Nej tack, har varit Tawakul Karmans svar det senaste året. Fredspristagerskan från 2011 har inte tid att resa jorden runt och föreläsa. Hemlandet Jemen behöver henne, säger hon, när hon gör ett undantag och besöker Sverige på Internationella kvinnodagen. Tanya Holm rapporterar från Nobelmuseet i Stockholm.
En röd-vit megafon ligger på bordet intill bubbelvattnet framför Tawakul Karman.
– Före revolutionen använde vi den för att sälja tomat och potatis.
I Jemen skrattade de åt henne när hon tog megafonen, marscherade runt huvudstaden och ropade ut annat än kilopriser. Den i dag 35-åriga politikern och aktivisten skänker nu sin megafon till museet tillsammans med ett par sönderslitna skor.
– Walk and Talk!
Det är hennes paroll. Och trasiga skor betyder att segern är nära.
– Lyssna inte på henne, hon är galen sa de om mig.
Hon ler.
– Men vi visade dem hur galna människor förändrar världen.
Det blir applåder i den fullsatta salen inne på museet. Besökare som inte fått plats trängs vid sidan av för att få en titt. I taket hänger vita västerländska män som fått pris före henne. Hon är den första och hittills enda arabiska kvinna att tilldelas ett Nobelpris. Därför att västvärlden inte vetat mycket om arabiska kvinnor, förklarade hon oktoberdagen för två och ett halvt år sedan efter tillkännagivandet. Det är på väg att ändras, förutspådde hon, tack vare de folkliga upproren i Nordafrika och Mellanöstern. Världen skulle tänka på regionen och få upp bilder av kvinnor på barrikaderna för lång tid framöver.
Den fria kvinnan
I dag överraskar hon med att inleda på engelska som hon lärt sig de senaste få åren, hon vill passa på att öva sig. Hennes tal är nedskrivet och på förhand översatt i en noggrann och stundvis snårig översättning som presenteras av tolken utan uns av den glöd med vilken Tawakul Karman framför det.
– Den fria kvinnan är hon som befriar sitt land från förtryck.
Tawakul Karman är känd för sina slogantal, ofta peppande och mycket optimistiska. Dagens är inget undantag. Hon skickar hälsningar till revolutionärernas Ukraina och de arabiska länderna där ”kvinnor leder länder på rätt väg”. Hon nämner Irak, Jemen och Egyptens kvinnor ”som offrar sig för att förändra sina länder”.
I Jemen är många ur kvinnorörelsen förbannade och besvikna över att kvinnor inte fått det påtagligt bättre efter revolutionen. De menar att så länge deras två viktigaste krav inte genomförs på dels 30 procents kvotering till politiska poster, dels en åldersgräns för äktenskap är det för tidigt att ropa hej. Tawakul Karman tycker däremot att allt blivit bättre. Hon nämner dock inga specifika framsteg, annat än att den förre presidenten avsatts. Men hon förutspår en ljus framtid. När hon får frågan från en av besökarna om hur det går med kampen för en kriminalisering av ”tidiga äktenskap” svarar hon att den redan är vunnen. En 18-årsgräns för giftermål är föreslagen i den nyligen avslutade Nationella dialogen där representanter för landets olika grupper kommit överens om nya lagar. Nu återstår bara att lagen införs i den nya konstitutionen. Här betonar flera ur kvinnorörelsen istället att inget formellt spikats i frågan och att den svåra kampen alltså fortsätter.
Med sig i dag har Tawakul Karman ett budskap till kvinnor över världen.
– Vi kan aldrig göra oss av med besvär utan att ställa till besvär.
Det blir handklappningar också för det.
Eget ansvar
Hon menar att kvinnor marginaliseras i och stängs ute från sina samhällen. Och nämner en ”manlig förslavning” av kvinnor. Frigörelsen börjar, resonerar hon, i enskilda kvinnors tankar som på sikt har kraft att välta samhällen. Därför att förändring sker två gånger: den första är mental och handlar om drömmen om något bättre, den andra är själva genomförandet i verkligheten.
– Hatet mot kvinnor måste besegras, inte som en hämnd, utan en utmaning.
Hon talar direkt till sina åhörare i salen.
– Jag vill säga till kvinnorna här att kvinnors deltagande är kvinnors eget ansvar. Det är inte sant att det är samhället som är orsak till kvinnors misslyckande eller lyckande. Det är bara kvinnors ansvar och de måste uttrycka sig med mod.
– Sedan kan kvinnor vända sig till sin familj för att vinna dess förtroende och respekt, därifrån kan kampen fortsätta.
– En sak vi kvinnor alltid måste minnas är att vi måste tro på oss själva och på våra familjer.
– Den dagen vi gör det kommer män direkt att överlämna makt och ledning till oss. Det kommer att ske naturligt och vara lättare för dem än att de lämnar den till sina bröder.
Allt ligger i samhällets intresse.
– Manliga samhällen behöver modiga kvinnor. Det är en ironi som Arabiska vårens revolutioner kunnat visa oss. Plötsligt har kvinnor dykt upp och bevisat att de kan leda revolutioner. När kvinnor klivit fram och visat sina förmågor har våra manliga samhällen låtit kvinnor leda revolutioner.
Idealistiskt budskap
Och till världens alla kvinnor vill hon därför framföra följande slutsats.
– Från och med nu är det du som är ansvarig för allt som ska ske i framtiden. Du ska åstadkomma det. Oavsett vad drömmen är, när du tror på den kommer den att ske.
Det gäller kvinnor i alla länder.
– Det är tid att kvinnor arbetar i en regional, nationell och global miljö. Därför uppmanar jag alla världens kvinnor: förena er!
Hon pekar på tolken som betar av de nedskrivna passagerna bit för bit.
– Översätt allt! säger hon på arabiska och fortsätter sedan vänd mot publiken.
– Förena er så vi ska kunna kämpa för en värld med rättvisa, och frihet, mot korruption.
Tolken hade missat ett av orden.
– Frihet, påminner Tawakul Karman.
Männen behöver också förena sig för att arbeta tillsammans, tillägger hon, och får applåder från dem. Hon skulle ha talat i 45 minuter. Efter en och en halv timma vill publiken ha mer. Men då är det dags för Tawakul Karman att avrunda.
Budskapet är mer idealistiskt än realpolitiskt: de kvinnor och män som tror på något kan faktiskt åstadkomma det.
