om arbetarklassen och om kvinnors ekonomi, vilket inte uppmärksammas mycket i övriga medier. Vi skriver om våld mot kvinnor, ja, vi skriver om allt.

– Min dröm är en nyhetstidning som alla kan läsa, som har ett stort inflytande. Jag tror att det är möjligt.

– Ekonomiskt går vi inte runt. Vi har inte resurser till marknadsföring, därför når vi få. Jag hittar inga sponsorer. Det finns få rika kvinnor… Och pressen över lag går dåligt. Vi har prenumerationsintäkter på cirka 25 000 euro per år. Jag drar in cirka 55 000 euro på mina kurser, så totalt har vi en budget på omkring 80 000 euro. Mitt mål är att få in mer pengar från prenumeranter. Men i Frankrike tänker folk att information är gratis. Det är svårt att få dem att betala. Vi har inga höga löner. Och vi har teknik-kostnader. Jag har fått viss ekonomisk hjälp från en EU-fond. Och det finns en fransk pressfond som vi antagligen kommer att få något från.

– Inga aktivister skriver, i så fall bara krönikor. Vi samarbetar med aktivister och jag hittar läsare via dem, men jag vill göra en strikt nyhetstidning med journalistisk kvalité.

– Det är alltid viktigt. Men vi måste också ifrågasätta humor; när män säger något och det kallas humor kan det snarare vara kränkande eller förlöjligande av kvinnor. Jag tycker att det är viktigt att synliggöra och kritisera. Allt som kallas humor är inte roligt. Visst är det viktigt att få folk att skratta, men inte åt vad som helst. Tv-män som skojar nedlåtande ger jag inget för.

– Det förändras inte mycket, det står och stampar. Många är feminister 8 mars, men 9 mars har allt återgått till det vanliga. För franska journalister är feminism lika med aggressivitet. Punkt.

Innan jag lämnar Paris träffar jag också Arnaud Bihel, journalisten som är anställd på Les Nouvelles News sedan fem år tillbaka. Vi möts på redaktionen i stadsdelen Gare de l’Est, där han håller på med veckans artiklar som bland annat berör filmfestivalen i Cannes, ur ett feministiskt perspektiv. Den senaste tiden har han skrivit flera artiklar om skilsmässor och vårdnadstvister.

– Precis som i fråga om prostitution är det möjligt att utifrån feministisk analys komma till olika slutsatser: Att mammorna ska har första tjing, eller att papporna har samma rättigheter och skyldigheter. Detta diskuteras livligt i parlamentet just nu.

– Vi har en del reaktioner från antifeministiska män, men det är inget direkt förvånande. Tills i dag är feminismen inte så organiserad, det här är i sin linda. När feminismen blir starkare räknar jag med ett starkare motstånd.

– Tidningen är viktig, för våra ämnen ignoreras i media och i politiken. Med den nuvarande regeringen har feminismen kommit på dagordningen, men det är troligt att vi står inför en backlash. Presidenten har inget stort stöd, det politiska klimatet är farligt just nu, med en stark högerextremism. Efter nästa val är det ännu viktigare att våra feministiska röster finns kvar.