Inför 8 mars anordnade Sveriges Kvinnolobby ett seminarium om värdediskriminering och
lönesättning. Kvinnors arbete undervärderas och är allvarligt underbetalt, speciellt inom
vård- och omsorgssektorn. Detta trots att kvinnor utför mycket av det arbete som samhället
är fundamentalt beroende av. Ansvaret för lönesättningen ges till arbetsmarknadens parter
och få konkreta lösningar tycks finnas för att till fullo bekämpa den värdediskriminering
som härjar på marknaden.

Gertrud Åström, ordförande för Sveriges Kvinnolobby var moderator och Agneta Stark, docent i
företagsekonomi, inledde seminariet.

Betalda arbeten värderas olika. Tunga, ansträngande och fysiskt påfrestande jobb,
ansvarstagande jobb och jobb som kräver hög utbildningsnivå ska ge högre lön. Men hur ser det
egentligen ut?

– Enligt Delegationen för jämställdhet i arbetslivets (JA-delegationen) rapport så är det kvinnor
inom vård och omsorg som har de tunga jobben i dag. Ansvarstagande jobb värderas högt, men
tydligen inte om man har ansvar för de mest utsatta i samhället. Kvinnor har också i dag högre
utbildning än män generellt, säger Stark.

En rationell arbetsmarknad?

Hon menar att detta är ett tecken på att lönesättning och arbetsvärdering inte utgår från en
arbetsmarknad som är rationell som det annars hävdas. Agneta Stark menar att arbetsmarknaden
som ansvarar för lönesättning inte har tagit sitt ansvar.

– Vi ska fundera på vilken verklig funktion löneskillnader fyller. Sluta söka förklaring till att löneskillnader
skulle ha en rationell grund. Det är ett sätt att försvara marknadens goda rationalitet. Beslutstagare
i arbetslivet kan inte ta ansvar för lönebildning och lönesättning, de har inte lyckats med det de säger
att de ska göra.

Seminariet fortsatte med anföranden av Hanna Håkanson, ordförande för Liberala studenter, Talla Alkurdi,
ordförande för Socialdemokratiska Studentförbundet, Sandra Lindquist, ordförande för Vänsterns
studentförbund och Emma Sildén, talesperson för Inte under 24 000 Stockholm.

Trots olika politiska ståndpunkter var de eniga i att en förändring i hur
kvinnors och mäns arbete värderas måste förändras. Emma Sildén
berättade om hur nyutexaminerade sjuksköterskestudenter gick samman, organiserade sig och
krävde högre lön för det arbete de utför och den kunskap och erfarenhet de besitter.

– Vi dras fortfarande med att sjuksköterskeyrket ses som ett kall. Något som som en kvinna är ämnad
att göra, det ligger i deras natur säger man. Men det handlar om att kvinnodominerade yrken
värderas lägre.

2011 när rörelsen startades fick nyutexaminerade sjuksköterskor 21 000 kronor i genomsnittslön.

Förra året fick hälften en ingångslön på 25 000 kronor eller mer.

– Sjuksköterska är en profession, vi har en yrkeslegitimation och en kandidat omvårdnad. Man
måste våga kräva sitt eget värde i lön. 25 000 är inte en bra lön. Det är en rimlig lön.

Kvinnors deltidsarbete har cementerats

Irene Wennemo, statssekreterare hos arbetsmarknadsministern, belyste sedan det faktum, som även LO lyfte fram i en rapport nyligen, att inkomstskillnaderna mellan män
och kvinnor är större än vad statistiken på ytan anger. Detta delvis eftersom kvinnor arbetar mer
deltid och tar mer ansvar för det obetalda arbetet i hemmet.

! !

– Strukturen med deltid har cementeras, dels eftersom det är praktiskt för arbetsgivaren.
Arbetsområden med mycket män endast heltider. Kvinnor har också en svagare anknytning till
arbetsmarknaden med mer visstidsanställning.

Män står främst för de arbetsmiljörelaterade olyckor som sker. Om en ser till arbetsmiljön i
allmänhet menar Wennemo att den är betydligt sämre för kvinnor.

– Kvinnor arbetar i stor utsträckning inom arbeten med tung emotionell belastning. Det är en
extremt tuff press som man inte alltid kan släppa när man går hem. Att människor håller på att gå
sönder av för mycket press är ett större problem än arbetsmiljörelaterade olyckor, säger hon.