Vad gör dom politiska partierna åt den bristande jämställdheten och vad gör de för att öka representativiteten hos sina kandidater? Det frågar sig Zayera Khan, som tagit del av näringslivsforskarna Johanna Rickne och Olle Folkes studier om kvinnors bristande representation inom politiken, och som nu kräver att partierna tar sig i kragen.
Det har nyligen kommit ut en rapport från Institutet för näringslivsforskning med titeln Könskvotering och kvinnors karriärer. En jämförelse av svenska politiska partier av näringslivsforskaren Johanna Rickne som redogör för kvinnors politiska representation i de svenska politiska partier som har könskvotering som arbetsmodell. Könskvotering genererar en högre andel aktiva kvinnor i kommunalpolitiken, men även de drabbas tyvärr av social stigmatisering och backlash främst från männen inom de egna partierna.
Partier som har könskvotering har större andel kvinnor på ledande positioner och det gäller främst partier som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Dock är det fortfarande 57 procent män som är kommunalpolitiker och förklaring till varför det finns färre kvinnor i politiken på toppen i den politiska kedjan är ”brist på kvalificerade kvinnor”.
Den genomsnittliga andelen kvinnor i kommunfullmäktige har ökat från 41 procent 1994 till 43 procent 2010. Socialdemokraterna stod för ökningen mellan 1991 och 1994, framförallt för på grund av införandet av varannan damernas.
Att kvinnor hoppar av tidigare motiveras främst med hänvisning till familjen och att arbetet bedrivs på kvällstid vilket gör det ännu svårare för kvinnor att kombinera politiken med sina arbetsliv och med privatlivet. Dom flesta partier har inga regler kring kvällsmöten varken när det gäller medlemsmöten, fullmäktige, kommunstyrelsen och nämnder.
Nu i valtider är frågan relevant om hur de nyvalda kommunpolitiker ska bedriva sitt ämbete och ha lika stora chanser att lyckas? Eller ska vi räkna med att de invalda kvinnorna i politiken kommer att hoppa av inom de närmaste åren?
Om jämställdhet ska tas på allvar måste politiker tillämpa jämställdhet särskilt i sitt ämbete och dagliga verksamhet. Varför inte börja i politiken redan efter valet och visa att politiska möten, kommun, nämndmöten kan schemaläggas och göra det möjligt för politiker att delta utan att exkluderas eller tvingas hoppa av på grund av sitt kön eller familjeansvar?
Annan näringslivsforskning av Olle Folke och Johanna Ricke visar i studien The Glass Ceiling in Politics tydligt att det finns en vertikal ojämlikhet i svenska kommuner. De pekar på glastaket och skäl som är kopplade till ett större familjeansvar hos kvinnor.
Faktorer som att föräldraledighet inte är lagstadgad för kommunalråd eller fritidspolitiker försvårar och gör det omöjligt för kvinnor inom kommunalpolitiken att utföra sitt ämbete. Föräldraledighet innebär i dagsläget att behöva ta tjänstledigt eller paus från politiken, just för att lagstadgad föräldraledighet inte existerar för kommunalpolitiker. Detta håller på att utredas av SKL, men frågan är hur länge det dröjer tills föräldraledighet även finns för kommunalpolitiker?
Vad vi som är politiskt aktiva upplever bekräftas gång på gång och är nu även bevisat i forskningen; att kvinnor och utrikes födda personer möter en rad svårigheter i att göra politisk karriär. För dom utrikes födda handlar det om ”sticky floor” – svårigheter att ta sig vidare från grundnivån. För kvinnor handlar det om ”glastaket”.
Även här är frågan, vad gör dom politiska partierna åt den bristande jämställdheten och vad gör de för att öka representativiteten hos sina kandidater?
I jämförelse har en genomsnittlig man inom kommunalpolitiken 40 procents större chans att
bli omvald i fem valomgångar, det vill säga ha en långsiktig politisk karriär. Detta är problematiskt för kvinnor i politiken då dom går miste om ”tjänstgöringstid”, vilket behövs för att säkerställa toppositioner eller för att kunna bli partiledare.
Det som efterfrågas är att politiska partier tar sig själva i kragen, ändrar sin egen struktur, normerna, partikulturen samt funderar på och tar fram konkreta åtgärder för att nominera och rekrytera kvinnor, utrikes födda och andra underrepresenterade till förtroendeposter och politiska poster högre upp organisationen.
Det är försent att förändra kandidatlistorna, stuva om placeringarna och nominera nya kandidater till valet 14 september 2014, men vi kan stödja eller rösta på minoritetskandidaterna som redan är på listorna i valet. Efter valet får vi börja arbeta för att ändra situationen i valet 2018, då vi har en lång hinderbana att överkomma.
