Zlatan är på tapeten igen. Men den här gången är det varken hans gudabenådade fotbollskonst eller plumpa kommentarer om svensk damfotboll som dominerar mediesverige. Istället är det Volvos Youtubesuccé med Zlatan i huvudrollen som hamnat under medieelitens lupp. I skrivande stund har över 4 miljoner tittare följt Sveriges fotbollskung fotvandra längs ett enastående vinterlandskap, mysa med familjen i en avskild fjällstuga, bada isvak OCH framföra sin egen version av den svenska nationalsången. Debatten är igång. Åsikterna går isär.

Genialt; Zlatan sätter Sverige på kartan! Twittrar någon. Patetisk, överdriven och ej trovärdigt ansikte för Volvo, ropar DI:s bilreporter Mats Svensson. Själv känner jag mig kluven.
För till skillnad från flaggviftande amerikanare blir jag inte fuktig om ögonen av att titta på den här reklamfilmen, istället förvirrad.

62 landskamper och ingen skönsjungande Zlatan. Hur kommer det sig då att denna ” Du Gamla du fria-vägrare” plötsligt bestämt sig för att leva och dö i Sverige?

Vad är det Volvo försöker sälja egentligen. Bilar eller en önskvärd svensk självbild? Båda verkar vara till salu om du frågar mig. Visst finns det ett problem när en reklamfilm ger uttryck för nationell stolthet, men behöver det vara ett problem i just detta fall, njaäe, jag tycker inte det.

Som den ledande neutralitetens stjärna utåt sägs Sverige ofta inte ha någon utmärkande nationell kultur. Medan den amerikanska flaggan pryder allt ifrån nyckelbrickor och tjocktröjor till underkläder och filtar, vajar den blågula flaggan mestadels i samband med skolavslutningar och kanske går att skymta i någon enstaka villaträdgård. Men det finns de som menar att det förekommer en släng av nationell stolthet även i Sverige fast då i en mer sofistikerad och subtil form.

Något som jag märkt att många svenskar gärna lyfter fram i mötet med andra kulturer, bortsett från jämställdhet och effektiv välfärd är den rena och exceptionellt fridfulla naturen. Vi målar gärna upp en bild av glada barfota barn som härjar fritt utan att skära sig på glasskärvor. Vi talar oss varma om långa skogspromenader och höstens kantarellfynd.

Frågar du SVT:s ”Allt för Sverige”-deltagare tycks vår nations attraktionskraft mätas i antalet brusande forsar, röda stugor, gula rapsåkrar, vidsträckta skogar och majestätiska fjällandskap. Men var kommer den här bilden ifrån? Varför körs kinesägda Volvo av en jaktsugen Zlatan längs ett oglammigt vinterland?

Jo, för att Volvos profil som naturvänligt alternativt är djupt rotat i den gamla svenska självbilden och för att Zlatans, trots sin brutna svenska är vår tids största nationalhjälte,
För mig räcker det med ett Youtubeklick för att inse att Volvos Pr-folk anammat samma nationella bildretorik som idealiserades av fosterlandskära konstnärer i slutet av 1800-talet. Zlatans reklamfilm är totalpenslad av Carl Larssons och Jenny Nyströms kända landskapsmålningar. Här finns den statiska rekvisitan bestående av spegelblanka sjöar, blånande, stillsamma skogar och en avskild enkel stuga.

Vid sekelskiftet tillämpades naturromantiken konsekvent i stärkandet av den svenska självbilden. Skandinaviska konstnärer som tidigare varit bosatta i Frankrike och Italien reste hem för att lära sig måla fosterländsk och fånga det typiskt nordiska.

I likhet med Carl Larssons oljemålningar, nationaliseras och legitimeras den svenska självbilden genom volvoregissörens kameralins. Är det tröttsamt med med en schabloniserad bild av Sverige? Svar: Ja! Är det fel av den annars Ferraritokige och lyxkonsumerande Zlatan att aktivera förlegad nationalromantik? Nej, i dessa tider är det faktiskt inte det.

För ett par år sedan lanserade Jimmy Åkesson idén om Bullerbyn som en eftersträvsam mall för Sverige. När jag var liten på 90-talet fanns det inget hellre jag ville vara än en ljushårig Bullerbyunge. Därför glädjer det mig ändå någonstans att en mörkhårig kille från Rosengård får leka Astrid Lindgrens-karaktär istället för en trångsynt, bitter och medeltida Jimmy Åkesson.