– Årets demonstration är en förklaring för alla med pengar och makt som låser in våra migrantsystrar i fängelser, vill kasta ut oss ur vårt land och våra hem, bestämma över våra kroppar. Detta land tillhör också oss och alla som vill vara här, förklarade organisatörerna för Manifa, den feministiska manifestationen som gick av stapeln för 16:e gången.

Under kommunisttiden var 8 mars en obligatorisk statlig högtid där arbetarkvinnor tackades för sina umbäranden med blommor och bristvaror såsom strumpbyxor och tvål. Det sexistiska arvet förvaltas i dag av många affärer, restauranger och skönhetssalonger som försöker locka kvinnor med specialerbjudanden. Som motvikt till konformism och konsumtion manade Manifa till solidaritet med alla marginaliserade grupper i dagens Polen.

Årets tåg började vid en regnbågsformad konstinstallation som bränts ner flera gånger av nationalister som inte vill se en hbt-symbol i stadens hjärta. Slutpunkten var Polens parlament, och däremellan besökte demonstranterna några ledande feministorganisationer samt en anarkistisk husockupation som även den har vandaliserats av extremhögern. På detta sätt ville man markera allas rätt till det offentliga rummet.

Justyna Kajczak, och Grzegorz Czechowski.

En brokig skara feminister, anarkister, aktivister, flyktingar, barnfamiljer, hundar och cyklister, promenerade dryga två kilometer i vårsolen. Årets Manifa satsade även särskilt på att vara tillgänglig för funktionshindrade.

– Det är toppen att vara här, säger Justyna Kajczak, företagsekonom. Jag fyller år 8 mars och för sjätte gången i rad firar vi den på Manifa.

– Här får vi vara bland trevliga, glada människor som delar våra vänstervärderingar, tillägger hennes partner Grzegorz Czechowski.

Med på tåget var också Nur Üstündağ, turkisk utbytesstudent i staden Toruń, norr om Warszawa.

– Det är så hemskt det som händer i Turkiet just nu, säger hon och syftar på mordet på Özgecan Aslan. Hon tog sig till huvudstaden för att demonstrera för solidaritet mellan kvinnor.

Nur Üstündağ, turkisk utbytesstudent tillsammans med Nazli Deniz.

Uppmanar media

Många politiker deltog också i demonstrationen. Men till skillnad från tidigare år, och trots stundande val till både presidentposten och parlamentet, bjöds inga representanter för politiska partier till podiet.

– Istället för att presentera postulat till politiker som ändå struntar i oss är vi här för att träffas och känna oss hemma, sade Kasia Bratkowska, gymnasielärare och medorganisatör. Hon uppmanade media:

– Snälla, rapportera inte bara om den och den politikern var här och uttalade sig. Prata hellre med flyktingar om vad de fick erfara i polska häkten, med personer som stiger upp klockan sex på morgonen för att åka till andra ändan av stan och förhindra vräkningar.

Elżbieta Korolczuk, sociolog och genusforskare vid Göteborgs universitet samt medlem av Manifas organisationsråd, menade att skillnaden mellan Polen och Sverige är framför allt kontexten.

– I Sverige är genustänkande allmänt accepterat — till och med Sverigedemokraterna gjorde valfilmer om våld mot kvinnor inför förra årets riksdagsval. I Polen, däremot, har vi en stark kyrka som gör allt för att hindra genustänkande från att bli mainstream. Det betyder inte att polackerna är mycket mer konservativa.

Attitydundersökningar visar att det finns stöd bland befolkningen för preventivmedel, provrörsbefruktning och skilsmässor, trots att kyrkan motsätter sig allt detta. Prästernas inflytande över politiken är inte demokratiskt.

Elżbieta Korolczuk, sociolog och genusforskare vid Göteborgs universitet.

Feminismen och kyrkan

Den polska kyrkan tillhör landets rikaste institutioner och använder sig gärna av predikstolarna för att kritisera feministiska idéer. Under det senaste året har den bland annat försökt stoppa Polens tillträde till Istanbulkonventionen om förebyggande av våld mot kvinnor. Det blir också allt svårare att få tillgång till laglig abort, trots att Polen redan har en av Europas strängaste abortlagar.

Elżbieta Korolczuk tycker ändå att feminismen blir allt mer accepterat i det polska samhället, särskilt sedan den blev mer intersektionell.

– Men det är en rörelse utan representation. Vänsterpartierna är splittrade och kommer få det svårt att vinna inflytande i de analkande valen.

Vid sidan av marschen i Warszawa organiseras demonstrationer i flera andra stora städer såsom Gdańsk, Kraków, Łódź, Poznań och Wrocław.