Vid slutet av augusti har organisationen las Abuelas de Mayo, mormödrarna från Mayo-torget, annonserat ett nytt återfunnet barn, hon är dotter till ett par som kidnappades och dödades under den blodiga argentinska militärdiktaturen. Tack vare en gigantisk databas där tusentals människor har lämnat prov kan mor- och farmödrarna fortfarande hitta dessa barn som oftast växt upp i tron att de är barn till sina föräldrars bödlar.
Under sjuttiotalet försvann mer än trettiotusen människor i Argentina – fackföreningsaktiva, politiska aktivister, medlemmar av både väpnade grupper och av politiska partier på vänsterkanten, alla dog under ohyggliga villkor, levande begravda, dränkta i Rio de la Plata, våldtagna, förnedrade, avrättade, begravda i anonyma gravar.
Många av dessa unga människor hade barn, som delades ut som gåvor till barnlösa militärer eller poliser. Många av de förhörda militärerna har sagt i rättegångarna att de gjorde det för att garantera att de inte skulle växa upp som kommunister, att genom att få dem att växa upp hos militärer fick man garantier att de skulle växa ut som patrioter.
Den uruguayska riksdagsledamoten Macarena Gelman är ett av dessa barnbarn, hon kidnappades tillsammans med sina föräldrar när hon var nyfödd och växte upp på landet i Uruguay, hos en polisofficerare. Hennes farfar, den berömde argentinske poeten Juan Gelman, sökte henne i många år, innan det stod klart att hon hade fått ett annat identitet och ett nytt land. Det tog många år för Gelman att acceptera att både hans son och hans svärdotter var döda.
Utkräver ansvar
I Argentina, Uruguay, Chile och Centralamerika pågår ett permanent sökande efter de försvunnas ben och kvarlevor. Som de överlevande i Srebrenica, där jag marscherade med Women in Black från Serbien, som tog avstånd från de brott som begicks av deras serbiska fränder, går kvinnorna ut på gatorna och kräver att de ansvariga döms för sina brott.
En av Argentinas mest frispråkiga mormödrar, Nora Morales de Cortinas, sade till mig en gång: ”jag förstår inte varför några både i Montevideo och Buenos Aires, hävdar att det är dags att försonas, att förlåta. Jag är född 1930, blir 85 i år och letar fortfarande efter min son, som försvann 1977. Är det bara nazisterna och Israel som har rätt att döma människor som är över nittio år och har gjort sig skyldiga till fruktansvärda brott under andra världskriget? Vår förintelse är lika mycket en förintelse som deras. Våra döda lika värda att ha sin värdighet och deras bödlar måste sona sina brott.”
Hon är en av dem som nu annonserar att barnbarn nummer 117 hittats. Det är dottern till Gladys Caatro och Walter Domingiuez, kidnappade i norra Argentina 1977 när modern var gravid i sjätte månaden.
Redan 1994 fick mormödrarna ett anonymt tips om en flicka som kunde vara dotter till försvunna, som dök upp hos ett barnlöst äldre par. Men det dröjde ytterligare 21 år innan hennes identitet bekräftades och hennes DNA jämfördes med mormödrarnas databas.
Det var ett glädjande besked för både mormor och farmor till det återfunna barnet som häromdagen mötte pressen tillsammans med sitt barnbarn. I Argentina finns en särskild institution som heter Comisión Nacional por el Derecho a la Identidad, (Nationella kommissionen för rätten tills sin identitet) som bevakat hela processen.
Ogrundade anklagelser
Bland de mest uppmärksammade fallen av barn till de försvunna finns de två adoptivbarnen till Ernestina de Noble, ägare av den mäktiga Clarin-gruppen, som äger både tidningar och tv-kanaler i Argentina och som är svurna fiender till presidenten Cristina Kirchner och till peronismen.
Eftersom barnen var födda 1976 och adopterades hävdades det att de hade kidnappats av militärerna och givits som gåva till det barnlösa paret som belöning för deras stöd till militärerna.
Men efter många år av rättegångar och av DNA-analys kunde man konstatera att Ernestina de Nobles barn inte hör till de försvunna barn.
Fortfarande saknas tusentals barn och mor- och farmödrarna blir äldre och sjukare men de ger inte upp, inga barn ska växa upp utan att veta vilka deras föräldrar var och ingen ska växa upp hos de som mördat ens föräldrar.
