Jämfört med för tio år sedan ser situationen betydligt bättre ut i Burma säger Zin Mar Aung, före detta politisk fånge och kvinnorättsaktivist. Tillsammans med andra burmesiska aktivister är hon på besök i Stockholm på inbjudan av Svenska Burmakommittén och Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, som ordnade seminarier i samband med visningen av en fotoutställning om Burma.

– Men samtidigt är utmaningarna för många. Sedan 2012 ser vi att reformerna har stagnerat avsevärt. Även om folk fortfarande är optimistiska ser vi inga påtagliga tecken på reformer i Burma.

Förändringarna har enligt Zin Mar Aung lett till mer frihet och rättigheter men inte inneburit några ekonomiska förbättringar. Och friheten är relativ. Många politiska fångar släpptes, men fortfarande sitter 70 politiska fångar kvar i fängelse, journalister grips och aktivister för landreform fängslas.

Aung har fortsatt med sin aktivism, både politiskt och för mänskliga rättigheter, sedan hon friades från sitt långa fängelsestraff. Bland annat har hon startat en utbildningsgrupp i genusfrågor, Rainfall Gender Studies Group, för att studera feminism och utbilda unga kvinnor i Burma. Studiegruppen har vuxit till en mobiliserande organisation som i samarbete med andra grupper anordnar möten och seminarier samt söker internationell kontakt.

– Förra året firade vi den internationella kvinnodagen för första gången i Burma. Vi anordnade genusforum och andra evenemang. Vi kämpar även för att kunna få kvinnoforskning på universitetsnivå.

Har kvinnor en röst inom politiken?

– Inte så mycket. Kvinnoorganisationerna kämpar för att höja kvinnors röst. Men 60 år av militärstyre och okunskap om kvinnors roll i samhället försvårar. Än så längre är det bara vår ledare Aung San Suu Kyi som har en röst. Kvinnor syns överhuvudtaget inte på den politiska arenan. Och ännu mindre talas det om kvinnors rättigheter. San Suu Kyi talar ibland om frågan men hon anses vara en politisk ledare och inte en kvinnorättsförespråkare. Och visst är det bra att ha en förebild som henne som inspirerar unga kvinnor. I vårt parti National League for Democracy (NLD) har vi dock vidtagit en åtgärd för att uppmuntra kvinnors delaktighet. Om två kandidater har samma kvalifikationer, då har kvinnan förtur att väljas inom partiets organ.

Du talar emot en äktenskapslag som förbjuder blandäktenskap. Berätta om lagen.

– Vi debatterar mot lagen som hindrar blandäktenskap. Den förbjuder buddistiska kvinnor att ingå äktenskap med män från andra religioner, bland dem islam. Vi tycker inte att lagen är demokratisk och dessutom bryter den mot kvinnors självbestämmande. Nu har vårt krav fått stöd bland studentorganisationer och vi har begärt att få träffa presidenten för att diskutera en lagändring.

Hur reagerade du och ditt parti på den tragiska konflikten i Burma som ledde till attacker och mord på den muslimska befolkningen? Det sprids bilder på brända kroppar på gatorna och horribla brott mot en fattig befolkning.

– Konfliken pågår inte just nu, jag menar dödandet och attackerna. Jag har sett bilderna, men många av dem är falska och överdrivna. Men många muslimer mördades under oroligheterna. Tillsammans med andra liberala buddister och organisationer besökte jag muslimska områden för att visa vårt stöd för dem och ta avstånd från det som pågick. Ni måste veta att det som hände har inget stöd hos den största delen av buddisterna i Burma. Folk vill att alla ska leva fredligt i vårt land. Det är staten som bär ansvaret. Det är de som skulle stoppa de ultranationalister som attackerade muslimerna. Staten straffade inte ens de som begick brotten.

Men vad gjorde civilsamhällets organisationer för att stoppa de brutala attackerna, talade ni ut mot nationalistbuddisterna?

– Vi försökte, vi talade öppet och besökte områden och träffade muslimska organisationer. Men vi var också under attack från de buddistiska extremisterna. När San Suu Kyi tog emot muslimska ledare för att lyssna på dem, attackerades vårt kontor i en annan stad. De politiska krafter som blåser upp religiös och etnisk konflikt i Burma manipulerar opinionen mot oss. De anklagade oss för att vara landsförrädare och uppmanade folk att inte rösta på vårt parti, till exempel.

Zin Mar Aung menar att hennes parti National League for Democracy (NLD)
liksom andra grupper försökte att debattera i media kring frågan tillsammans med muslimska aktivister och deras ungdomsorganisationer, men burmesiska medier var också rädda och försiktiga och uppmärksammade inte deras initiativ.

– Muslimska aktivister har varit delaktiga i demokratirörelsen i vårt land. Vi har kämpat tillsammans. Jag själv har många medarbetare och vänner i den muslimska gruppen. Men inte heller internationella medier belyste situationen korrekt. De visade inte hur mycket vi försökte och hur starka ultranationalisterna är i Burma.

Aktivisten Zin Mar Aung berättar att regeringen i Burma använder buddistiska extremister för att blåsa upp den etniska konflikten med syftet att få mer kontroll över situationen i landet.

– Det är alltid lättare att manipulera sådana grupper. Det spekuleras i media att det som hände hade en del med investeringarna kring floden som passerar de muslimskt befolkade regionerna. En del menar att mycket beror på att Kina har stora investeringar i regionen och är intresserade av marken. Det finns många krafter som gynnades av konflikten.

Till den svenska kvinnorörelsen vill Zin Mar Aung säga att behovet av kunskap och samarbete hos kvinnorörelsen i Burma är stort.

– Sverige är ett av de mest jämställda länderna i världen. Vi kan lära oss mycket av svenska kvinnor. Inte kopiera, utan lära oss för att kunna föra kampen vidare i Burma. Vi behöver utbyta erfarenheter. Kvinnoorganisationerna är fortfarande marginella i Burma. Vi behöver ha fler kvinnor på den politiska arenan.

Zin Mar Aung, som själv har suttit elva år i fängelse för sitt motstånd mot militären, anser att det fortfarande är farligt att blanda sig i politiken. Därför hindrar många familjer sina döttrar från att bli aktiva.

– När jag som ung kvinna började arbeta aktivt i politiken var jag den enda kvinnan bland alla män i gruppen. I fängelset var det bara jag som var kvinna och politisk fånge. Nu börjar det att förändras. IT-generationen visar att allt fler unga kvinnor vill bli engagerade. Vi måste ha fler kvinnor vid sidan om Aung San Suu Kyi i vår kamp. Kvinnorna måste bli delaktiga i fredsprocessen och i kommittén för att skriva om konstitutionen. Grundlagen i Burma är skriven av militären och de är män. Lagarna är kvinnofientliga och de måste ändras.

Vad kan svenska kvinnorörelsen lära av er i Burma?

– Att vi fortsätter kämpa för kvinnors rättigheter och vi ger inte upp!