Saudiarabien präglar inte bara Mellanösterns öde utan även världspolitiken. Ett land med en kung och tusentals mäktiga prinsar och osynliga prinsessor. Mellanösternkännaren Bitte Hammargren har under sin långa journalistkarriär besökt landet och träffat makthavare och oppositionella, samtalat med kvinnor som kämpar för jämställdhet. I ett samtal med Feministiskt Perspektiv förklarar hon varför västvärlden tolererar Saudiarabien och hur kvinnor flyttar fram sina positioner trots landets kvinnofientliga lagar.
Du citerar en saudisk affärskvinna i din bok Gulfen, En framtida krutdurk. Hon säger att ingen vet vad som kommer efter Saudiarabiens kung Abdullah, som snart är 91. Denna kvinna tror knappast att situationen i landet blir bättre efter hans död. Från Mellanöstern hörs samtidigt många rop av rädsla inför framtiden. Människor vill ha förändring och mer demokrati, men de tvivlar på om förändringen kommer att leda till förbättring. Tycker du att denna rädsla för framtiden har med erfarenheten folk skaffat sig under de senaste 100 åren att göra, då varje ny härskare blev ännu värre än den tidigare?
– Alla i regionen är i princip rädda för våldsamma förändringar. Saudier är också rädda att förlora vad de redan har materiellt. Saudiarabien har haft en enorm ekonomisk utveckling. På några årtionden har landet vuxit från ett fattigt ökenland till en stenrik oljenation. De vet vad de har med kung Abdullah, men inte vad som kommer efter honom. Kronprins Salman är närmare 80 och sjuklig. Nummer tre i successionsordningen, prins Muqrin, är född av en kvinna som ursprungligen var slavinna. Därför kan hans legitimitet som kung bli omtvistad. Efter dessa tre halvbröder, som alla är söner till rikets grundare Ibn Saud, kommer nästa generation av prinsar och de kommer att slåss om makten.
– Saudiarabien är det enda land i världen som har sitt namn efter den styrande klanen. Al Saud är namnet på en släkt på Arabiska halvön som lierade sig med den förste wahhabiten, en ultrakonservativ domare, på 1700-talet. Under 30 år av krig i början av 1900-talet lade Ibn Saud under sig vidsträckta territorier, med hjälp av gudskrigare. Saudiarabien är inte homogent på något sätt. Det pågår maktstrider mellan de olika prinsar i kungahuset. Några mäktiga prinsar har kontroll över olika väpnade grenar och de står för olika politiska intressen. Folk vet att det förekommer maktstrider i denna yngre generation prinsar. Till det har du stora stammar som också är beväpnade. Det finns vapen i samhället. En del stammar har sina fränder i Irak, Syrien och Jordanien. Folk är medvetna om alla dessa faror. Saudier ser hur regionen är i gungning, men ingen vettig människa där vill ju ha det som i Syrien!
Folk i hela regionen är livrädda för smittan från Syriens konflikthärdar, det hör man ofta i samtalen. Nu finns det ännu en direkt fara som särskilt skrämmer kvinnorna, det vill säga Daesh, terroristorganisationen IS, som folk i regionen kallar för barbarer. Hur ser saudier på hoten?
– Det finns en stor osäkerhet när det gäller framtiden. Daesh, som man säger i Mellanöstern medan vi i Sverige oftast säger, IS eller Islamiska staten, har tagit kontroll över stora delar av sunnitiska områden i Syrien och Irak. Men de har också celler i Saudiarabien, som har begått terrorattentat där på sistone. Bland Saudiarabiens 70 000 rättslärda eller predikanter finns ett antal som är anhängare av Daesh. Vi vet också att några tusen saudier har anslutit sig till Daesh och Jabhat al-Nusra i Syrien. Officiellt handlar det om 2 000 saudiska män, men de är sannolikt fler. Bland saudiska salafister finns två typer: De som är kungatrogna och menar att kung Abdullah har rätt att styra i allians med islamiska rättslärda, och motståndarna som säger att kungahuset är korrupt och har förfalskat ”sann islam”.
– Bland de salafistiska kungamotståndarna finns de som sympatiserar med al-Qaida och Jabhat al-Nusra, medan andra är för det konkurrerande Daesh (IS). Skolundervisningen i Saudiarabien bygger på en variant av salafism, wahhabismen. Men denna salafism hjälper också de kungakritiska ultrakonservativa krafterna, som stöder Daesh, att vinna själar. Så det pågår en kamp om själarna i Saudiarabien just nu. Saudiarabiens styrande säger att de ska slå ned på predikanter som stöder Daesh. Men mer reformvänliga islamiskt rättslärda, sufister till exempel, håller sällan fredagspredikan och har svårare att nå ut och påverka. Saudier av olika åsikter är mycket aktiva i sociala medier, men de har inga öppna mötesplatser eftersom det inte finns någon mötesfrihet i landet. Därför har moskéerna blivit samlingsplatser.
Är Saudiarabiens kung Abdullah populär bland kvinnorna med tanke på att han genomfört en del reformer de senaste åren?
– Kung Abdullah har varit relativt progressivt i vissa frågor, som när han öppnade sitt rådgivande organ för kvinnor. Då gick kvinnorepresentationen från noll till 20 procent. Han bad inte ulema, islamiskt rättslärda, om lov utan han förklarade sitt beslut med att samhället behöver det. För yrkesaktiva saudiska kvinnor var det en viktig gest. De såg det som ett stöd för att de ska kunna bidra till samhällets utveckling. Men samtidigt håller kungen fyra av sina egna vuxna döttrar inspärrade. Och han har inte upphävt det förmyndarskap, som alla kvinnor måste lyda under. Han har inte heller gett kvinnor rätt att köra bil och inte dragit åt tyglarna för den avskydda, ultrakonservativa moralpolisen. Många yrkeskvinnor oroar sig för att det ska bli ännu sämre för dem när kung Abdullah är borta.
– Det är intressant att se att bara en enda av de saudiska kungarnas många hustrur har kallats för drottning. Det var drottning Iffat, som gifte sig med kung Faisal. Iffat växte upp i Istanbul. När Faisal friade till henne, sade Iffat att hon bara tänkte gifta sig om hon fick förbli hans enda hustru. Sedan blev det inte så! Han gifte sig med fler. Men Iffat, som växt upp i Istanbul, bestämde sig ändå för att satsa på flickors utbildning. Så under kung Faisal öppnades de första flickskolorna i Saudiarabien på 1960-talet, trots protester från de konservativa. Drottning Iffat stod i detta sammanhang för en progressiv trend. I dag finns ett universitet för kvinnor som kallas för Iffat-universitetet. Jag har besökt det. Där utbildas en kvinnlig elit. Rektorn vill att de utexaminerade kvinnorna ska ha de bästa jobben och bidra till samhällets utveckling. Utbildade kvinnor i Saudiarabien är ofta mycket framåt. Vid handelskammaren i Jeddah finns också en avdelning som är till för att främja kvinnors i yrkeslivet. Kvinnor kämpar för att flytta fram sina positioner hela tiden.
Vad säger de kvinnor som inte gillar reformer och förändring?
– En del kvinnor upprätthåller konservatismen och är rädda för förändringar. Det finns saudiska kvinnor som är rädda för globaliseringen. En framgångsrik affärskvinna från en rik familj, bröt plötsligt samman när jag intervjuade henne. Hon var rädd för globaliseringen och dess konsekvenser. Hon var rädd för att hennes man skulle ta sig en ny fru. Tillgången till libanesiska tv-kanaler med sexiga sångerskor och porrfilmerna från väst oroade henne. ”Vi vet inte hur vi saudiska kvinnor ska bete oss längre. Ge oss vårt traditionella samhälle tillbaka, det var enklare så”, klagade hon. Rädslan för att mannen ska ta sig fler hustrur, som är yngre och vackrare, påverkar alla saudiska kvinnor och deras syn på livet.
Kampen för saudiska kvinnors frihet handlar inte bara om att köra bil, har du sagt. Hur menar du?
– Det är tragiskt att kvinnor inte ens får köra bil trots att de kämpat för detta i 24 år. Men det stora problemet är att alla saudiska kvinnor måste ha en manlig förmyndare. Även en kvinnlig företagsledare, professor eller miljonär måste ha en förmyndare i kontakt med saudiska myndigheter, exempelvis för att öppna bankkonto, skaffa pass, resa utomlands eller ta ett jobb. Det är fruktansvärt förnedrande. Det är könsapartheid. Generellt studerar fler kvinnor än män på universiteten. Ändå måste alla dessa välutbildade kvinnor ha en manlig förmyndare. En kvinna påpekar i boken att även om saudiska kvinnor skulle få rätt att köra bil, är det ingen verklig reform så länge kvinnor fortfarande är underställda en manlig förmyndare, som kan neka dem rätten att ta körkort. De som råkar vara födda i ”fel” familj, får då inte köra bil hur som helst, så länge förmyndarskapet består.
Hur ser saudiska kvinnor på svenska kvinnor?
– De som har studerat och vistats utomlands och är världsvana, måste hantera dubbelheten. De kanske lever ett liv i familjen och ett annat liv ute på gatorna. Dessa kvinnor är många gånger avundsjuka på de friheter vi har i Sverige. Ändå tycker nog många att vi är lite omoraliska här och har för stora individuella friheter.
Finns det samlingsplatser för kvinnor, en underjordisk kvinnorörelse i Saudiarabien?
– Samlingsplatserna för kvinnor är ofta i hemmen, bakom höga murar. Kanske kan man också kalla kampanjen för rätten att köra bil för en underjordisk rörelse. Men till saken hör att många kvinnor tar ställning offentligt för detta krav. De lägger ut bilder när de kör bil på YouTube och Twitter, trots att en del har fängslats för detta. Många har förlorat sina jobb som straff. Det finns också många kvinnor som försöker bryta ned könsbarriärerna. I boken berättar jag om ett rocktjejband till exempel. Det finns kvinnliga musiker, konstnärer, författare och filmare. När en saudisk tjej nyligen greps på en fotbollsarena, sedan hon klätt ut sig till manlig åskådare, är det svårt att veta om det var en organiserad eller en spontan handling av en fotbollsälskande tjej.
– Kung Abdullah har inrättat ett stipendieprogram för saudier som studerar utomlands och av dessa utlandsstudenter är allt fler kvinnor. Själva idén med stipendieprogrammet är att studenterna ska utbilda sig och ta hem ny kunskap som inte ges på saudiska högskolor och universitet. Många kommer förstås hem med nya idéer, så stipendieprogrammet kan ha en enorm förändringskraft på sikt.
Varför tolererar USA och EU ett land som Saudiarabien som finansierar fundamentalismen i regionen och sprider bakåtsträvande värderingar?
– Därför att oljan finns där, naturligtvis! Det är ett land man kan göra stora affärer med. Det är lätt att kritisera ett land som Vitryssland, eftersom det inte finns några stora affärskontakter som äventyras där. Men i Saudiarabien går det att vinna enorma, lönsamma affärskontrakt.
Men det saudiska agerandet stärker västfientlighet, de föder allt fler reaktionära krafter som destabliserar regionen. USA har blivit av med många oönskade allierade förut, Iraks Saddam Hussein för att nämna en. Hur kommer det sig att de inte gör det samma med ledningen i Saudiarabien eller åtminstone stödjer de reformvänliga krafterna i landet?
– Intressant fråga: Hur tänker man i USA om Saudiarabien egentligen? Och vad var det som gjorde det att al-Qaida vände sig mot USA? Jo, det var när det saudiska kungahuset släppte in hundratusentals amerikanska soldater på saudisk mark för att tvinga ut Saddam Hussein ur Kuwait. Usama bin Laden sade till saudiska kungahuset, ”låt mig och mina mujahedin kasta ut Saddam ur Kuwait, vi vet hur man gör”. Kungahuset sade ”nej tack” och bjöd i stället in amerikanska soldater i muslimers heliga land. Detta ledde till ett enormt hat mot USA. Amerikanska trupper kan inte sändas till Saudiarabien igen. Amerikanerna vill inte heller att de jihadistiska salafisterna ska växa och USA vill ha stabilitet kring oljekällorna. De är självklart rädda för oro i världens största oljeproducerande stat.
Men i längden hamnar väst i alla fall i det läget att de kanske köper några år till, men långsiktigt reproducerar Saudiarabien den fiende som USA är rädd för.
– Ja, så är det. al-Qaida fick till en början stöd av Saudiarabien. Och Daesh/IS har beröringspunkter med den saudiska statsbärande ideologin, wahhabismen. Men skulle det saudiska kungahuset falla nu, skulle kanske ännu värre extremister ta över – liknande dem som ockuperade Stora moskén i Mecka 1979. Omvärlden är dålig på att förstå maktförhållandena i Saudiarabien och vi vet inte vad som kommer att hända vid nästa maktskifte.
– Vad jag bland annat försöker att säga med min bok är att om vi inte höjer vår röst när fredliga reformister tystas och sätts i fängelse, finns större risk för att unga saudier, som är frustrerade över korruptionen och förtrycket, kommer att lyssna på extremisterna. Då blir det lättare för IS att rekrytera fler. Vi måste visa vårt stöd för Saudiarabiens reformister, för de behövs för att det ska bli en fredlig reformpolitik. Alternativet kan bli stor social och politisk oro. Det vet alla. Länderna på Arabiska halvön är inte genuint stabila.
