”Nu kommer undersköterskorna”, sade företagsekonomen och debattören Agneta Stark i samma intervju. Så blev det, med besked. Kommunals satsning på denna stora kvinnliga grupp satte stopp för samordningen inom LO. En samordning förbunden Handelsanställda, Hotell- och restaurang, HRF, och även Kommunal säger sig ha föredragit.

– Men, säger samtliga, det kommer att går bra ändå.

Lönerna och den ofrivilliga deltiden är i fokus för de tre förbunden inför avtalsrörelsen nästa år.

– Trettiotre procent av de som jobbar inom våra avtalsområden är visstidsanställda, säger Lenita Granlund, avtalssekreterare på Kommunal. De har en sysselsättningsgrad på fyrtio procent i genomsnitt och är 34 år i snitt. Det är alltså inget ungdomsproblem.

I Malin Ackholts avtalsområden, hotell- och restaurang, har fyra av tio tidsbegränsade anställningar och den genomsnittliga arbetstiden är 22 timmar i veckan.
Att lagstifta om heltid ser inte något av förbunden som alternativ. Det är ett arbete som ska ske mellan parterna. Problemen med otrygga anställningar har de gemensamt likaså höga sjukskrivningstal.

Nackdelen med industrinormen

Grundbulten i svensk lönebildning är industrinormen, eller märket, det vill säga de avtal som parterna inom industrin sluter. Normen, eller märket, är tänkt att vara tak för även andra yrkesgrupper. Den är kritiserad, inte minst i år.

– Nackdelen med normen är att den cementerat könsskillnaderna i lönesättningen. Lönegapet består. Industrins parter ser inte heller vikten av att göra något åt relativlöneskillnaderna så att samhället håller ihop, säger Per Bardh, förhandlingschef på Handels.

– Risken är att vi får ett kattrakande, att de som får opinionen med sig får mer. Jag är också tveksam till att sätta olika grupper i samma förbund mot varandra, fortsätter han.
Per Bardh betonar också värdet av normen.

– Den har stabiliserat lönebildningen, alla har fått del av reallöneökningar. Ingen har intresse av att återgå till det som gällde på 1980-talet, där alla drog på, inflationen skenade och flera devalveringar genomfördes, säger han.

Sifferlösa avtal

Nytt i 2016 års avtalsrörelse är omfattningen av sifferlösa avtal. Över 800 000 löntagare saknar fastställda siffror för löneökningar. I början av 2000-talet började främst akademikerna acceptera den sortens avtal, det började med de statsanställda. SKL har därefter lyckats övertyga sina motparter om att acceptera avtal utan siffror.

– De gynnar inte vår förhandlingsmodell, säger HRF:s avtalssekreterare Malin Ackholt.

Inte heller Kommunals Lenita Granlund eller Handels Per Bardh är positiva.

– Sifferlösa avtal är ren skit. De skapar försvagade och försämrade kollektivavtal, säger Per Bardh. De eroderar möjligheterna till en stabil löneutveckling och är ett faktiskt hot mot exportindustrins möjlighet att normera lönebildningen.

Statens ansvar

År 2000 inrättade regeringen Medlingsinstitutet som aktivt ska hålla inflationen i schack genom att se till att parterna tar ett samhällsekonomiskt ansvar. Det vill säga följa Industriavtalet.

Flera förbund har önskat ändrade direktiv till myndigheten, att institutet ska ha ett tydligt uppdrag att verka för jämställda löner. Hittills har de fått nobben, däremot gav regeringen tidigare i år Medlingsinstitut ett utökat uppdrag gällande jämställdhet.

– De följer normen till sista decimalen, säger Malin Ackholt.

– De är sifferrabiata, säger Lenita Granlund.

– När det gäller att bevaka normen har de hamnat i Svenskt näringslivs knä, säger Per Bardh. Avtal som enbart innehåller lön är dåliga avtal.

Huvudprincipen är gemensam: Staten ska hålla sig utanför lönebildningen. Därför finns en viss irritation över den statliga lönesatsningen på lärarna med tre miljarder per år. Lärarnas avtal är klart, det förlängs i två år under villkor att regeringens satsning klubbas av riksdagen.

– Det är ett ofog, säger Malin Ackholt.

– Politiker ska inte lägga sig i lönebildningen, säger Per Bardh. Det är ett problem när en grupp använder det politiska systemet och den allmänna opinionen.