Södra teatern uppmärksammar i år Prideveckan genom att från torsdag till söndag erbjuda fyra evenemang i hbtq-rörelsens ära. På dagordningen står underklädesfest, gerilladejting för gaykillar, Mega Pride-party där årets bästa drag queen nomineras, samt champagnebar. Arrangörerna är Bitchbambi, Andres Sebastian, Miss Inga och Kim Högstedt.
När eventet i förra veckan offentliggjordes twittrades det frisk. ”När cisbögarna skall ha FEEEEST så lottas det ut ett "fnask" & det spelar ingen roll om du är cisman eller ciskvinna” twittrade Johanna Marsielle som särskilt uppmärksammade lördagens ”Motherf***ing Mega Pride Party” och pekade på eventets cistillvända agenda.
Under kvällen hålls Mums Mums dragrace – Skandinaviens största tävling för drag queens som i år blir den största någonsin. I evenemangsbeskrivningen står det bland annat att ”Det både blir tävling för drag queens med den glittrigaste, gladaste pianohousen” och ”de sexigaste go go-killarna som dansar till den hårdaste, porrigaste technon” och att det i dragtävlingen ”inte spelar någon roll om du är man eller kvinna – alla är välkomna att tävla om titeln som Skandinaviens nästa stjärn-drag queen och koras av Sveriges största kändisjury!” Under kvällen lottas även konstnären Makode Lindes ”magiska hor-tombola” ut där deltagarna kan vinna ”kvällens fnask”. Som grädde på moset går samtliga drag queens in gratis.
Förutom på Twitter har evenemanget även kritiserats på Facebook – främst på grund av språket där transperspektivet lyser med sin frånvaro. En fråga som lyftes var hur juryn dömer drag kings när beskrivningen uppenbarligen endast vänder sig till drag queens med den ”glittrigaste, gladaste pianohousen” medan det också blir dans där män i kontrast dansar till ”hård, porrig techno”.
Mansdominansen på Prideparader
Feministiskt perspektiv uppmärksammade i förra veckan den mansdominerade Prideparaden i Bogotá, Colombia, som lesbiska feminister protesterade emot och exemplifierar hur lesbiska och transpersoner genom historien fått starta egna parader för att synas. Det konstateras att där finns en kamp som handlar om att upprätthålla könshierarkin inom hbtq-rörelsen och att den aktualiseras markant i samband med prideparader. Jag tycker mig se samma sak här.
Under 1970-talets gayrevolutioner syntes främst män på gatorna i kampen och i festen. I dag ser vi betydligt fler identiteter som rör sig i Stockholms hbtq-uteliv, men tonen som används, och evenemangen som skapas, har fortfarande avtryck av en manstillvänd hbtq-kultur. Detta speglas i mångt och mycket i den socialt accepterade exotifiering drag-personer ställs inför. Genom att välkomna kvinnor och män att delta, och skåda, blir evenemanget en cisfest med ett urmjölkat och exotifierat drag-begrepp som följd. Helt i linje med samtiden.
Trots att arrangörerna säger sig arrangera eventen till Prideveckans ära och att ”alla identiteter är välkomna” som de skriver på sin Facebooksida så är evenemangen, särskilt ”Motherf***ing Mega Pride Party”, manstillvända till den grad att de som räknas som icke-män exotifieras i beskrivningar som ”kvällens fnask”, ”glitter och glädje”, samt osynliggörs i den totala avsaknaden av drag king-beskrivning. Helt enkelt en fest där gaymän, kvinnor och drag queens förväntas visa upp sig för den manliga blicken med cis-gaymannen i centrum. Detta stryks under med det tydligt feminina könandet av drag queens, som förväntas vara motpool till de manliga besökarna.
Det årliga dejtingeventet för ”gaykillar”, utan motsvarande evenemang för varken kvinnor eller transpersoner, symboliserar även det en del av de uteslutningsmekanismer som syns inom hbtq-rörelsen, och som under denna veckas pridefiranden ställs på sin spets.
Arrangörerna har efter påtryckningar på sociala medier valt att ändra beskrivningen av eventen.
