Kulturarvspropositionen, som demokrati- och kulturministern Alice Bah Kuhnke arbetar med, är en av flera hjärtefrågor och propositionen ska handla om hur kulturarvet kan hållas levande.
– Om inte vi, demokratiska krafter, utifrån en kunskapsbas och en livfull diskussion sätter ned foten i kulturarvsfrågorna finns det en stor risk att mörka krafter tar kontroll över dem och fördummar oss.
I ett samtal arrangerat av olika kulturmyndigheter ställde moderator Nisha Besara frågor till demokrati- och kulturminister Alice Bah Kuhnke om yttrandefrihet, självcensur och nationellt kulturarv.
De organisationer inom kultursektorn som lyckas med att inte arbeta på ett exkluderande sätt är de som tar frågan på största allvar, och det handlar om att vara beredd på att jobba hårt, menade Alice Bah Kuhnke.
– En sak jag kan göra direkt för att påverka detta handlar om att mitt departement kommer att utse 400 personer till styrelser, ordföranden i olika nämnder och så vidare. Där kommer vi bredda rekryteringsbasen. Mitt departement är det första att anlita Rättviseförmedlingen för att bredda urvalet när vi letar efter rätt kompetens.
Valet att anlita Rättviseförmedlingen har kultur- och demokratiministern mött hård kritik för.
– Jag har mött otroligt mycket kritik, det finns de som har blivit oerhört provocerade av att jag vill bredda urvalet. Jag har blivit kallad till interpellationer i kammaren på grund av detta. Det har väckt starka känslor och mina meningsmotståndare har haft undertexten ”så du vill att bara svarta kvinnor i fyrtioårsåldern ska få jobb”.
Samtidigt ökar antalet hot mot konstnärer, intygar Bah Kuhnke, som också gett ökat mandat till polisens hatbrottsgrupp för att förbättra deras uppdrag. Kulturministern vill även att det ska finnas en kontaktperson i kommunerna för trygghetsfrågor.
– På departementet arbetar vi fram en handlingsplan som ska resultera i hur vi arbetar för att skapa bättre förutsättningar för att stärka konstnärer att kunna utöva fri konst. Just nu finns en diskussion om offentliga verk som förstörs, människor blir så provocerade att de fysiskt förstör verken. I några fall har kommunstyrelsens ordförande gått ut och försvarat den enskilda konsten, men det finns fall där konstnären är så utsatt och ensam att hon inte ens vet om hon ska fortsätta.
– Vi måste diskutera detta mer, i ett nationellt perspektiv. Det är ett uppdrag för Sveriges kommuner och landsting, kommunpolitikerna måste medvetandegöras eftersom det i grunden handlar om vårt demokratiska system.
Alice Bah Kuhnke vill öka stödet till konstnärer som är på flykt. Kulturrådet har ett särskilt uppdrag att arbeta med fristadskonstnärssystemet. Till Feministiskt Perspektiv sa kultur- och demokratiminister det är ett system som hon vill utveckla.
Men fristadskonstnärssystemet kommer inte alla hotade exilkonstnärer tillhanda? Ett exempel är den iranska utvisningshotade författaren Samira Motazedi.
– Just därför måste vi utveckla det. Det var ju en teatergrupp som inte kom in i landet inför scenkonstbiennalen i Malmö och så vidare. Så vi behöver utveckla det.
Vad vill du att det ska omfatta?
– Ja, men det vill jag inte berätta nu. Min grundtanke är att det är ett fantastiskt system som vi kan ge större utrymme vilket kommer oss alla till gagn.
