EU-ländernas överenskommelse om att ta emot 20 000 kvotflyktingar är långt ifrån tillräcklig, men den svenska regeringen är inte beredd att låta människor söka asyl i ett tredje land. Att det skulle vara svårt är dock inte ett rimligt argument mot att agera, anser Eva Zetterberg, tidigare svensk ambassadör i Chile.
I samband med ett samtal anordnat av Migrationsverket i Almedalen talade justitie- och migrationsminister Morgan Johansson om vidarebosättning av kvotflyktingar till Sverige och EU. Enligt Johansson arbetar regeringen för att öka antalet flyktingar som kommer till Sverige och övriga EU. Han är besviken över att förra veckans EU-toppmöte inte ledde till ett beslut om att fördela antalet kvotflyktingar mellan samtliga EU-länder.
Men regeringen står inte bakom förslaget att göra det möjligt att söka asyl i ett tredje land.
– Då skulle ambassaderna bli belägrade, så det är en svår väg att gå. Däremot talar vi ju om fler lagliga vägar in eller vidarebosättning. Vår politik är att öka antalet som EU totalt sett tar emot, men att söka asyl i ett tredje land är inget realistiskt förslag.
Vilka andra lagliga vägar föreslår regeringen att EU ska arbeta för att införa?
– Vi driver ju frågan om humanitära visum i EU, det kan inte enbart vara ett land som inför det. Men där finns hittills ett väldigt svagt stöd.
Hur skulle det fungera med så kallade humanitära visum?
– Det innebär att man gör en förhandsprövning, innan man kommer, sedan får man möjlighet att resa från andra länder.
Alltså skulle Migrationsverket åka ned på plats och utreda…
– I så fall, ja. Man kan lösa det på många olika sätt, men vi ligger långt ifrån att sådant ska ske. Och som sagt måste det här vara ett EU-projekt. När vi redan är i ett läge att vi inte ens får alla länder att ta emot kvotflyktingar, är det här ännu mer långt bort, tyvärr.
Eva Zetterberg, tidigare svensk ambassadör stationerad i Chile och numera ordförande i nätverket för kvinnors rättigheter Operation 1325, anser att det finns brister i migrationspolitiken som både Sverige och EU bedriver.
– Det är ju en mänsklig tragedi, där inte enbart kvinnor drabbas. EU lyckades inte ta ett beslut förra veckan om att fördela ansvaret för antalet kvotflyktingar, i den frågan tycker jag Sverige arbetar bra. Det är absurt att tala om EU som en solidarisk organisation när vissa länder helt kan säga nej. Det finns en negativ utveckling i Europa där Danmark, till exempel, har främlingsfientliga tendenser. Det är bekymmersamt.
Och en av konsekvenserna av bristen på lagliga vägar in i Europa är att färre kvinnor och barn än män kan fly konfliktdrabbade områden.
– Det är därför jag tycker att man måste öppna lagliga vägar. Jag inser att det är väldigt komplicerat och svårt att göra det, att kunna söka visum på en ambassad – men för att saker är svåra borde man inte avstå – då skulle man på ett mycket enklare sätt kunna låta människor flyga, gravida kvinnor till exempel.
Utifrån dina erfarenheter som ambassadör, kan du berätta vad det svåra vore med att söka asyl i ett tredje land, via ambassad?
– Det svåra är ju att det är tidskrävande och att det kan bli oerhört många som kommer, som man inte klarar av, man kanske inte får tillräcklig förstärkning på ambassaderna för att klara av det. Men jag menar, det går att organisera på något sätt, man kan begränsa sig till ett visst antal människor per år eller per månad som kan söka.
Så du skulle säga att det är realistiskt, beroende på utformningen?
– Ja.