#NiUnaMenos startade som en reaktion på det ökande antalet kvinnomord i Argentina. Men trots rörelsens globala svallvågor och en lavinartad ökning av anmälningar av våld mot kvinnor efter manifestationen den 3 juni, så fortsätter antalet kvinnomord att öka i landet. Röster höjs nu om att den politiska ledningen slår dövörat till den politiska agenda och det folkliga stöd som rörelsen Ni Una Menos räknar med. I ljuset av 17 nya kvinnomord under oktober månad mobiliserar nu den argentinska feminismen åter på landets gator.
Från män till män
Under torsdagen organiserade Colectivo de Varones Antipatriarcales (ung. Kollektiv för antipatriarkala män) en manifestation som uppmanade män att marschera i kjol eller klänning längs med en av Buenos Aires huvudgator. Samtidigt organiserades systermarscher i sex andra städer. Enligt kollektivet var syftet att visa empati och solidaritet gentemot kvinnor utsatta för könsrelaterat våld, samt att uppmana män att erkänna, ifrågasätta och ta ansvar för sina manliga privilegier.
– Jag tror att för många av oss är budskapet den här gången riktat mot oss själva som män, inte mot staten eller sexistiska lagar. Vi måste börja acceptera vårt ansvar i patriarkatet och börja ifrågasätta vår egen manlighet, säger Rubén, en av deltagarna. Marschen, som organiserades och spreds via sociala medier, slutade vid Buenos Aires ikoniska obelisk (ironiskt nog landets mest utmärkande fallossymbol) där representanter från Varones Antipatriarcales höll tal.
”Brådskande feminism”
Argentina har under de senaste år tagit flera viktiga steg mot jämställdhet och sexuell frihet. Så sent som i förra veckan instiftandes en lag om gratis juridisk assistens för offer för könsrelaterat våld. Samtidigt riskerar hundratusentals kvinnor livet varje år i osäkra och olagliga aborter. Så trots vissa politiska framsteg och ett växande folkligt intresse för jämställdhetsfrågor så är den feministiska kampen till stor del en kamp om liv eller död.
Det finns en tydlig ”brådska” i mycket av feministisk aktivism och diskurs i Argentina (samt i andra latinamerikanska länder som Bolivia och Peru) som formuleras i begreppet feminismo urgente. Detta fokuserar mer på direkta politiska aktioner och skapande av folklig makt och mindre på diskursanalys och normkritik. I ett land tyngt av en kafkiansk byråkrati och en djupt rotad katolicism har denna feministiska brådska växt fram som ett politiskt motstånd och närmast en ren desperation över att inte vilja, inte kunna vänta en enda dag till, och inte förlora en enda kvinna till.
