Nu går vi helt obehindrat ut och tar en eller många öl, jag och mina kvinnovänner. Men det är ett relativt nytt påfund det här med kvinnor på krogen. Ensamma kvinnor i baren är fortfarande, om inte direkt suspekta, så åtminstone sedda med större frågetecken än män. En ensam man i en bar vill helt enkelt dricka, medan en ensam kvinna i en bar måste vilja något mer. Eller vara alkoholiserad.

Jenny Damberg, journalist och författare, och Lisa Wikblad, etnolog, tar ett friskt tag om kvinnor och alkohol i nutidshistorien i sin bok Som hon drack. Kvinnor, alkohol och frigörelse. Det är superintressant, tycker jag som gärna dricker vin både hemma och ute, tillsammans och ensam. För om det är laddat med kvinnor och ätande så är det ännu mer laddat med kvinnor och drickande. Rent generellt ska kvinnor inte frossa utan vara behärskat kontrollerade. Vad ska vi kontrollera? Historiskt sett skulle vi inte bara kontrollera oss själv utan även våra män, så att familjeenheten var stabil och ohotad.

Kvinnor dricker mindre än män (ungefär hälften så mycket), är inblandade i färre alkoholrelaterade olyckor än män, skadar andra i betydligt mindre utsträckning med sitt drickande. Ändå är det vi kvinnor som varnas för lådvinsfällan. För att inte tala om hur skuldbelagda vi blir om vi tar ett glas vin under samma period som vi ammar. Lådvinsfällan finns inte. Den är en myt, visar författarna. Och nej, mjölken blir inte vin, eller ens lättöl, om du dricker när du ammar. Det är en seglivad myt att bröstmjölken påverkas. Som Livsmedelsverket inte gör något för att avliva, tvärtom.

Semester och vin

Det är fortfarande laddat med drickande kvinnor i allmänhet och drickande mödrar i synnerhet. Samhällets moraliska dom faller fortfarande hårdare över kvinnor. Men det är kanske inte så underligt. Det är bara i sextio år som kvinnor haft samma rättigheter som män när det gäller tillgång till alkohol. 1955 avskaffades motboken som då funnits i nästa fyrtio år. Under motboksåren fick kvinnor beställa in hälften så mycket som män på krogen. Och egen motbok hade de mycket svårt att få över huvud taget. Lyckades de få en och sedan gifte sig, så blev de av med den igen.

Det var charterresorna som blev stora på 60- och 70-talen som gav kvinnor möjlighet att ta ett par drinkar och festa loss, utanför hemmet och i sällskap av bara varandra. Semestervanorna följde i viss mån med hem och det blev så småningom allt mer jämställt och odramatiskt med drickandet. Att Systembolaget lanserade vin på bred front – för att få svenskarna att gå över från sprit till det alkoholsvagare alternativet vin – bidrog också till att drickandet mer blev något för alla. Vin var att föredra ur folkhälsosynpunkt jämfört med starksprit. Systembolaget importerade och buteljerade själv billigt vin och hade till och med egna båtar, Vinia, Vinlandia och Vindemia.

I Som hon drack har Jenny Damberg och Lisa Wiklund skrivit ett stycke nutidshistoria som både är intressant och relevant och märkligt outforskat tidigare. Det är ett bra grepp de har valt, att skriva om drickande ur dess positiva aspekter. Alltså att det är gott och trevligt, att de flesta av oss gillar det och kan hantera det. Nej, författarna förhärligar inte alkohol och blundar inte för riskerna. Men detta är ett annat slags bok. Det handlar om kvinnors rätt att ta plats och göra val baserade på vad vi har lust till. Och att ha tillträde till det offentliga rummet och få ta sig en drink eller två. Vilket självklart hänger ihop med frigörelse och jämställdhet, att vi arbetar och tjänar egna pengar – som vi gör vad vi vill med.