Spaniens justitieminister Alberto Ruiz-Gallardón har avgått sedan premiärminister Mariano Rajoy tillkännagett att den omstridda reformen av abortlagstiftningen inte blir av. Beslutet beskrivs i huvudsak som en feministisk seger. Samtidigt fortsätter mobiliseringen, inte minst inför vad många feminister nu befarar – att striden om aborträtten återupptas i landets konstitutionsdomstol.
Det var justitieminister Alberto Ruiz-Gallardón som utformade ett lagförslag som i praktiken skulle innebära ett totalförbud mot abort. Förslaget har kritiserats hårt av såväl kvinnorättsaktivister som forskare och samtliga oppositionspartier. Vid en presskonferens förklarade Gallardón att hans engagemang bygger på det uppdrag regerande Partido Popular (PP) gett honom, och han konstaterade att lagförslaget om inskränkt aborträtt följer partilinjen.
Motstånd har dock funnits inom PP:s egna led, även om regeringen, liksom Gallardón själv, hållit masken in i det sista. Hans efterträdare, Rafael Catalá Polo – som lämnar ifrån sig infrastrukturministerposten – var redan utsedd. När premiärminister Mariano Rajoy meddelade att reformen återkallas på onsdagseftermiddagen, angav han som motiv att tillräckligt stöd saknats. Samtidigt lovade han att regeringen ändå kommer förändra reglerna så att minderåriga måste ha tillstånd från sina vårdnadshavare för att avsluta en graviditet, vilket varit ett av aborträttsmotståndarnas främsta krav.
En dag att fira
”Tillsammans kan vi förändra händelseförloppet, det har vi visat, det har vi lyckats med! Och nu fortsätter vi kämpa för våra sexuella och reproduktiva rättigheter. Om lagen ska röras blir det bara för att utöka rättigheter, aldrig för att begränsa dem. Den 28 ses vi på gatorna, vi har mycket att fira!”
Så lyder inbjudan till en av de många manifestationer kvinnorättsorganisationer kallat till i helgen. Den 28 september är en global dag för avkriminalisering av abort, med starkast tradition i Latinamerika och kvinnoorganisationerna i Spanien hade planerat sammankomster, oavsett vad beskedet skulle bli. Nu blir det ett tillfälle att fira, men också samla nya krafter.
Begoña Piñero beskriver tisdagens besked som en kollektiv seger för civilsamhället. Hon är florist, ordförande i kvinnoorganisationen Tertulia de Les Comadres och en av initiativtagarna till ”la tren de la libertad”, eller ”frihetståget”, som i februari lyckades med den allra största mobiliseringen till stöd för aborträtten som genomförts i Spanien, med stödmanifestationer runtom i världen. I spansk radio berättar hon nu om glädjen över beskedet, men också om farhågorna och varför det inte går att luta sig tillbaka än.
Demokratisk kris
Feministerna befarar att PP kommer att föra kampen mot aborträtten vidare i konstitutionsdomstolen, efter att ha förlorat den politiska striden. Sedan tidigare har partiet inlett en juridisk process mot 2010 års abortlagstiftning, som infördes av den dåvarande socialdemokratiska regeringen, för att den ansågs strida mot författningen. Prövningen lades på is inför utsikten att lagen skulle reformeras.
Enligt Adoración Guamán, juridikprofessor vid universitetet i Valencia, är det inte hela lagen, utan vissa delar av den, vars konstitutionsenlighet har ifrågasatts av PP. Till tidningen Diagonal säger hon att partiet troligen kommer att återuppta processen för att blidka de mest hårdnackade aborträttsmotståndarna och att sådant som samvetsvägran, restriktioner för minderåriga och tidsgränserna inom vilka abort kan tillåtas kommer stå i fokus. Guamán anser inte att konstitutionsdomstolen ska användas som bakdörr för att reglera en fråga som i grunden är etisk.
– Det visar vilken demokratisk kris vi befinner oss i och ger upphov till allvarliga tvivel om domstolens legitimitet. Att överlåta frågan till en hög domstolsinstans förskjuter debatten om kvinnan och hennes politiska autonomi inför beslut i etiska och biologiska frågor, som en domstol inte borde delta i, säger hon.
Risken nu är enligt Carlos E Cué, politisk krönikör på El País, att effekten blir mer långvarig – om konstitutionsdomstolen kommer fram till att den aktuella lagstiftningen är författningsstridig. Då blir det svårare för oppositionen att återställa aborträtten vid ett regeringsskifte.
Domstolens ordförande är en tidigare företrädare för PP, och partiet har tydlig majoritet, samtidigt som Andrés Ollero, tidigare kongressledamot för PP och den som driver processen i högsta domstolen, är känd för sina ställningstaganden mot aborträtten.
Aborträtten inte förhandlingsbar
Tidningen Diagonal har också talat med erfarna feministiska aktivisten Justa Montero från organisationen Mujeres ante el Congreso (”kvinnor inför kongressen”), som understryker att det finns gott om skäl att upprätthålla mobiliseringen och delta i manifestationerna den 28 september. Bland annat det faktum att aborträtten överhuvudtaget ifrågasätts.
– Just nu tycks vår rätt vara förhandlingsbar valuta under en djup demokratisk kris, säger hon, men betonar samtidigt vikten av att lyfta fram mobiliseringarnas betydelse.
Montero och hennes grupp vill också sätta rätten till abort i ett större sammanhang för att säkerställa sexuella och reproduktiva rättigheter för alla sexuella identiteter, inklusive de icke-normativa. Detta inom ramen för ett fritt och önskat moderskap.
– Det är tack vare trycket som utövats på gatan som vi lyckats skapa en hegemoni över Partido populars egna väljare när det gäller rätten till självbestämmande. Det är något vi har uppnått genom den feministiska rörelsen och andra sociala aktörer som har deltagit i demonstrationerna.
Viktigt för alla som kämpar
RFSU:s förbundsordförande Kristina Ljungros är en av dessa aktörer. Hon deltog i frihetstågets stora manifestation i Madrid i februari, och har även bedrivit lobbyarbete på hemmaplan. Att lagförslaget nu dras tillbaka ser hon som en seger inte bara för kvinnor i Spanien. För samtidigt som norska jämställdhetsministern också tvingades dra tillbaka ett förslag som skulle göra det svårare för kvinnor att få tillgång till abort i Norge, konstaterar Kristina Ljungros att motstånd mot aborträtten bedrivs framgångsrikt på andra håll i Europa, bland annat i Polen. Och om det spanska förslaget hade gått igenom skulle det ha inneburit ett stöd till för abortmotståndare i andra länder. Nu kan segern för aborträttens försvarare istället fungera som inspiration för andra som kämpar, inte minst i den senaste folkliga mobiliseringen på Irland, som tillsammans med Polen och Malta har Europas mest restriktiva abortlagstiftningar.
