Laura Tejado Montero kämpar för aborträtten i Spanien. Hon menar att det högerparti som för närvarande styr Spanien genomdriver ett program som går ut på att kontrollera kvinnors kroppar och stärka den heterosexuella kärnfamiljen. "Vi ska aldrig ta någon rättighet för given, för även om vi kämpat hårt för den kan den tas ifrån oss på ett ögonblick", uppmanar hon. Vi träffade henne på Feministisk Talkshow på Nordiskt Forum.
Edda Manga: Vi har tagit del av mycket oroväckande rapporter om inskränkningar av aborträtten i Spanien och andra europeiska länder. Kan du beskriva situationen?
Laura Tejado Montero: Sorgligt nog erfar vi i Spanien en stor tillbakagång vad gäller kvinnors rättigheter; sociala rättigheter i allmänhet och kvinnors rättigheter i synnerhet. Partido popular som styr landet sedan 2011, eliminerar alla framsteg som den tidigare regeringen, den socialistiska, har bidragit med. Nu har de lagt in en utredning med ett nytt förslag på abortlag som håller på att gå igenom. Det kommer att begränsa aborträtten för kvinnor till endast två fall: våldtäkt eller i fall där kvinnors mentala och fysiska hälsa är i grov fara. I båda fallen krävs mycket pappersarbete, två olika intyg från två olika psykiatriker med en obligatorisk sju dagarsperiod av reflektion över beslutet. De får dig att vänta i sju dagar och tänka över ditt beslut som om du vore ett barn.
EM: Varför händer detta? Vad är bakgrunden till det?
LMT: Jag vet inte hur den politiska situationen i Sverige ser ut, men I Spanien finns det en stor konfrontation och en polarisering på grund av den ekonomiska krisen som slår hårt mot medborgarnas rättigheter. Arbetslösheten är mycket stor och människor är oroliga och arga. Samhället är oerhört polariserat: å ena sidan har högerextremistiska och rasistiska partier fått manga röster. Å andra sidan finns det en stark social rörelse – som inte enbart består av feminister – som kräver en mer demokratisk politik och mer social rättvisa. Bara fyra månader före det senaste EU-valet i Spanien grundades ett nytt parti, Podemos (Vi kan), vilket har sina rötter i den sociala rörelsen ”Indignados”. De fick nio stolar i EU-parlamentet.
EM: Vad vi kan se efter EU-valet är faktiskt att vi inte står inför en en homogen våg av europeisk fascism som reser sig utan att det handlar om en polarisering. I Spanien, precis som i Sverige, finns det stora rörelser mot den nya fascismen. Jag undrar om du sammankopplar situationen i Spanien, vad gäller aborträtten, med andra länder?
LMT: Jag har ingen djup kunskap om situationen i andra länder. Det verkar som att Irland går i motsatt riktning. De har en mycket begränsad aborträtt. Men nu öppnar de upp. Katolska kyrkan har ett stort inflytande på politiken i Spanien just nu. Det finns en biskop, ett officiellt romerskt-katolskt säte, som fungerar som en lobby. De har kopplingar till regeringen. Jag tror att detta kan vara orsaken till den specifika situationen gällande aborträtten i Spanien.
EM: Hur ser motståndet ut?
LMT: Den feministiska rörelsen i Spanien utökar nu sitt nätverk i motstånd mot begränsningar av aborträtten. Den nuvarande lagstiftningen trädde i kraft först 2010. Det är en lag som tillåter kvinnor att ta abort villkorslöst upp till 12-14e veckan. På grund av att den feministiska rörelsen just lyckats få igenom den nya lagen var den inte särskilt engagerad i abortfrågan för två år sedan när det nya konservativa förslaget kom. Det var den äldre feminismen som hade kämpat för aborträtten, yngre människor, de yngre feministerna i Spanien, tog för givet att abort är en rättighet. Men ända sedan det här lagförslaget kom för två år sedan skapar vi nya allianser med yngre feminister. Vi arbetar tillsammans i ett nätverk. Vi har självklart olika åsikter, men vi går tillsammans på demonstrationer och aktioner.
EM: Tror du att den nya lagen kommer att finna laga kraft?
LMT: Ja, rätt var det är så kommer den att gå igenom. Jag tror att de använder sig av en strategi: enligt det första lagförslaget skulle abort inte tillåtas i fall av fosterabnormalitet utan enbart i våldtäktsfall och i fall som utgör en grav fara för kvinnor. Men efter att vi under två år fört en kamp och protesterat säger de att ”det kommer bli möjligt att ta abort i fall med fosterabnormalitet”. De säger ”okej, ni får det här, det här och det här” så att situationen inte verkar så dålig fast den i själva verket är det.
EM: Det fascistiska partiet som finns i Sveriges riksdag, Sverigedemokraterna, föreslår begränsningar av aborträtten. De börjar försiktigt genom att endast angripa antalet veckor det går att få fri abort. Men det förvånar mig lite att Partido Popular väljer att ge eftergifter just i fråga om missbildningar hos fostret. Här i Sverige har vi haft en lång tradition av rashygien, där deformationer hos fostret inte bara har setts som ett legitimt skäl att utföra abort utan där de även har varit obligatoriska. I katolska länder har läget historiskt varit ett annat.
LTM: De kallar det för ”rashygienisk abort” och samtidigt godkänner de modifieringar av lagtexten som gör det möjligt att utföra obligatoriska steriliseringar av människor med mentala och fysiska funktionshinder – även utan deras vetskap. De har tagit bort socialt stöd till funktionshindrade. Det verkar som att de verkligen inte bryr sig om människor med funktionshinder men de bryr sig om att kontrollera kvinnors kroppar.
EM: Hur ser lagen gällande homosexualitet och homosexuellas reproduktiva rättigheter ut?
LTM: Detta är ännu en av Partido Polulars viktiga frågor. Förra sommaren gjorde de modifieringar av lagen om reproduktivt stöd så att bara kvinnor med en manlig partner kan få fritt reproduktivt stöd från det nationella hälsosystemet. Ensamstående mammor och lesbiska par blir nekade reproduktivt stöd från systemet. Det handlar om en rörelse som vill förstärka den heterosexuella kärnfamiljemodellen.
EM: Ja, det låter som en nationalistisk ideologi som försöker att kontrollera nationens reproduktion. Men finns det någon explicit koppling till befolkningsfrågan? Jag menar, den europiska befolkningens födelsetal sjunker. Kopplas lagstiftningen ideologiskt till det fenomenet?
LTM: Abortmotståndsrörelsen I USA kallar det för ”den demografiska vintern” – vi får erkänna att de äger vissa kommunikativa färdigheter, de uppfinner vissa ord. Och ja, de använder det självklart. De kopplar det de kallar den demografiska vintern till den höga abortstatistiken. Men vad förväntar de sig när de inte ger människor ett minimalt socialt skyddsnät?
EM: Det var samma jargong i Sverige på 1930-talet. När Alva och Gunnar Myrdal skrev Krisen i befolkningsfrågan. Det är intressant att högerns förslag på hur sjunkande nativitet skulle lösas var redan då att lagföra abort och förbjuda preventivmedel.
LTM: Ja, det är ännu en poäng. De vill skära ner på möjligheten att göra abort, men de eliminerar också sexual- och reproduktionsundervisningen på skolor, de låter inte farmaceuter sälja p-piller och självklart inte dagen-efter-piller. De ger också läkare ökade möjligheter att göra ”samvetsprotester”. Med den nuvarande lagen kan människor, läkare, sjukskötare vägra att utföra en abort, men de måste berätta var du kan göra det. Med det nya förslaget har de (läkare och sjukskötare) rätten att vägra berätta för en kvinna var hon kan utföra abort.
EM: Rent historiskt framstår det som paradoxalt eftersom den politik som socialisterna lanserade lyckades bättre. Den gick ut på att underlätta för människor att ha barn om de så önskade och samtidigt ge dem kontroll över sin reproduktion, till exempel genom sexualkunskap på skolan. Det var ett helt annat paradigm och till dags datum har det fungerat här i Sverige där det finns högre nativitetstal än i resten av Europa. Men jag ska ställa en sista fråga till dig: om du inte skulle tvingas kämpa för att behålla en rättighet som redan vunnits utan fick blicka framåt och bestämma den riktning vi skulle gå, vad skulle du välja?
LTM: Ja, jag brukar alltid betona att vi, speciellt kvinnor, inte ska ta några rättigheter för givet. För även om vi tänker att de finns där, att vi har kämpat hårt för dem, att vi har aborträttigheter till exempel, så kan det snabbt gå ett steg tillbaka. Så vi ska aldrig sluta kämpa och strida för ytterligare en vision, ytterligare ett mål. Den grupp som jag är en del av i Spanien vill ha en reell möjlighet till fri abort för alla kvinnor, inklusive minderåriga kvinnor och flickor. Den feministiska rörelsen i Spanien var mycket nöjd med den nya lagstiftningen 2010, men vi vill ha en verklig rätt att välja om vi vill bli mödrar. Inte bara i vissa fall, på vissa sätt, utan som en rättighet. Inte som ett brott, som bara är tillåtet i vissa fall.
