Helgen 8 mars i år befann jag mig i Skopje i Makedonien på feministfestival. Jag var inbjuden att prata på temat ”klitorissex”. En stund innan seminariet satt jag och en av arrangörerna och åt lunch. Jag frågade om läget i landet och jag fick en mörk rapport om en fascistisk regering som försämrar villkoren för kvinnor och minoriteter. Hon å sin sida undrade vad jag har på gång jobbmässigt. Jag berättade kort om att jag skulle ha sex- och samlevnadsföreläsning för gymnasieelever direkt när jag kom hem, och sedan åka vidare och träffa kommunchefer för att utbilda om heteronormer och hbt-personers livsvillkor i arbetslivet. Jag förklarade att i Sverige är det obligatoriskt med sex- och samlevnadsundervisning i skolan och att diskrimineringslagen bland annat förbjuder arbetsplatser att diskriminera utifrån sexuell läggning eller könsöverskridande identitet/uttryck. Min lunchdate mumlade att ”this is not possible…”, var tyst en kort stund, drog efter andan, och sa sedan att det här var så viktigt, att det jag berättar är så oerhört viktigt. Hon undrade om jag inte kunde ta lite tid av föreläsningen för att berätta om vad som pågår i Sverige ”för vi behöver höra vad som är möjligt, att det går, att vi inte är galna som vill.”
Viktigt att bejaka
Senare under min föreläsning var responsen så stor, och frågorna så många, att jag inte hann med någon svensk lägesrapport. Men arrangörerna tyckte inte det gjorde något: ”Sex utifrån det här bejakande stärkande perspektivet känns så viktigt – kanske fokuserar vi bara på det nästa år!.” Det här sitter jag och tänker på när jag nu läser Sexjournalen, red. Karolina Hansson och Elina Pahnke, från Leopard förlag. Det här med att det är så viktigt för oss att få höra om det positiva och det som är möjligt. Så fungerar Sexjournalen. De korta berättelserna fokuserar på när sex blir bra, på respektfulla möten med sig själv och andra.
Den röda tråden är lust och kåthet och det slår mig att det finns så få skildringar av detta slag – av tjejer som själva beskriver hur de njuter och hur det kan gå så bra. Och kåtheten beskrivs inte som en ilning eller vag känsla, utan i stället som något frustande som river i kroppen, och som hondjur på jakt.
En värld som finns i oss
I en värld där sex är mer på mäns villkor, och där sexuellt våld är alarmerande vanligt, är det lätt även för den mest medvetna feministen att tappa bort kvinnors kåthet och agens. Särskilt om vi inte påminns av våra egna liv, eller av berättelser från andra. I slutet av 90-talet kom Ett hjärta i jeans med korta texter som bland annat tog upp lust och onani. I Fejkad orgasm finns också några positiva berättelser med agerande kåta kvinnor. I Stora sexboken – för tjejer som har sex med tjejer finns bland matnyttiga fakta och tips små citat och berättelser insprängda, likväl som i RFSL:s skrift Brudsex. På nätet kan vi såklart hitta berättelser. Men en hel bok bara med berättelser om kåta agerande brudar – det finns det inte, i alla fall inte på svenska, och Sexjournalen fyller därför ett tomrum.
Sedan hade det såklart varit bra med lite större mångfald. Exempelvis kanske lite mer om onani, eller fler namn som inte är så svenskklingande, ett par transtjejer, och det florerar väldigt mycket snubbar i berättelserna. Men många olika erfarenheter och röster finns där och när är det tillräckligt blandat? Tillräckligt representativt för gruppen tjejer? Det hade såklart också varit skönt att slippa beskrivningar av horrykten eller rasism – att bara få det göttiga. Men vår förtryckande värld finns i oss och med oss, och beskrivningar av hur det går att tackla den, sparka den i baken och gå vidare är också väldigt befriande.
Befriande fritt från rädsla
Det jag personligen tycker mest om i Sexjournalen är berättelserna som ”avheligierar” kvinnors sexualitet – att allt inte måste vara så heligt och känsligt och skadligt. Vi behöver inte alltid läsa in över- och underordning, destruktivitet eller utsatthet i situationer som inte enbart är positiva – som den när den unga tjejen ligger med en kille gång på gång, mest på hans villkor för att han är äldre och så cool, och hon kommer inte, men att det ändå är så värt det för spänningens skull, och nu har hon ju gått vidare. Eller beskrivningen som låter ungefär så här: ”Vi knullade och han körde på som en galning och drog mig i håret så löshåret lossnade och jag njöt.” Eller: ”Han spottade på min fitta, jag tappade lusten helt och vi la av, men dagen efter förklarade jag läget och vi hade ashett sex.”
För de flesta är siktet inställt på äventyr, att skapa eller ta chanser som dyker upp – som att hoppa in i en trekant trots nervositet. Och att slippa skildringar av rädsla är underbart befriande – det finns ingen rädsla för främlingar, män, rykten, mörka gränder, att göra bort sig, graviditeter eller att få nobben. Någon är utomlands och hoppar in i en bil och har sex med killen hemma hos honom utan att de kan tala samma språk – och de har det ljuvligt. I en av de sista berättelserna är en tjej på klubb och drar ut en kille därifrån på stan: ”Min nyfunna vän, ungraren kan vi kalla honom, verkar ärligt talat ganska förvånad att jag vill följa med, ´Aren’t you afraid of going out on the street with a stranger´ frågar han skämtsamt. ´No. If you try something I will kick your ass!´ säger jag skämtsamt.”
Mer sånt här, tack!
