Ämnet var inte för smalt. Det var fullsatt när RFSL anordnade seminarium om Socialstyrelsens nya kunskapsstöd för könskorrigerande vård för trans- och intersexpersoner i Almedalen i början av juli.

Ulrika Westerlund berättar om det för Anna-Klara Bratt när hon strax efteråt dyker upp i montern för samtalet. Hon bekräftar att de senaste årens senkomna framgångar för transpersoners rättigheter i Sverige har skapat en större medvetenhet, en större rörelse, med fler som är beredda att driva frågorna vidare. Nu gäller det tillgången till jämlik vård.

– Vi är inte där än. Väntetiderna är ofta orimligt långa och den som känner till sina rättigheter har betydligt större chans att få hjälp snabbare.

Men trots att transpersoners rättigheter befinner sig högre upp på den politiska dagordningen är det många politiker som inte känner till det nya kunskapsstödet.

– Socialstyrelsen har lagt ner mycket arbetet på det här, tillsammans med communityt, det har varit en bra process. Följer man det här kunskapsstödet revolutionerar vi den könskorrigerande vården i ganska stor utsträckning, vad gäller vilka som kan få tillgång till den och då blir det genast en politisk fråga.

Att lyfta frågan inom RFSL var ett medvetet val av Ulrika Westerlund när hon tillträdde som ordförande för fem år sedan.

– RFSL har fått berättigad kritik för att ha varit alldeles för dåliga på att driva transfrågor trots att man deklarerat att man ska göra det sedan början av 2000-talet. De senaste åren har vi försökt prioritera det lite mer, men det ska verkligen sägas att det finns många både inom RFSL och utanför som jobbat länge med de här frågorna på precis samma sätt.

Prioteringar

På förbundsnivå är enigheten om prioriteringarna stor, men det hindrar inte att det fortfarande finns risk att inte alla som transpersoner möter inom organisationen är så kunniga i transfrågor eller prioriterar dessa särskilt högt.

– Det är ett internt arbete vi har att göra. Helt klart är det fler transperson som är beredda att lägga aktivisttid på RFSL och RFSL Ungdom än vad det kanske var tidigare, så det är en växelverkan. Det måste finnas en kompetens och representation i organisationen för att frågorna ska kunna drivas med trovärdighet.

Att fokusera så hårt på att avskaffa tvångssteriliseringarna har haft sitt pris. Mycket kraft gick åt till det, medan lagstiftningen i övrigt inte har förändras.

– Det var vi som exporterade lagen om tvångssteriliseringar till resten av världen, för det var vi som hittade på den, 1972. Det var den första i sitt slag. Tyvärr är det ganska många länder i vårt närområde som har inspirerats av den och infört liknande lagar själva, så det är Västeuropa som har det här problemet med tvångssteriliseringar huvudsakligen, och det är vårt fel faktiskt.

Att kunskapen ändå varit så låg, även bland politiker för tankarna till de uppvaknanden som skett när det gäller andra kränkningar av mänskliga rättigheter som den svenska staten sysslat med, påpekar Anna-Klara Bratt. Till exempel rasbiologin.

– Jag tycker man kan jämföra lite med det. Lagen tillkom 1972. Sverige hade steriliseringslagar mellan 1935 och 1975, så den här lagen tillkom i en kontext med tvångssteriliseringar av andra grupper som vi på olika sätt försökt göra upp med i efterhand.

Juridiska kön

När det gäller transpersoners rättigheter är det många som fortfarande inte riktigt förstår, konstaterar Ulrika Westerlund.

– Man pratar fortfarande om att byta kön, som om det handlade om olika ingrepp på kroppen i första hand, medan den här lagen gällde enbart vad du var tvungen att göra om du skulle ändra ditt juridiska kön och det är ju bara en siffra i personnumret.

Och Ulrika Westerlund har hört kommentarer inom hbtq-rörelsen, främst utanför RFSL, om att det blivit för stort fokus på smala frågor som inte berör så särskilt många. Och att den tiden är förbi då det fanns frågor som kunde samla alla.

– Jag har träffat en person som tyckte att när registrerat partnerskap gick igenom 1995, då var det inte intressant längre för honom att engagera sig i RFSL, för då hade han uppnått det han ville. Vi har lagt tid och tankeverksmahet på att kommunicera att det vi jobbar med är breda MR-frågor. Just vad gäller att tvångssteriliseringarna av transpersoner skulle upphöra tryckte vi väldigt mycket på MR-perspektivet. Det är inte intressant att räkna hur många individer som berörs, utan det är principen som är viktig.

RFSL erbjuder utbildningar både gratis, när finansiering finns, och på uppdrag. Även medial medverkan och opinionsbildning är verktyg som RFSL använder för att fylla kunskapsluckorna.

– Vi försöker också trycka på att vissa saker inte riktigt är vår sak att upplysa om. Det borde myndigheter och andra som håller med oss, politiska partier, till exempel, göra mycket mera inte bara hbtq-rörelsen själv.

Lyssna på hela samtalet…